Hoppa till huvudinnehåll
Av
Chefredaktör

Allt färre svenskar medlemmar i föreningar

Allt färre är medlemmar i föreningar eller partier. Det är ett hot mot integration och demokrati men också mot arbetarkampen. Somalia SK:s Yoonis Hassan håller med och menar att det krävs mer resurser till föreningslivet.


Antalet medlemmar och aktiva i föreningar och partier har stadigt blivit färre de senaste åren. Förra året var 5,2 procent medlemmar i något parti, jämfört med 13,8 procent 1980. Det skriver Dagens Nyheter i ett stort reportage.

Andelen unga i åldern 16-25 som deltagit i någon form av föreningsmöte har sjunkit från 51 procent 1994-1995 till 38 procent 2010-2011, enligt en undersökning utförd av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor förra året.

De föreningsrepresentanter som DN träffat lyfter alla fram hur viktigt föreningssverige är för demokratin. I föreningarna skolas ungdomar i demokratiska värderingar och attityder.

Föreningar och frivilliga sammanslutningar är också viktiga för ungas utveckling och sociala tillit till andra människor. Frågor som i sin tur är tätt sammankopplade med demokratin.

Yoonis Hassan, ordförande i idrottsföreningen Somalia SK i Göteborg, känner igen sig i DN:s beskrivning. De har, som många andra föreningar, svårt att få folk att bli föreningsaktiva, något han menar hänger ihop med att få engagerar sig politiskt.

– Många har inget förtroende för politikerna. Andra är inte insatta eller behärskar språket dåligt.

Han lyfter särskilt fram demokratifrågan.

– Det hade varit bättre om fler såg hur det fungerade och att man faktiskt har chans att påverka.

Enligt Johan von Essen, docent i systematisk teologi vid Ersta Sköndal Högskola som forskat ideellt frivilligt arbete, har ideella föreningar haft stor betydelse för demokratin i Sverige.

– Dels har personer gått samman för att få genom sina krav och kunnat förändra samhället, till exempel arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen. Dels har människors fostrats in i en demokrati, säger han till DN.

Fackföreningsrörelsen och de socialistiska och kommunistiska organisationerna i början av 1900-talet byggde alla på en tradition bland arbetare att kollektivt engagera sig i föreningar.

När tanken på att sammansluta sig i föreningar, på att sätta kollektivet framför individen, blir allt mer främmande försämras också människors möjligheter att driva igenom verkliga förändringar.

Traditionen att sammansluta sig i föreningar har bytts ut mot att individer själva ska besluta vad, när och hur något ska göras tillsammans med andra.

Samtidigt lyfter DN fram hur andra sorters gemenskaper på internet, som uppslagsverket Wikipedia och operativsystemet Linux, tvärtom växer. Där lägger tiotusentals användare ner frivilligt arbete tillsammans med andra användare.

I ett allt mer individualiserat och fragmenterat samhälle växer också mottendenserna gemenskap och samarbete. Men för att gemenskap ska bli en kraft krävs också organisation. Och förstås ett visst mått av självuppoffring.

Men i ett Föreningssverige fattigt på resurser räcker det inte med uppoffring. Yoonis Hassan i Somalia SK är snabb på att svara på vad som skulle kunna få fler föreningsaktiva.

– Anställ fler folk i föreningarna. Det finns många arbetslösa, till exempel i förorterna, som skulle kunna hjälpa till att locka fler till föreningslivet. Det går inte att sköta allt ideellt. Så det behövs mer pengar till föreningslivet.