Bemanning som dödar de unga

Publicerad 7 november 2013

Elinor Torp skildrar bemanningseländets konsekvens i arbetsplatsolyckor.

Bilder
Fakta och bakgrund
Litteratur
  • Döden på jobbet – en berättelse om det nya arbetslivet
  • Av Elinor Torp
  • Dagens Arbete

”Vi får räkna med att skada oss eller i värsta fall dö. Jobbar man för en entreprenör måste man ha med det i beräkningen.”

En gång var Sverige ett föregångsland vad gällde arbetsmiljö, nu dör en människa i veckan på jobbet. Alliansens arbetsmiljöpolitik med ett nerlagt Arbetslivsinstitut och ett nerbantat Arbetsmiljöverk som inte längre kan göra sitt jobb får konsekvenser. Särskilt drabbas de unga.

2006-2011 dog 36 ungdomar på arbetet; arbetsskadorna ökar mest i åldrarna 16-24 år. När arbetet splittras på beställare med egen personal och inhyrda entreprenörer i en arbetskultur där arbetarna inte känner varandra eller sin arbetsplats, och tempot drivs upp för att spara pengar, har tiden att dela erfarenheter mellan generationerna försvunnit till förmån för profiten.

Olyckan 2011 när Nordkalks kalkugn på SSAB i Luleå exploderade och sju arbetare skadades är bara ett exempel i raden där kaoset av underentreprenörer som arbetar utan samordning leder till risker för ungas liv och hälsa.

Johan Löfroth dog. Gustaf Seppelin Solli fick men för livet. Johan var 24 år, Gustaf 19. Vid olyckstillfället var sex företag inblandade – sex företag som alla bröt mot sitt arbetsmiljöansvar. Med sex företag inblandade tar utredningarna efter en olycka lång tid; preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott är kort och sidorna i boken kantas av ohyggliga händelser som inte lett till att någon straffats.

Elinor Torp har letat upp representanter för alla inblandade i arbetsmiljöarbetet – facket, rättsväsendet, myndigheterna, arbetsgivarna, ansvarig minister. Därmed täcker hon området arbetsmiljö och på 200 sidor får hon ihop en tät text, pedagogisk och inbjudande och intressant, om ett område som var och en av oss behöver känna till eftersom arbetet angår oss alla.

Elinor Torp ger oss precis den information och de kunskaper vi behöver i kampen mot arbetsmiljöer som skapar ohälsa, skador och i värsta fall dödsfall, alltid i onödan. Kunskap som borde vara självklar på områden där okunskapen är monumental.

Arbetare vet inte vilka rättigheter de har, skyddsombuden är dåligt utbildade, Arbetsmiljöverket fungerar inte. Sverige har hälften så många arbetsmiljöinspektörer som FN-organet ILO rekommenderar, vilket medför ökad acceptans gentemot en dålig arbetsmiljö; för arbetsgivarna går det bra ändå.

Ytterst få ärenden leder till åtal. Elinor Torps hanterande av sitt material kan bara få beröm. Mellan kapitlen om arbetsmiljöns juridik, politik och praktik finns avsnitten om Gustaf Seppelin Solli och Johan Löfroth, om deras familjers sorg och ilska, om deras öde och vad som hände. Beskrivningarna är närgånget angelägna och hjärtskärande.

Nio av tio i statistiken över arbetsolyckor är män; arbetsmiljölagen utgår från industrin och skyddar inte kvinnor mot de skador de drabbas av – stress, sjukdom, utslitna ryggar. Döden på jobbet är illustrerad och bilderna på den brännskadade Gustaf Seppelin Solli är utmärkta illustrationer till ämnet; vad som händer när lagar inte följs.

Döden på jobbet är den nödvändigaste bok som skrivits på mycket länge så vi bockar oss för Elinor Torp.

Britta Leman