Hoppa till huvudinnehåll
Av
robert.mathiasson@kommunisterna.org

Ledarkrönika: Aprilskämt på allvar

Kommunisterna har inte bytt namn till Folkpartiet. Men alla frågor som angår vanligt folk är våra frågor. Det är inget skämt.

Nej, Kommunisterna har inte bytt namn till Folkpartiet som vi påstod i artiklar och filmer på webben den 1 april. Det var ett skämt. Som författaren Amos Oz skriver är ett sinne för humor den bästa boten mot fanatism. Och vi kommunister är allt annat än fanatiker.

Men det finns ett allvar bakom skämtet. Det är sant att det liberala partiet inte haft vanligt folk sedan varvsarbetaren Ture Königson, som på 1950-talet bröt mot partilinjen och röstade för hederliga pensioner åt arbetare. 

Det är dessvärre sant för alla riksdagspartier. Arbetare, så kallat vanligt folk, lyser med sin frånvaro i alla riksdagspartierna och ju högre upp i partihierarkierna desto större koncentration av medel- och överklassfolk. Kommunisterna består av en stabil majoritet arbetare, från grundorganisationen till partistyrelsen. Om vi skulle byta namn skulle vi nog ta namnet Arbetarnas parti snarare än Folkpartiet.

Men aprilskämtet var också en blinkning till det renläriga vänsterfolk – pk-folk, bokstavstrogna ml-uttolkare eller folk som ägnar dagarna åt att recensera kommatecken i Proletären – som återkommande anklagar K för populism. Detta efter att vi försökt bota oss från den politiska stelkramp som vänster och arbetarrörelse drabbats av under 2000-talet. Försökt se verkligheten som den är och möta människor där de står. Inte söka facit i böckernas värld eller i historien, utan hitta svaren i aktiv handling utifrån konkret politik. Vi gör det utifrån insikten att klassmedvetna människor inte växer på träd, de växer i kampen, som en klok kommunist nyligen uttryckte det.

Klassmedvetna människor växer inte på träd, de växer i kampen.

Jag är den första att erkänna att vi kanske inte alltid hamnat helt rätt. Men värre än att göra fel är att inte göra någonting. Botemedlet mot stelkrampen är att göra upp med den politiska korrekthetens passivitet – oavsett om sekterismen talar i identitetspolitikens eller marxismen-leninismens namn. 

Alla frågor som drabbar vanligt folk är våra frågor och vi strävar efter att hitta ett tilltal, språkbruk och arbetssätt som når fram och ger resultat. Att kalla detta populism är ohistoriskt. Arbetarrörelsens kritik mot populismen, när denna var en folkrörelse i både USA och Ryssland, handlade om att den inte insåg nödvändigheten av en självständig arbetarrörelse. En anklagelse som knappast kan pekas mot Kommunistiska Partiet.

Kommunisterna ska dessvärre inte heller kandidera i riksdagsvalet med slaktaren Karl Gustav Nilsson som förstanamn, vilket också hävdades i aprilskämtet. Det beror uteslutande på att vi inser att vi just nu inte har styrkan. Men vi gör allt för att ändra på det så att K, ensamma eller tillsammans med andra, kan ställa upp som ett verkligt alternativ för vanligt folk i valet 2022. Det är inget skämt!