Hoppa till huvudinnehåll

Högervåld i Nicaragua: Attack mot fabrik slogs tillbaka av arbetarna

När högeroppositionen i Nicaragua försöker tvinga fram kaos för att destabilisera landets vänsterregering möter de motstånd från arbetarklassen, berättar Pedro Ortega, från den fackliga landsorganisationen CST.

Pedro Ortega (i grön tröja) tillsammans med fackliga aktivister från CST.
Jairo Cajina

Den USA-stödda oppositionen i Nicaragua möter allt hårdare motstånd från arbetare som vägrar att böja sig inför hot och vapen. Som i staden Masatepe där 40 maskerade och beväpnade personer trängde in på en fabrik och med vapenmakt ville tvinga arbetarna och företagsledningen att stänga fabriken. Arbetarna samlade sig och med käppar och machetes kastade de ut kontrarevolutionärerna.

Det berättar Pedro Ortega, ansvarig för konfliktfrågor i det verkställande utskottet i den största fackliga landsorganisationen CST, när Proletären ringer upp honom. Han har ansvar för de mer än 45 olika lokala fackföreningarna som bildats och vuxit fram i de cirka 90 olika så kallade maquilasfabrikerna i Nicaragua. Det handlar framför allt om konfektionsindustrier med mycket arbetskraft.

– Totalt arbetar där omkring 120.000 direktanställda och indirekt sysselsätter de 250.000 nicaraguaner. Det är utländska företag som i huvudsak har sina ägare i USA, Sydkorea, Kanada och något enstaka europeiskt företag. Med sandinistregeringens återkomst i januari 2007 stimulerade regeringen bildandet av fackföreningar på dessa företag, som tidigare hade en mycket fackföreningsfientlig inställning. I dag har vi cirka 45.000 medlemmar spridda över 45 företag, berättar Pedro Ortega.

Dagen innan Proletärens intervju hade 150 maskerade och beväpnade oppositionsmän brutit sig in i en industripark i staden Tipitapa, norr om huvudstaden Managua. Där tvingade de, under beskjutning med sina hemmagjorda granatkastare och pistoler, företagsledningarna att stoppa produktionen och stänga fabrikerna. Mer än 15.000 anställda ställdes på gatan utan möjlighet att kunna inhandla förnödenheter för sina familjer.

Situationen är än mer dramatisk med tanke på att över 60 procent av de anställda är kvinnor, många ensamstående med barn. En redan svår ekonomisk situation förvärras när dessa politiska gangstrar försöker tvinga den viktigaste industrisektorn i Nicaragua att stoppa produktionen.

Målsättningen är att skapa en bild av ett land i förfall där regeringen har tappat kontrollen och där kaos råder, allt enligt kontrarevolutionens gudfader Gene Sharps manual för en "mjuk statskupp". Men i Nicaragua stöter denna manual på patrull, vilket arbetarna i Masatepe bekräftade förra veckan.

– Den beväpnade oppositionen som attackerade i Tipitapa slog sönder bevakningskamerorna, bröt upp fabriksporten och sköt in i fabriquen med sina granatkastare. Det skapade panik bland de anställda. De tvingade ut arbetarna och gav företagsledningen ultimatumet att stänga fabriken ”eller så bränner vi ned den”.

Sandinistregeringen har ännu inte infört undantagstillstånd eller utegångsförbud nattetid, trots att det skulle skapa kontroll och säkerhet för medborgarna. Både armén och polisen har istället order om att i största möjliga mån inte attackera våldsverkarna utan hålla sig inne på kaserner och polisstationer.

Bakgrunden är att oppositionen gärna vill kunna förmedla en bild av stridsvagnar på gatorna. Sandinisterna skulle kunna sopa bort oppositionen på 24-48 timmar utan större problem, men med risken för en USA-intervention.

Därför är uppmaningen till sandinisterna på fabriker, bostadsområden och städer att organisera motståndet direkt på plats där folk bor och arbetar. Det var det som skedde i Masatepe, säger Pedro Ortega:

– Deras målsättning är en nationell proteststrejk. Men eftersom de saknar inflytande över arbetarklass och fackföreningar försöker de med våld påtvinga dem en generalstrejk.

– Vad hände i Masatepe? Arbetarna formerade sig i fabriken och fattade beslutet att inte ge vika för de 40 beväpnade personerna och med den samlade kraften från de 300 kastade de ut dessa 40 personer med käppar och machetes, trots att arbetarna besköts. Det var ett svar på försöken att destabilisera ekonomin och ett försvar av arbetet och freden i Nicaragua, sammanfattar Pedro Ortega.