Hoppa till huvudinnehåll

Valet i Finland: ”Det är människorna som borde äga politiken”

I början av mars avgick den sittande regeringen i Finland. Det blev slutet på fyra turbulenta år av nedskärningar, arbetarfientliga reformer, regeringsavhopp – och stora protester. Proletären har pratat med JP Väisänen, ordförande för Finlands kommunistiska parti, om vad fyra år med en mörkblå regering betytt.

JP Väisänen, till vänster, och hans parti Finlands kommunistiska parti är ute på gatan och kampanjar.
Finlands kommunistiska parti

– De enda som gynnats är de rika och storföretagen, säger JP Väisänen, partiledare för Finlands kommunistiska parti, när vi med en och en halv vecka kvar till valet ber honom beskriva de gångna fyra åren.

I valet 2015 blev Centerpartiet största parti, följt av nationalistiska Sannfinländarna och konservativa Samlingspartiet. Den tidigare regeringen, en mittenkoalition bestående av Samlingspartiet, Socialdemokraterna, Gröna förbundet, Vänsterförbundet, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna, ersattes av en mörkblå regering bestående av Centerpartiet, Samlingspartiet och Sannfinländarna.

– Ur arbetarklassens synvinkel blev det ingen jätteförändring. Båda regeringarna var åtstramningsregeringar. De fortsatte med samma politik som tidigare regeringar, men nu ännu värre, säger JP Väisänen.

Finlands kommunistiska parti / JP Väisänen
Sipiläregeringen införde bland annat hårdare regler för arbetslöshetsersättning, samtidigt som skatterna sänkts för företag. Det så kallade konkurrenskraftsavtalet flyttade över skatter och avgifter från företagen till de anställda och arbetstiden förlängdes med 24 timmar per år.

Högerreformerna mötte motstånd och under 2018 genomförde flera fackförbund politiska strejker mot regeringens förslag. Finlands kommunistiska parti har självklart varit en del av den här rörelsen.

– Vi kräver att de här reformerna dras tillbaka och att företagen åter står för sin del av skatteinbetalningen.

De fyra åren med Sipiläregeringen har varit politiskt turbulent. För första gången medverkade Sannfinländarna i en regering. JP Väisänen beskriver partiet som regeringens marionett, som aldrig motsatte sig något.

– Deras partiledare Timo Soini blev som en helt annan person! Hans kritik mot EU försvann helt. Vi såg hur ett parti som tidigare pratat med arbetarklassretorik i vissa frågor, blev helt undergivna när de fick sitta vid makten.

Samarbetet med de två andra regeringspartierna fick ett abrupt slut efter två år efter att Sannfinländarna valt den kontroversielle Jussi Halla-aho till partiledare. Halla-aho är dömd för hets mot folkgrupp och pekas ut som rasist. Sannfinländarna är visserligen ett parti på högerkanten, men har – till skillnad från svenska Sverigedemokraterna – sina rötter i en relativt folklig socialkonservativ småbonderörelse.

Valet av Jussi Halla-aho till partiledare ledde till protester i regeringen, men också bland partiets gamla ledning. Under hotet om att koalitionsregeringen skulle falla valde ett 20-tal av Sannfinländarnas riksdagsrepresentanter, med utrikesminister Timo Soini i spetsen, att bilda en ny riksdagsgrupp och ett parti med namnet Blå reform. Regeringens överlevnad var därmed säkrad.

Detta har fått som effekt att Sannfinländarna, efter att ha sjunkit som en sten i opinionsundersökningar under sin tid vid makten, nu åter ökar. JP Väisänen är självkritisk till hur vänstern bemött Sannfinländarna.

Om vi lyckas få folk att gå med i någon folklig rörelse så är det viktigare än en plats i parlamentet.

– Vi har inte lyckats prata med arbetare och vanligt folk så att de lyssnar. De senaste sex åren har Sannfinländarna varit mycket aktiva på gräsrotsnivå på ett sätt som vi inte varit.

Turbulensen kring regeringen var dock inte slut. När det i början av mars stod klart att den kontroversiella social- och hälsovårdsreformen, som regeringen satsat åtskilliga miljoner på, inte skulle gå igenom lämnade regeringen in sin avskedsansökan.

Reformen skulle innebära att ansvaret för vården flyttas till landskapen, motsvarande regioner och landsting i Sverige, att fritt vårdval införs och att vården öppnas för fler privata alternativ.

– Alla partier har varit inblandade i den här reformen. Regeringen har satsat 200 miljoner euro på den, vilket skulle räcka till att anställa 1000 doktorer. Redan detta visar att det finns pengar.

JP Väisänen berättar att alla partier, inklusive Vänsterförbundet (motsvarande svenska Vänsterpartiet), är för reformen i någon form.

– Alla är för att vården öppnas upp för marknaden, de är bara oense om hur öppen den ska vara. Vi är helt emot. En så grundläggande mänsklig rättighet som vård måste vara gemensamt ägd.

 Även om många varit motståndare till reformen, har den utdragna debatten snarare lett till att människor tröttnat på den politiska debatten om den. Dessutom är många missnöjda med det nuvarande vårdsystemet som slagits sönder av nedskärningar.

– Det befintliga systemet måste utvecklas, med vård nära människor där de bor. Vi kräver bland annat att kapital ska beskattas lika högt som arbetsinkomst. Bara detta skulle ge två miljarder extra.

Finlands kommunistiska parti sitter inte i parlamentet, men har två kommunala mandat och kampanjar över större delen av landet. Partiet går till val på tre huvudkrav, höjd socialförsäkring, sex timmars arbetsdag och nej till Nato, berättar JP Väisänen som är ödmjuk efter förra valet, då partiet förlorade flera mandat.

– Vår analys då var att vi måste ut på gatorna igen och bli bättre på att använda sociala medier. Vi måste vara där folket är och ha dörrarna öppna för alla som vill protestera.

– Om vi lyckas få folk att gå med i någon folklig rörelse så är det viktigare än en plats i parlamentet. Det är människorna, inte parlamentet, som borde äga politiken!