Hoppa till huvudinnehåll
Av
Elektriker

Ledarkrönika: Det fackliga problemet

Fackföreningarnas akilleshäl är omsorgen om klassamhället.


I torsdags var det fackmöte. Efter många år utan klubb skulle vi äntligen hålla ett möte med inval på dagordningen. 

Längst ner på dagordningen stod ”Erik Pettersson – utredningen om strejkrätten”. Jag hade i förväg meddelat mötesordföranden om att jag ville diskutera strejkfrågan. När alla val var avklarade var det min tur att kliva fram och informera om regeringens strejkutredning.

Jag började berätta om den nuvarande lagstiftningen för att sedan komma in på hur den kan användas. Exemplet jag lyfte var striden om kollektivavtalet på pappersbruket Figgeholm i Småland 2005. 

Min vana trogen dramatiserade jag det hela lite extra och målade upp det som en Davids kamp mot Goliat. ABB med hundratusentals anställda över hela världen blev besegrade av en liten fackklubb från Pappersarbetarförbundet. 

Då inträffade det intressanta. På mötet var även en funktionär från förbundet närvarande. Under mitt anförande bröt han in med synpunkter. Han medgav förvisso att utredningen var oroande men å andra sidan har Sverige få strejker. Utmaningen enligt honom var de sjunkande medlemsantalen. Han påpekade att ändringar i lagstiftningen är en politisk fråga som vi medlemmar får förändra via röstsedeln, inte via strejk.

Funktionären satte fingret på fackens akilleshäl. När strejker inte används kan stat och kapital flytta fram positionerna och utmana den grundlagsfästa konflikträtten.

Den fackliga följsamheten har gått så långt att höga ombudsmän inom LO tror att politiska strejker är förbjudna. Förvisso kanske man inte kan klandra dessa eftersom strejker är något som endast dryftas på de fackliga grundkursernas historiska tillbakablick.

Strejkerna ska egentligen inte göras till huvudfrågan i sammanhanget. Det är än mer viktigt hur fackföreningsrörelsen ska förhålla sig till hela det borgerliga samhället.

I januari skickade mina arbetskamrater och jag ett brev till förbundsledningen i Svenska Elektrikerförbundet. Vi efterfrågade ett tydlig agerande från förbundet i försvaret av strejkrätten. Svaret blev att förbundet har besökt Ylva Johansson och fått ”betryggande garantier”. 

Det är detta som kännetecknar fackföreningsrörelsen i sin helhet. Medlemmarna ska inte ha något inflytande för de inser inte statsnyttan.

Trots min kritik är det viktigt med ett påpekande. Inom mitt fack har förbundsledningen en klar syn på att vi står inför ständiga attacker från arbetsköparna. Dock förväntas de ta sitt ansvar för det svenska klassamhället av både stat och parti.

Men den gamla tiden håller på att rämna. Både den politiska och fackliga delen av socialdemokratin tappar mark. Och det allra viktigaste som måste bort för att vi ska få en kämpande arbetarrörelse är just omsorgen om klassamhället.