Hoppa till huvudinnehåll
Av
Sjuksköterska

Från oss som bygger landet: Ett rött skynke för etablissemanget

Oavsett utgången av konflikten mellan Hamnarbetarförbundet och arbetsgivaren Sveriges hamnar, så kommer vi att ha mycket att tacka Hamnarbetarförbundet för, skriver Eva Karlsson, medlem i Vårdförbundet och Nätverket Försvara Strejkrätten Västerbotten.

Efter segdragna förhandlingar mellan Hamnarbetarförbundet och arbetsgivaren Sveriges Hamnar för att få till stånd ett eget kollektivavtal valde Hamnarbetarförbundet den 22 januari att tacka nej till medlarnas bud. Hamnarbetarna erbjöds ett likalydande avtal som Transportarbetarförbundet, med den stora skillnaden att avtalet samtidigt innehöll en bilaga där Hamnarbetarförbundet frivilligt skulle avsäga sig fackliga rättigheter som är självklara.

Hamnarbetarna skulle inte få vara delaktiga i lokala uppgörelser på arbetsplatserna där medlemmarna jobbar, inte ha möjlighet att tolka det egna avtalet och inte heller ha rätt att väcka talan i Arbetsdomstolen om arbetsgivarparten bryter mot ingångna avtal. Vilket fackförbund skulle kunna gå med på ett sådant avtal och sedan se sina medlemmar i ögonen? 

Hamnarbetarförbundets kamp för ett eget kollektivavtal har pågått länge, och sommaren 2017 strejkade hamnarbetarna i åtta timmar medan arbetsgivaren Sveriges hamnar svarade med lockout i 371 timmar. Detta ledde till stora kostnader och genast pekades Hamnarbetarförbundet ut som syndabocken som hotade hela den ”svenska modellen”.

Konsekvenserna blev förödande. En socialdemokratisk regering tillsatte en utredning om inskränkningar i strejkrätten, och därefter presenterade Svenskt Näringsliv, LO, TCO och SACO ett eget förslag i samma anda, som om möjligt får än mer långtgående konsekvenser för svensk fackföreningsrörelse. 

Det finns ett par frågor jag ställer mig: 

  • Vad är det som gör Hamnarbetarförbundet, med dess 1300 medlemmar så hotande för en svensk regering, svenskt näringsliv och hela det fackliga etablissemanget att man tar till sådana brösttoner? Är det Hamnarbetarförbundets direktdemokrati, där medlemmarna har ett reellt inflytande och möjlighet att påverka alla frågor som förbundsstyrelsen beslutar om, som ses som ett rött skynke och får alla att fullständigt löpa amok? 
  • Vart tog den fackliga solidariteten vägen? Under arbetarrörelsens och de fackliga organisationernas framväxt i början på 1900-talet fanns en samsyn och en gemensam kamp i de fackliga kraven gentemot arbetsgivarna. Fackföreningsrörelsen samlades under gemensamma paroller, stod upp för varandra när vindarna blåste hårda och stod eniga i kampen mot arbetsgivarna. Det fanns ett stort engagemang bland medlemmarna och de flesta upplevde att de hade ett reellt inflytande i den fackliga organisation de var organiserade i.

Idag ser vi en utveckling i en annan riktning, där många medlemmar känner ett allt större avstånd till sina förtroendevalda och de beslut som fattas i förbundsstyrelsen. Det engagemang och de protester som väckts bland oss lokalt fackligt aktiva gräsrötter om att föreslå inskränkningar i strejkrätten är ett tydligt bevis på det. Vi har tappat förtroendet för våra förbundsledningar då vi inte längre anser att de representerar oss medlemmar och våra åsikter. 

I den uppgörelse som gjorts mellan de partier som ingår i den nya regeringen har redan aviserats om en rad försämringar för oss arbetstagare. Förutom det redan lagda förslaget om inskränkningar i strejkrätten som nu är ute på remiss, finns förslag om försämringar i Las – lagen om anställningsskydd, turordningsregler med mera. Nu mer än någonsin måste alla vi som fortfarande är övertygade om vikten av den fackliga kampen stå enade. 

Oavsett utgången av konflikten mellan Hamnarbetarförbundet och arbetsgivaren Sveriges hamnar, så kommer vi att ha mycket att tacka Hamnarbetarförbundet för. 

Er strejk sommaren 2017 blev en väckarklocka för alla oss som slumrat till och börjat ta allt svensk fackföreningsföreningsrörelse uppnått under många års kamp för givet. Helt plötsligt blev vi varse om att allt kan raseras, och att det kan gå fort. 

Er kamp har startat en växande rörelse på gräsrotsnivå som vi tror kan nå långt och har möjlighet att påverka, om vi bara sätter oss över politiska och fackliga gränser och istället mobiliserar och samarbetar. Tack för det Hamnarbetarförbundet! 

Lycka till i kampen för ett kollektivavtal, vi är många runt om i landet som stöttar er.