Befria välfärden från kapitalismen: EU driver på förslumningen

Att Sverige gick med i EU har accelererat nedmonteringen av välfärden och den kapitalets revansch vi sett de senaste decennierna något oerhört. Det gäller såväl själva medlemskapet som EU-anpassningen fram till den 1 januari 1995, då Sverige blev medlem i dåvarande EG, som det hette då.

Landets då mäktigaste man, Peter Wallenberg (1926-2015), visste mycket väl vad som väntade när han i en intervju i Dagens Industri 1991 sade att ”EG kommer att medföra de mest dramatiska förändringarna för Sverige på 100 år – ja kanske någonsin. Följden blir omfattande neddragningar inom offentlig sektor, frysta transfereringar och privata lösningar inom samhällsservicen”.

Så blev det. När Sverige blev medlem 1995 gick strax över 25 procent av Sveriges BNP till offentliga utgifter för socialt skydd. 20 år senare hade det minskat med en femtedel, och statens totala utgifter sjunkit från 64 procent av BNP till under 50 procent.

Arbetslösa, pensionärer, gamla och sjuka har fått betala priset. Samtidigt som företagens vinster i förhållande till arbetarnas löner ökat kraftigt.

Och under tiden har de privata lösningar som Wallenberg förutsåg brett ut sig. Kapitalismen har gjort sitt intrång även i de områden som i Sverige tidigare var fredade från vinstintressets kalla logik, vård, skola och omsorg.

EU-anpassningen tillsammans med 1990-talskrisen gjorde också att arbetslösheten steg. I slutet av 1980-talet låg arbetslösheten i Sverige på mellan 1,5 och 2 procent, men 1995 var den uppe på 8 procent. Sedan 2000-talet har den sedan legat på mellan 6 och 8 procent, vilket är runt genomsnittet för EU.

Sedan bland annat Polen, Estland, Lettland, Tjeckien och Slovakien blev medlemmar i EU 2004 har också en direkt löne- och villkorsdumpning inträtt framför allt på byggarbetsplatserna tillsammans med en tilltagande förslumning av arbetsmarknaden.

EU är storföretagens union, och har varit det redan från början. När en välfärdsstat växte fram i de västeuropeiska länderna efter andra världskriget blev EU blev ett avgörande verktyg för kapitalet i sin motattack på arbetarklassens framflyttade positioner. 

EU-projektet är kapitalisternas reaktion på de segrar som arbetarklassen tillkämpat sig, och kan aldrig vinnas för arbetarnas intressen. För att kunna bygga ett rättvist samhälle måste Sverige lämna EU.