Hoppa till huvudinnehåll

Första världskriget – färglagt men taget ur sitt sammanhang

I Peter Jacksons stordokumentär They shall not grow old får vi se första världskrigets fasor som vi aldrig sett dem förut. Tyvärr tas den stora slakten ur sitt sammanhang och man lär sig egentligen inte mycket alls om kriget.

Första världskriget färglagt i Peter Jacksons dokumentärfilm They shall not grow old. They shall not grow old.
Warner Bros.

I höstas var det hundra år sedan första världskrigets slut. Den stora imperialistiska slakten uppmärksammades av alla länder som tog del i den och det kom en mängd dokumentärfilmer på temat.

Det är ofta skyttegravseländet på västfronten som får stå i centrum. Och då filmindustrin, åtminstone i väst, domineras av USA och Storbritannien är det de engelsktalande soldaternas öden vi får ta del av.

Nu har den nyzeländske filmregissören Peter Jackson, känd för Sagan om ringen-trilogin, tillsammans med sitt team plöjt igenom BBC:s stora arkiv och hittat många intressanta klipp från kriget. Dessa har sammanställts till en film som nu får biopremiär i Sverige – They shall not grow old.

Filmen använder sig av en ”kollageteknik” där många röster vävs samman till ett slags kollektivt berättande. Ett schysst grepp.

Det hela börjar med masspsykosen i Storbritannien hösten 1914. Värvningskontoren svämmar över av unga grabbar som inget hellre vill än att åka ner till Frankrike och strida mot tysken. Många ljuger om sin ålder för att få vara med på äventyret.

De har ingen aning om vad som väntar dem. 

Den första biten är i svartvitt, men filmen övergår till färg så fort grabbarna går ner i skyttegravarna. Det är effektfullt.

De rörliga bilderna är digitalt restaurerade, färglagda och har fått hastigheten justerad. Man begriper knappt att det är hundra år gammalt material man kollar på. 

Filmteamet har också ljudsatt bilderna på ett skickligt sätt. Det känns väldigt levande.

Fakta

They shall not grow old


Regi: Peter Jackson

Wingnut Films / Warner Bros.

Men en sak skaver. Kriget är helt och hållet taget ur sitt sammanhang. Varför skickades en hel generation pojkar från kapitalismens kärnländer ut till slakt? Och vem tjänade på det?

Jag förstår att syftet har varit att levandegöra de vanliga grabbarnas berättelser, en fötterna-i-leran-upplevelse, men det bidrar bara till den där trista, och faktiskt riktigt farliga, bilden av att krig ”bara händer”, människans natur och så vidare. 

Det glöms ofta bort att kriget även utkämpades i öst, vilket Jacksons film inte heller tar upp. Kriget skördade faktiskt fler tsarryska än brittiska, franska och amerikanska liv tillsammans. Till skillnad från skyttegravskriget i Frankrike bedrevs ett mycket ”rörligare” krig på östfronten, vilket bidrog till att betydligt fler civila hamnade i korselden. Men krigshändelserna i väst blev bättre dokumenterade, då britterna hade både tiden och tekniken på sin sida.

Nåväl, den borgerliga historieskrivningen i väst ser ju ut som den gör. Och även om Jackson inte sätter kriget i ett sammanhang, så kan man inte anklaga honom för att glorifiera det. Det är alltid något.

Apropå ”människans natur” så finns en anekdot om en brittisk spaningspatrull som gav sig ut i ingenmansland och stötte på en tysk motsvarighet. Dimman låg tät och de två patrullerna fann sig utan förvarning ett tiotal meter ifrån varandra.

Istället för att skruva på bajonetterna började britterna kasta sten och glåpord på tyskarna, som svarade med samma mynt. ”Dra åt helvete!”, ”Nej, ni kan dra åt helvete!”. Som käbblande vm-supportrar, istället för de soldater, beväpnade till tänderna, som de faktiskt var. De slogs inte ens av tanken på att det var deras plikt att skjuta ihjäl varann.

Och så har vi ju julfreden, där ett stort antal soldater på båda sidor, till officerarnas stora förtret, lade ner sina vapen och började sjunga och spela fotboll med varandra. Ingen av dessa episoder är med i filmen.