Hoppa till huvudinnehåll

Han skjuter halvskarpt

Solo: A Star Wars Story är en bakgrundshistoria för de redan frälsta.

Unge Han Solo (Alden Ehrenreich) och den något yngre, men likväl 190 år gamle, Wookien Chewbacca, spelad av finnen Joonas Suotamo (i pälsdräkt).
Walt Disney Studios
Fakta

Solo: A Star Wars Story

Regi: Ron Howard

I rollerna: Alden Ehrenreich, Emilia Clarke, Woody Harrelson, Donald Glover m fl.

Disney har vräkt ur sig Star Wars-filmer i en rasande takt sedan de tog över licensen från Lucasfilm 2012. Det är knappt så biobiljettbläcket hunnit torka från vinterns The Last Jedi innan fansen får ett till äventyr – Solo: A Star Wars Story, filmen om rymdsmugglaren Han Solos uppväxt.

Och det är just fansen den här filmen är till för. Jag har svårt att se någon annan få ut särskilt mycket av en sådan historia.

Som tur är de rätt många, så Disney kan nog räkna med att få stålarna tillbaka.

Det gäller att ha fastnat för Star Wars som barn. Få blir frälsta i vuxen ålder. Och Solo: A Star Wars story lär knappast omvända någon – den består ju nästan enbart av referenser till tidigare verk.

Hursomhelst – gillar du Star Wars lär du gilla den här. Eller kanske inte gilla, men du kommer förmodligen att gå och se den (och det är egentligen allt Disney är ute efter).

Solo: A Star Wars Story kan bäst liknas vid en rymdvästern. Det är skurkar och tågrån, rymdsalooner och low-lifes.

Det är också en bromance-story mellan Solo och hans ständige följeslagare, wookien Chewbacca. I den här filmen får vi se hur de träffas.

Vi får också se hur Han Solo får sitt rymdskepp. Och hur han får sin laserpistol. Och hur han… ja, ni förstår.

Det blir en hel del ”bakgrundshistorier”.

Det onda rymdimperiet är förstås också med på ett hörn. I en scen får vi se hur de invaderar nya planeter för att installera regimer lojala mot kejsaren så att de kan roffa åt sig råvaror.

Så som på jorden så ock i rymden.

Den undre världen är också intressant, med alla brottssyndikat och bränslesmugglare. Sidor vi bara fått smakprov på tidigare.

Stort plus för att vi äntligen får se Han Solos hemplanet, varvsplaneten Corellia, och lite av produktionen. I Star Wars-galaxen är produktivkrafternas utveckling väldigt ojämn – här finns både människoslavar, lönearbetare och fullt automatiserad produktion (under kapitalistiska förhållanden, förstås). 

Men som sagt, det här är för de redan frälsta. Och de minst kräsna av dem, dessutom