Konflikten på Göteborgs Spårvägar: ”Helt vansinnigt beslut”

Efter att förtroendevalda på Göteborgs Spårvägar inlett en facklig strejk, samtidigt som Kommunals kongress började i Stockholm, blev kongressombudet och spårvagnsreparatören Johannes Kvarnström utkörd från kongressen och fråntagen sina fackliga uppdrag med omedelbar verkan.

När han rullade in med tåget i Göteborg stod ett 20-tal arbetskamrater och tog emot honom. En av dem var spårvagnsföraren Gustav Landström som också han, tillsammans med Johannes Kvarnström och nio andra på spårvägen, blivit av med sina förtroendeuppdrag.

– Det är helt vansinnigt. De verkar ha tagit beslutet i affekt, säger Gustav Landström till Proletären.

Bakgrunden till konflikten är att spårvagnsförarna och bussförarna, som bildade arbetsplatsklubbar i december förra året, fortfarande inte har fått förhandlingsmandat från Kommunals avdelning Väst.

– Det här är kulmen på ganska många försök att få till ett fungerande fackligt arbete. Vi kan inte jobba under förutsättningar där vi inte har mandat att företräda oss själva, säger Gustav Landström som fram till i onsdags var klubbstyrelseledamot i arbetsplatsklubben för spårvagnsförarna, ledamot i Kommunal Västs sektion Trafik och dessutom vald till avdelningens representantskap.

Han berättar om en ombudsmannastyrd facklig apparat där det hänger på enskilda ombudsmäns inställning hur väl arbetsplatsarbetet kan bedrivas.

– Sedan kompliceras det av att det finns äldre bakomliggande politiska och fackliga konflikter. Det har funnits ett antal arbetsplats- och skyddsombud som varit lojala med ombudsmännens linje och inte hämtat sina direktiv från medlemmarna som har valt dem. De har ingen förankring bland medlemmarna, vilket även ställer till det för arbetsgivaren som inte vet vem de ska prata med.

Enligt kongressbeslut ska Kommunal ”fokusera på det arbetsplatsnära fackliga arbetet”.

– Det här går helt i motsatt riktning. De lokala ombudsmännen har bromsat det arbetsplatsnära arbetet på spårvägen.

Gustav Landström menar att konflikten i grunden handlar om hur medlemsstyrt och demokratiskt det fackliga arbetet ska vara. 

– Jag tillhör dem som tycker att det ska vara det fullt ut. Jag vill ha deltagardemokrati på jobbet, att människor deltar i de fackliga frågeställningarna och striderna så att vi blir starka i positionen gentemot arbetsgivaren. 

– Andra tycker att det är en förhandlingskultur, att man ska sitta ner och komma överens och att det ska vara väldigt professionaliserat.

Liksom Johannes Kvarnström har Gustav Landström inte fått veta på vilka grunder han skiljts från sina uppdrag och han ifrågasätter om förbundsstyrelsens beslut är stadgeenligt.

– Den normala gången är att man ska bli kontaktad om vad det gäller och få en chans att förändra sig. Sedan ska det föregås av ett beslut i avdelningsstyrelsen som ska lämna en rekommendation åt ena eller andra hållet. Därefter ska det upp till förbundsstyrelsen och där ska man ha möjlighet att yttra sig.

– Men ingen har sagt till mig vad jag skulle ha gjort fel. Jag vet inte vad de anför mot mig.

Kommunal Västs ordförande Anna Skarsjö uppger i en artikel i Göteborgsposten att de förtroendevalda på spårvägen skulle ha använt sig av hot och trakasserier.

– Det stämmer inte. Vad de kallar för hot är i så fall att man uttryckt kritik mot hur vissa ombudsmän skött sitt arbete men det är ingen som har hotat någon.

I en intervju i Kommunalarbetaren säger Anna Skarsjö också att det varit svårt att träffa och prata med dem.

– Det är knappast som om avdelning Västs ombudsmän har dränkt oss i kallelser till möten och att vi inte har dykt upp, det är en ren lögn.

När Johannes Kvarnström kom tillbaka till Göteborg i onsdags hade de förtroendevalda ett möte där de diskuterade hur de ska bemöta attacken på dem. De beslutade om ett stormöte den 5 juni dit alla arbetare på spårvägen är välkomna för att säga vad de tycker och tänker.

– Vi ska försöka sätta kollektivet först och inte några enskilda personer. Det är genom ett kollektivt agerande som vi ska gå vidare, säger Gustav Landström som tycker att förbundsstyrelsens agerande är både desperat och korkat.

– Om de inte velat att det här skulle få mer uppmärksamhet hade man inte gjort såhär. Men nu har de satt en sten i rullning som de inte styr över själva.

Proletären har utan framgång sökt Anna Skarsjö.