Hoppa till huvudinnehåll

Jobba hemma – omöjligt för nio av tio arbetare

Arbetare har fått betala ett högre ekonomiskt pris i pandemin. Både genom ökad arbetsbelastning och ökad arbetslöshet, detta visar en ny rapport från LO.

Åtta av tio arbetarkvinnor har yrken där man möter andra människor i stor utsträckning, i rapporten kallade kontaktyrken, och de sticker ut som särskilt utsatta.
Anders Wiklunf/TT

Pandemins ekonomiska effekter har slagit hårdare mot arbetare än mot tjänstemän, framförallt mot kvinnor och de med dåliga anställningsförhållanden. Detta enligt en ny rapport från LO, ”Vi som inte jobbade hemma”, som undersökt hur arbetsmarknaden och arbetsmiljön påverkats under 2020.

Under pandemin har antalet anställda i arbetaryrken minskat, medan antalet tjänstemän har ökat. En utveckling som pågått de senaste åren, men accelererat i pandemin. Av de som blivit av med sina jobb under året är arbetare kraftigt överrepresenterade. 41.000 arbetare jämfört med 26.000 tjänstemän.

– Det finns ju en generell utveckling att antalet arbetare minskar, och antalet och andelen i tjänstemannayrken ökar. Men jämfört med åren innan så ligger detta utöver det, säger Joa Bergold, en av författarna till rapporten, till Proletären.

Av de som blivit av med jobbet under pandemin hade två tredjedelar tidsbegränsade anställningar, anställningsformer som är mycket vanligare inom arbetarklassen. Nästan 25 procent av kvinnorna och 15 procent av männen i arbetaryrken har tillfälliga anställningar.

Tillväxtverkets regler kring korttidspermitteringar har inte tagit hänsyn till den stora andel anställda i Sverige som arbetar på timmar och med korta kontrakt. För att få permitteringsstöd har arbetsköparen förväntats skära ner på arbetskraftskostnader där de kunnat.

– Jag tror att Tillväxtverkets regler har slagit hårt framförallt mot de anställda i privat service. I praktiken innebär reglerna att arbetsgivaren uppmanas att se över och skära ner på visstidsanställda, även om det inte står något specifikt om det, säger Joa Bergold.

Dessutom visar rapporten att det bara är bland arbetaryrken som antalet fasta anställningar minskat. I gruppen tjänstemän har antalet fastanställda ökat under pandemin.

För arbetarna som är kvar i jobb har den genomsnittliga veckoarbetstiden minskat med ungefär åtta procent. För tjänstemännen har det varit oförändrat. Samtidigt svarar 42 procent av de 3.000 tillfrågade LO-arbetarna att deras arbetsbelastning under pandemiåret har ökat.

Bland arbetarkvinnor uppger hälften att de upplever ökad arbetsbelastning. Arbetare inom vården och på sjukhus sticker ut, men också anställda inom skola, förskola, lager och postverksamhet.

Knappt en av tio LO-arbetare har kunnat arbeta hemifrån. De yrken som till stor del möter andra människor än andra anställda på jobbet kallas i rapporten för kontaktyrken. Åtta av tio arbetarkvinnor och hälften av männen arbetar med kontaktyrken och de sticker ut som särskilt utsatta.

Nära hälften av dem har i liten eller ingen utsträckning alls kunnat hålla avstånd till andra i sitt arbete. Var fjärde uppger att kontakten med dem de möter på arbetet inte kan hållas smittsäker. De flesta arbetare har kunnat stanna hemma vid symptom, men två av tio har gått till jobbet trots att de känt sig sjuka.

De främsta anledningarna är att de inte haft råd att förlora inkomst, eller för att det är personalbrist på arbetsplatsen och att de inte kan sjukanmäla sig utan att det påverkar arbetskamraterna negativt.