Hoppa till huvudinnehåll

Kommunisternas film sår frö till förändring

– Jag kunde inte tänka mig att den skulle bli så bra, säger Simon Renner som är mannen bakom Kommunisternas valfilm.

Simon Renner i redigeringstagen.
Marcus Jönsson

Kommunistiska Partiet släppte på första maj sin valfilm, som också fungerar som en presentation av partiet. En dag senare hade den redan setts mer än 55.000 gånger på Facebook.

Den som lagt mest tid på filmen är Simon Renner, som är anställd på particentralen sedan november och på heltid sedan en månad tillbaka.

– Jag har aldrig jobbat med film innan jag började här, men vi har alla lärt oss väldigt mycket på kort tid. Jag kunde först inte tänka mig att den skulle bli så bra som den faktiskt blev, säger en påtagligt nöjd Simon Renner.

Även om det är han som filmat och redigerat framhåller Simon Renner samarbetet med partistyrelsens arbetsutskott, som har varit involverade i manusprocessen hela vägen.

Det är första gången som Kommunisterna lagt så här mycket tid och kraft på att göra en välproducerad valfilm, men det är inga betalda skådespelare som medverkar.

– Nej, det är vanliga partikamrater i deras verkliga vardag. Hannah jobbar på Sahlgrenska, John jobbar på Volvo, Saga går på gymnasiet och Sri är pensionerad fabriksarbetare.

Sven Wollter, som står för speakerrösten, tar inte betalt när partiet kallar och musiken kommer också från ideella krafter. Det är Sveriges mest etablerade hårdrocksproducent, Tomas Skogsberg, som bidrar med filmmusiken.

Simon Renner är göteborgare från Majorna och partimedlem sedan 2013.

Nu jobbar han med Kommunistiska Partiets valmaterial och sociala medier, men det är inte första gången han har Marx-Engelshuset som sin arbetsplats. Som ordförande för RKU höll han till en trappa ner. Därefter jobbade han ett år på Emmaus Björkå och pluggade sedan på socionomprogrammet ett år.

– Men när jag fick det här erbjudandet var det ett enkelt val att hoppa på.

Vad hoppas du att filmen väcker för reaktioner?

– Att man efter att ha sett filmen vill ta steget att organisera sig. Det vore det absolut bästa. Det näst bästa är att åtminstone visa den för sina arbetskamrater och snacka om den med dem.

Simon Renner påpekar att det är viktigt att alla partimedlemmar, sympatisörer och Proletärenläsare ser filmen och sprider den överallt där man kan.

– Vi vill verkligen att det här ska bli någonting stort. Nu när vi har gjort en så här bra film är det viktigt att de som står oss nära gör vad de kan för att sprida den.

Hur skulle du själv beskriva filmen?

– Den är ett försök att skildra samhället som det faktiskt ser ut i majoritetens ögon, och ändå så ett frö till att förändring är möjlig – om vi bara går samman.