Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Lars Palmgren ljuger friskt om Bolivia

Både Lars Palmgrens första artikel i ETC och hans svar till Kajsa Ekis Ekman är fulla av faktafel och lögner, skriver Proletärens Alfredo Teran Öman.

Folkmassor demonstrerar mot kuppregeringen i Bolivia.

I ETC (25/8) skriver Lars Palmgren om Bolivia. Kajsa Ekis Ekman bemöter på ett bra sätt hans allmänna undfallenhet mot kuppmakarna i samma tidning. Men både Palmgrens första artikel och hans svar till Ekis är fulla av faktafel och högerlögner som får stå obesvarade, och som Palmgren använder sig av för att misstänkliggöra Evo Morales och förminska de kämpande bönderna och arbetarna i Bolivia.

Palmgren påstår att Evo Morales från sin påtvingade exil i Buenos Aires gett order om vägspärrar, blockader och protester, och att beslutet togs ”i ett ögonblick av ilska och utan diskussion”. Detta är rena lögner. Blockaderna genomfördes efter beslut på ett massmöte i El Alto, organiserat av den fackliga centralorganisationen COB och den så kallade ”pacto de unidad” som utgörs av urinvånare-organisationer och bondefackförbundet. Mötet och dess beslut rapporterades det brett om i boliviansk massmedia.

Under protesterna var regimens hela propagandamaskineri igång. En av de lögner som upprepats flitigast var att vägblockaderna stoppade leveranser av syrgas till sjukhus. En uppgift som Lars Palmgren okritiskt återupprepar. Men på kallelsen till vägblockaden, som undertecknats av de sociala rörelser som deltog, står det klart och tydligt att den typen av fordon skulle släppas fram. På sociala medier och flera olika fackförbunds mediekanaler kan man också se hur lastbilar med syrgastanker och ambulanser passerar utan problem.

I sitt försök att svartmåla Evo flikar Palmgren i förbifarten in att han skulle ha byggt ett museum om sig själv. Han syftar på ”Museo de la revolucion democratica y cultural” i Evos födelseby Orinoca, som beskriver urinvånarkulturer i Bolivia och deras kamp. Där förekommer givetvis Evo eftersom han varit viktig i kampen och är den första urinvånaren som blivit vald till president. Men att detta skulle vara något sorts tempel som Evo byggt till sig själv är en lögn som sprids av den bolivianska högern, och som Palmgren – naivt eller medvetet – vidarebefordrar.

Palmgren påstår sig värna om de sociala rörelserna i landet, men förminskar och dumförklarar dem samtidigt. Han skriver att vägblockaderna ”var en oproportionerlig reaktion på en ändring av ett valdatum”. Men protesterna handlade aldrig enbart om datumet för valet, utan om garantier för att valet överhuvudtaget ska genomföras. När valet flyttades var regimen inte bunden av någon lag att genomföra ett nytt och samtidigt arbetade de för att på juridisk väg försöka hindra MAS och enskilda kandidater från att ställa upp i valet.

Det är heller inte sant som Palmgren påstår att MAS segerchanser minskat. Opinionsundersökningarna efter coronapandemin har bara gjorts i de stora städerna, där det fortsatt är jämnt mellan MAS kandidat Luis Arce och högerkandidaten Carlos Mesa. Men MAS har sitt starkaste stöd bland bönderna på landsbygden.

Palmgren vill få det till att folkets protester lett till ett nederlag. Men lagen om att regimen inte får flytta på valet ytterligare en gång klubbades igenom tack vare protesterna.

När jag själv var i Bolivia i våras berättade en medlem i fackföreningarnas säkerhetsgrupp för mig om att deras möten blir attackerade och att folk var rädda för att delta. Att de tvingades hålla valmöten långt utanför städerna. Protesterna i augusti var de första stora protesterna sedan massakrerna i november. Folket visade att de inte är rädda längre.

Texten skickades in den 4 september som en debattartikel till Dagens ETC, som inte har svarat.