Kommentar: Logiskt att Hamnfyran förlorade i AD
Arbetsdomstolens uppdrag är att bevara arbetsfreden. Det är en arbetsfred på kapitalets villkor, och därför är den senaste AD-domen logisk.
Glädjen över segern i Arbetsdomstolen förrförra veckan byttes mot sin motsats när Hamnarbetarförbundet förlorade sitt nästa mål. Förbundet stämde arbetsköparen APM Terminals för att de dragit in Hamnfyrans Peter Annerbacks betalda fackliga tid, samt för brott mot kvittningslagen när ett stort antal hamnarbetare fått löneavdrag långt senare än vanligt. Detta resulterande bland annat i att en arbetare fick en löneutbetalning på cirka tusen kronor en månad.
När Sveriges Hamnar förrförra veckan dömdes för förhandlingsvägran skrevs böterna som Hamnfyran begärde ner från 200.000 kronor till 20.000. Båda parterna fick stå för sina egna rättegångskostnader. När AD avslog Hamnarbetarförbundets stämning får förbundet betala både APM Terminals och Sveriges Hamnars rättegångskostnader på över 618.000 kronor.
Samtidigt som det är lätt att uppröras över en dom i AD som går arbetarsidan emot, så måste man komma ihåg vad Arbetsdomstolen är för en institution.
AD instiftades 1928 som en ”opartisk” domstol med uppgift att se till att de nystiftade kollektivavtalslagarna efterlevdes. Kollektivavtalslagarna är grunden för den arbetslagstiftning vi har än idag, där strejker och andra stridsåtgärder från arbetarsidan är förbjudna så länge det finns ett gällande kollektivavtal. Avskedanden, massuppsägningar, ”effektiviseringar” och andra stridsåtgärder från arbetsköparsidan omfattas dock inte.
Innehållet i strejklagarna var i det stora hela detsamma som SAF (numera Svenskt Näringsliv) ville genomföra redan vid sin storlockout 1909. Det arbetsköparna inte vunnit i strid blev knappt tjugo år senare lag – med hjälp av Socialdemokraterna som gärna kompromissade med den liberala regeringen.
Dessutom gjordes fackföreningarna ansvariga – med hot om obegränsade böter – för att strejkförbudet upprätthölls, något som fortfarande gäller.
Arbetsdomstolen är alltså ett verktyg för arbetsfred på kapitalets villkor. De sju ledamöterna som ska döma består av två ”opartiska” jurister, en ”opartisk” sakkunnig på arbetsrätt, samt fyra ledamöter som utsetts på förslag av parterna på arbetsmarknaden. ”Arbetstagarnas” representanter utses av de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och SACO. Om det vanligtvis är svårt för arbetare att få rätt i AD, så är det troligen ännu svårare för Hamnarbetarförbundet som ju står utanför LO.