Hoppa till huvudinnehåll
Av
Pensionerad pappersarbetare

Lyssna till klassen – vänd ansiktet mot arbetsplatserna!

Något viktigt har hänt: Klassen ligger före den politiska rörelsen.


Det finns bara ett sätt för ett arbetarparti att bli en kraft i samhället och det är att helt och fullt förena sig med arbetarklassen.

Visst låter det självklart? Något som inte behöver sägas. Ändå är det inte så självklart.

De två ”gamla” arbetarpartierna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, har svikit arbetarklassen, förtjänar därmed inte klassens stöd och får det inte heller. Så är det och det förklarar mycket av dagens politiska läge.

Klassen finns ju där. Den förändras i takt med att samhället förändras, arbetsplatser försvinner, andra kommer till, produktionsmedlen utvecklas. Men arbetarklassens ställning i samhället förändras inte.

Ett svek som är så gigantiskt som det de tidigare arbetarpartierna står för, kommer man inte över i brådrasket. Det tar tid, det är vad akademikerna kallar en kunskapsprocess. En sådan kan sträcka sig över decennier.

Det speciella med den är att den pågår underjordiskt, osynlig för de där uppe, kapitalet och den politiska överheten. Det är också dess styrka, de som har makten känner inte till processen och de skulle aldrig kunna förstå den.

De tror att arbetarklassen blivit förborgerligad och låtit sig ryckas med av populism och så kallade enkla lösningar. Låt dem tro det då, så blir deras förvåning desto större när kunskapsprocessen leder till handling.

Hur är det med oss då, vi som vill förändra världen och förhoppningsvis vet att det bara  är arbetarklassen som kan bära en sådan rörelse? Är vi med i den här kunskapsprocessen, eller står vi vid sidan och nöjer oss med att ha en bra politik?

Jag kan inte svara på den frågan. Men mina erfarenheter från arbetslivet och det politiska arbetet har gett mig en aning om att något viktigt har hänt: klassen ligger före den politiska rörelsen. 

Det ligger något i luften idag som påminner om situationen för femtio år sedan, då arbetarklassen trädde fram och visade vägen för vänstern och därmed också sprängde den. 

Om vi så återvänder till det inledande påståendet måste lärdomen vara att ett arbetarparti idag som vill förena sig på allvar med arbetarklassen inte kan komma med proklamationer och en färdig politik.

I stället måste man lyssna, ta till sig det som händer ute på fabriker, byggen, hamnar, sjukhus, affärscentra, i transportsektorn och överallt där klassen finns. Lyssna till arbetarna och delta i processen med öppna sinnen.

Eller, som det en gång formulerades just i denna tidning:

Vänd ansiktet mot arbetsplatserna!