Hoppa till huvudinnehåll

Ledarkrönika: Mera motvalls!

Arbetarklassen lever inte i någon bomullsvadderad verklighet. Det är dags för fler att som Eddie Meduza sätta sig på tvären och bli mer motvalls.

Proletären

Som alarmsignal på telefonen har jag Eddie Meduzas Då tar jag mig en kopp. Det är en trevlig melodi om hur en kopp kaffe löser det mesta här i livet. Det är också, som det så ofta är när herr Meduza tar ton, ett fulfinger mot myndigheter, rika jävlar och alla andra som försöker göra livet surt för vanligt folk. Ni kan förstå att jag trots arla morgon vaknar ganska glad. 

För mig symboliserar Eddie Meduza motvalls. Helt enkelt en jobbig jävel som inte tänker rätta sig i ledet, tiga och stå med mössan i handen. Jag tror det är fler än jag som tycker det behövs mer motvalls i dagens Sverige.

Jag är helt enkelt förbannat trött på att allt utgår från medelklassens korrekta och bomullsvadderade verklighet. Deras verklighet verkar bestå av att skriva värdegrunder, certifiera allsköns nämnder och sedan ge varandra en high five och nöjt konstatera att just denna kommun eller myndighet visst är toleranta och öppna för alla människor och deras välbefinnande.

Det är synd som fan att alla värdegrunder, certifikat och high fives inte gäller när det kommer till arbetarklassens situation och mående. De skapas nämligen inte för att på något vis göra livet bättre för alla oss som får Sverige att rulla, utan enbart för att det ser fint ut på pappret.

Verkligheten är ganska krass och enkel. Samtidigt som dessa värdegrunder författas på fina kontor tvingas sjukvårdspersonal till ständig övertid, arbetare ställs utan arbete när företag läggs ner och nedskärningar och privatisering av offentlig sektor fortsätter. Vad spelar det för roll att kommunen tagit fram ytterligare en policy om likabehandling när samma kommun sedan tvingar skolor och vård till nedskärningar?

Poängen är inte att allas lika värde är en dålig tanke. Poängen är att medelklassen kan stilla sitt eget samvete med fina värderingar, medan arbetarklassen fortsätter arbeta i en verklighet som är långt ifrån dokumenten på skrivborden. 

Medelklassen och deras papper och moraliska kompasser är bara en produkt av det rådande systemet. Kapitalismen och dess nuvarande verktyg, nyliberalismen, har effektivt lyckas göra individualismen till religion. Du ska synas, höras och ta plats för att vara något.

Trots detta ska alla följa samma mönster och inte sticka ut. Självklart sipprar denna mentalitet även ner över arbetarklassen. Det är här motvalls behövs. Vi behöver våga säga ifrån, ifrågasätta och ställa krav.

Inte som individer för att skjuta fram sin egen position, utan som kollektiv för att någon gång få till en förbättring för hela arbetarklassen. Försämrad strejkrätt, försämrad Las, pissiga löneökningar och en ständig privatisering och utförsäljning av offentlig sektor. Det saknas inte anledningar till att vara lite motvalls.

Eddie Meduzas kopp kaffe kanske inte löser alla världens problem. Att ge fulfingret till medelklassens godhetsknarkande gör det inte heller. Men vi behöver kollektivt bli mer motvalls. Jag lovar att det ger energi som den bästa koppen kaffe den segaste morgonen i veckan.