Hoppa till huvudinnehåll

Försvara strejkrätten: Motståndet är brett

Motståndet mot regeringens, Svenskt Näringslivs och de fackliga centralorganisationernas förslag på inskränkt strejkrätt är både stort och ihärdigt. Att i princip alla LO-förbund finns representerade visar på bredden i protesterna.

Motståndet mot inskränkningar i strejkrätten finns i samtliga LO-förbund.
Robert Wettersten Montage: Proletären

”Jag har varit byggnadsarbetare. Om jag hade varit kvar på golvet så hade jag också varit emot det här förslaget.”

Orden är LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johanssons. Om han menar att hans fackliga karriär har gjort att han vet bättre än alla medlemmar och förtroendevalda på golvet som kämpar mot inskränkningen i strejkrätten, det vet nog bara han själv.

Klart är i alla fall att Johansson, tillsammans med samtliga ordföranden i de enskilda LO-förbunden, står bakom regeringens förslag på inskränkt strejkrätt.

Men motståndet mot förslaget, som baseras på LO:s, Sacos och TCO:s överenskommelse med Svenskt Näringsliv, är stort och ihärdigt. Och det kommer långt ifrån bara från ”extremistfacken”, som Johansson kallat Hamnarbetarförbundet och SAC.

Remissvar

13 fackklubbar inom LO har lämnat kritiska remissvar på regeringens förslag på inskränkt strejkrätt. 10 av dem är Sekoklubbar, och av de andra tre finns bland annat Fastighetsklubben på SGS Studentbostäder.

Även de från LO fristående förbunden Hamnarbetarförbundet, Brandmännens riksförbund och SAC har skrivit kritiska remissvar där de bland annat varnar för att lagändringarna kan öppna för avtalsshopping och gula fackföreningar.

Uttalanden

Många fackklubbar och -avdelningar har antagit uttalanden mot inskränkt strejkrätt, även efter att samtliga förbundsordföranden i LO ändrade sig och stödde inskränkt strejkrätt.

Inom det största fackförbundet Kommunal kräver fyra avdelningar – Väst, Stockholm, Skåne och Västerbotten – att Kommunal ska dra sig ur överenskommelsen. Tillsammans har de fyra avdelningarna 213 000 medlemmar.

Även i andra förbund lever motståndet. Till exempel kräver Seko Stockholm, med drygt 20 000 medlemmar, att Seko ska lämna överenskommelsen.

Inom IF Metall, det förbund som var först med att säga ja till inskränkt strejkrätt, finns det också ett motstånd mot uppgörelsen. Några klubbar som antagit uttalanden mot inskränkt strejkrätt är klubbarna på Volvo Lastvagnar och GE Healthcare i Umeå, Ålö Maskiner i Brännland och Cranab i Vindeln.

Även hela avdelning 4 i Västerbotten är emot överenskommelsen.

Motståndet finns också på tjänstemannasidan, till exempel i ST:s avdelning inom universitets- och högskoleområdet, som på sitt ombudsmöte i december enhälligt beslutade att fortsätta agera kritiskt mot regeringens förslag att inskränka strejkrätten.

Debattartiklar

Antalet debattartiklar och insändare i fackpressen och dagstidningarna är så stort att det är omöjligt att räkna. I den här tidningen har flera kritiska arbetarröster kommit till tals i både debattartiklar, insändare och i intervjuer.

Den 31 januari publicerades ett debattinlägg i Svenska Dagbladet där 116 fackliga krävde att förslaget skrotas. De allra flesta undertecknarna var från LO-förbund (samtliga förbund utom Transport), men även Unionen och andra fack på tjänstemanna- och akademikersidan fanns representerade. Samt förstås Hamnarbetarförbundet och SAC.

Manifestationer

På demonstrationer och manifestationer runtom i landet har arbetare från samtliga LO-förbund talat. En del har blivit hårt kritiserade av sina egna förbundsledningar, och i en del förbund har det till och med diskuterats om dessa medlemmar har begått stadgebrott. 

De två stora nätverken, Försvara strejkrätten och Strike Back har vid flera tillfällen anordnat demonstrationer och andra former av protester. I nätverken ingår personer från en lång rad fackliga organisationer.