När näringslivet försöker vara folkligt
Svenskt näringslivs kampanj har på kort tid blivit en riktig memegruva.
Att tala med bönder på bönders vis har aldrig varit elitens starka sida. Om detta är de väl medvetna. Men ibland försöker de. De måste ju. För grejen med folkflertalet är ju att vi är… ja, folkflertalet. Om detta är de också väl medvetna.
Några av försöken har resulterat i stor humor. Svenskt Näringslivs nya kampanj inför avtalsrörelsen är ett gött exempel. Budskapet är det vanliga: Lägre löner. Målgruppen: Arbetare. En svår publik.
Vad hade man inte gett för att få vara en fluga på väggen på det Östermalmskontor där den brainstormades fram.
”Okej, muchachos, vi kör en ’dags att dra åt svångremmen’-kampanj. Men keep it folkligt!”
”Folket… öh… tänk… tänk… öh, de gillar snus och socker i kaffet kanske? Men för mycket av det goda är inte nyttigt för en!”
”Mitt lettiska rut-biträde brukar tvätta ibland. Det är väl ganska folkligt? Att tvätta. Och man vill inte ha för mycket tvätt heller!”
”Ja, men det kör vi på! Lagom är bäst! Det fattar ju alla!”
Resultatet: Reklamkampanjen Ett Sverige i balans. ”Balansen” gäller naturligtvis inte vinsterna. Men det behöver ju inte löntagarna höra.
Man skulle kunna se kampanjen som en studie i klassförakt. Man skulle kunna bli upprörd. Om det inte vore så skrattretande dåligt.
Kampanjen har på kort tid blivit en riktig memegruva. Det brukar bli så med öppna mål.
Och sloganen ”Ett Sverige i balans” skulle man ju faktiskt kunna knycka rakt av och applicera i andra sammanhang. Det finns mycket som väger över. Levnadsomkostnaderna, till exempel.