Hoppa till huvudinnehåll
Av
Pensionerad förskollärare

Ledarkrönika: Politikerna motarbetar den nödvändiga integrationen

De som blivit etablerade i det svenska samhället flyttar, och de som flyttar in lever på många sätt kvar i sitt hemland.


En av årets sommarpratare heter Hamid Zafar. I sitt program berätta han om Sjumilaskolan i Biskopsgården i Göteborg. Det var hans första skola i Sverige, han började där på 80-talet.

Han berättar hur han bit för bit lärde sig svenska. Från pulkabacken, omgiven av barn som skrek ”akta” när de kom farande i full fart, till att familjen träffade svenska familjer och deltog i skojiga midsommarfirande.

När han senare började arbeta där som engagerad och drivande rektor, såg han de stora skillnaderna som blivit.

I dag är barnen i de mest segregerade förorterna inte omgivna av barn och vuxna med svenska som modersmål. Svenskan rinner inte lika automatiskt in i barnens öron.

Det är inte längre självklart att midsommar, det som varit den gladaste festen på förskola och fritids, firas. Det finns för få i området som har egna minnen av och förväntningar på en sådan fest. Det finns för få som ”lever på svenska”.

Så har politiker låtit hela områden leva liv med alltför få beröringspunkter med det livet som funnits i området decennier tillbaka. Så har politiker låtit den utveckling ske som leder till att de som blivit etablerade i det svenska samhället flyttar, och de som flyttar in lever på många sätt kvar i sitt hemland.

Det handlar om hur förutsättningarna för integration föröds när välfärden får allt större maskor i sitt skyddsnät, när skolor och annan offentlig verksamhet tillåts drivas av privata aktörer, när arbetare splittras genom olika anställningsformer och lönevillkor, när arbetslivet gör människor sjuka av stress, och när hela områden tillåts växa till segregerade områden.

Det är samhällets ansvar och politikernas skyldighet att ge förutsättningar för integration. För det behövs en klar resursfördelning. Skolorna ska ges de resurser, ekonomiska och kunskapsmässiga, som behövs för att upprätthålla en likvärdig skola. Förortens skola ska inte förutsättas nå sämre resultat än genomsnittet. Skolan ska inte bara finansieras av, utan också ägas och drivas av det allmänna. Förbjud privatskolor, även de religiösa friskolorna som står för ytterligare en segregerande dimension.

Det hör också till de nödvändiga politiska kraven, att inga mötesplatser skärs ner, varken fritidsgårdar eller andra. Samhället måste ge människor möjligheter att mötas. Då blir det ett rimligt personlig ansvar att för den med sin historia i landet vara generös med att dela med sig av sin historia, arbetarklassens historia, kulturhistoria och att också vara nyfiken på andras historier. Liksom för den som kommer ny att ta del av det nya landets historia och leva här fullt ut.