Hoppa till huvudinnehåll

Ola Magnell (1946-2020): Proletären minns Ola Magnell – här är 10 favoritlåtar

Proletärens Marcus Jönsson minns en mångsidig vispoet som varken var plakatmässig eller rädd för att vara politisk. Här är tio favoriter.

Ola Magnell på Trästockfestivalen 2011.

Med Ola Magnells bortgång har en av Sveriges finurligaste textförfattare lämnat oss. Ola Magnell hade en helt egen stil.
Proletären minns en mångsidig vispoet, som aldrig blev plakatmässig men inte heller var rädd för att vara politisk.
 

Nya perspektiv (1975)

Lika bra att börja med titelspåret från helgjutna andra plattan Nya perspektiv.

 

Medan hökarna kretsar (1974)

På första skivan Påtalåtar sjöng Ola Magnell bland annat om USA-imperialismens terror.

 

Höstkänning (1977)

Bitterljuv melankoli från tredje plattan.
 

 

Opportunisten (1989)

Ideologiska resor efter rådande tidsanda var ett återkommande tema för Ola Magnell. Som här 1989…
 

 

Hos kuratorn (1978)

…eller här 1978. Hur självbiografisk låter vi vara osagt. Spolingen från bystan som kom till storstan och började snacka stockholmska kände författaren nog ganska väl ändå.
 

 

Dagar i ösregn (1995)

Ola Magnell var också en av Sveriges största Dylantolkare. Här hans version av Rainy Day Women #12 & 35. Inspelad på Kommunistiska Partiets 25-årsjubileum i Göteborgs konserthus 1995.

 

Rättså hettså (1983)

En Dylanlåt till. Magnells version av Most Likely You Go Your Way (And I’ll Go Mine).

 

Sally och Sonny (1979)

Kulturkrock med klass. Författande kulturvänsterdam + stökig arbetargrabb som sjunger rock = sant?

 

Alla håller masken (1975)

Fin avslutning på Nya perspektiv. Analysen lämnar vi till lyssnaren. (Men att du sedan ska fatta att vi rott i samma båt, är en sanning utan modifikation.)

 

Isa Bell (1987)

Och som avslutning på vår lista: ett liveklipp med ytterligare en Dylantolkning. Totta Näslund presenterar Ola Magnell som sjunger sin version av Absolutely Sweet Marie.

 

Ola Magnell är borta men hans egensinniga lyrik och ordvrängeri finns kvar att lyssna på. Själv gråter han nog inga bittra tårar i den himmel han också trodde på – ibland i alla fall. Han visste att allt har sin säsong och varje tid har sin finess.