Hoppa till huvudinnehåll

Joe Hill 140 år: Proletärens tio Joe Hill-favoriter

Han skrev några av de mest berömda arbetarsångerna. De sjungs fortfarande, trots att författaren varit död i över 100 år. Joel Hägglund blev Joe Hill i USA. Den 7 oktober var det 140 år sedan han föddes i ett arbetarhem i Gävle.

Porträtt av Joe Hill från 1919 års utgåva av Little Red Songbook.
Industrial Workers of the World

Den 19 december 1915 ställdes vissångaren och fackföreningsaktivisten Joe Hill inför en exekutionspatrull i Salt Lake City, i mormonstaten Utah i USA. Han avrättades för ett brott han aldrig begått. I ett sista brev till vännen och arbetarledaren Bill Haywood uppmanade Joe Hill de amerikanska arbetarna att inte sörja hans död, utan att istället organisera sig och fortsätta kampen: ”Don’t waste any time mourning. Organize!”.

Joe Hill blev en förebild och inspirationskälla för många artister. Bland dem Woody Guthrie, Paul Robeson, Bruce Springsteen, Phil Ochs och Joan Baez. I sina memoarer berättar Bob Dylan att Joe Hill var en stor inspiration när Dylan själv började skriva och i sina memoarer skriver Dylan att ”Joe hade ljuset i sina ögon”.

Joel Hägglund föddes i en religiös arbetarfamilj på Nedre Bergsgatan i Gävle. När Joel var åtta år gammal dog pappan, som var konduktör vid järnvägen. Lille Joel fick börja arbeta för att kunna försörja familjen. Han skyfflade kol och jobbade som hjälpreda på ett repslageri. När mamman i familjen dog 1902, beslöt sig den då 23-årige Joel och hans bror Paul för att emigrera till USA.

Han tog flera jobb: han tömde spottkoppar i New York och han jobbade i hamnen i San Pedro i Kalifornien. 1910 anslöt han sig till International Workers of the World (IWW) en syndikalistisk rörelse med stort genomslag i den gryende amerikanska arbetarörelsen.

Joel hade då amerikaniserat sitt namn till Joseph Hillström, senare förkortat till Joe Hill. Främst arbetade han med organisering av arbetarna, och han gjorde det ofta med sång och musik. Han skrev flera sånger till den oerhört spridda Little Red Songbook som innehöll Internationalen och Solidarity Forever, en sång som abetarrörelsen i USA fortfarande sjunger på möten och under kampaktioner.

Joe Hills kampsånger byggde på de religiösa sånger han hört som barn och som alla kände till. I The Preacher and the Slave (Prästen och slaven) snodde Joe Hill melodin från Frälsningsarméns Det är saligt på Jesus få tro. Nearer My Job to Thee bygger naturligtvis på Närmare Gud till dig och Tramp! Tramp! Tramp!, en av de mest populära sångerna i nordstatsarmén under inbördeskriget i början av 1860-talet, har bidragit med musiken till Luffaren.

Joe Hills kanske främsta sånger är Rebel Girl, (Rebellflickan eller Ung Rebell), skriven som en hyllning till de kämpande kvinnorna och till den kommunistiska organisatören Elizabeth Gurley Flynn, och Should I Ever Be a Soldier (Om jag någonsin ska strida) som Joe Hill skrev i fängelset 1914:

”Om jag någonsin skall strida, blir det för vår fana röd

och geväret vill jag vrida mot tyrannen till hans död!

Till armén av proletärer, män och kvinnor i ett led!

Res dig världens löneslav!

Gör din plikt för saken, för vår jord och Friheten!”

1914 greps Joe Hill av polis i mormonernas huvudstad Salt Lake City för ett inbrott och mord han omöjligen kunde ha begått. Han dömdes till döden och den 19 november avrättades han. Hans aska spriddes för vinden i Sverige, USA, Kanada och Australien.

The Little Red Songbooks utgåva 1917 innehöll enbart sånger av Joe Hill och hans sånger sjungs fortfarande. Han blev ”Mannen som aldrig kunde dö”.

Joe Hills röst finns, av förklarliga skäl, inte inspelad. Men otaliga andra artister har sjungit hans sånger. Lyssna själv när Proletären ger er tio sånger, på svenska och engelska, av eller om Joe Hill.

Tommy Berggren – Pie in the Sky

Var det så här det gick till? I Bo Widerbergs film Joe Hill från 1971 berättas hur Joe Hill, spelad av Tommy Berggren, tog över ett frälsningsmöte med Pie in the Sky, på svenska Prästen och slaven eller Svarta präster.

Mats Paulson – Should I Ever Be a Soldier

Mats Paulson är mest känd för drömska Visa vid vindens ängar, men i början 70-talet gav han ut en LP med Joe Hills sånger. Paulsons engelska har sina klara brister – men kanske var det just så här Joe Hill själv lät när han framförde sina sånger på ett språk han inte behärskade fullt ut?

Knutna Nävar – Om jag någonsin ska strida

…och vad passar då bättre efter Mats Paulson än att lyssna på den svenska versionen av sången. Det finns ett fåtal inspelningar. KPML(r):s gamla sånggrupp Knutna Nävar gör den bäst.

Phil Ochs – The Ballad of Joe Hill

Phil Ochs var den tidiga Dylanepokens tydligaste politiska röst, en idag tyvärr ganska bortglömd sångare. Här i sin egen tolkning av Joe Hills liv, från resan från Sverige och till avrättningen i Salt Lake City 1915.

Pierre Ström & Finn Zetterholm – Världens alla slavar, vakna

Joe Hill skrev den 1916, Jacob Branting översatte den på 50-talet och trubadurduon Ström & Zetterholm spelade in den 1973, på LP:n 1 Maj – Elva socialistiska sånger.

Bruce Springsteen – Joe Hill

Den här balladen av Alfred Hayes med musik av Earl Robinson från 1936 har gjorts av otaliga artister. Paul Robeson hade den som standard på sina konserter på 40- och 50-talet, liksom Pete Seeger. Joan Baez sjöng den på Woodstockfestivalen 1969. Och Bruce Springsteen framförde den så här i Tampa 2014.

Sven Wollter – Balladen om Joe Hill

Från Proletärens sommarturne Höj Rösten. I Växjö, liksom på alla andra orter som turnén besökte, sjöng Sven Wollter Balladen om Joe Hill ackompanjerad av Nynningen.

Fred Åkerström – Luffaren

På LP:s Dagsedlar åt kapitalismen från 1967 gjorde Fred Åkerström en frejdig svensk version av Tramp!, Tramp!, Tramp!, väl värd att lyssna på igen.

Hazel Dickens – Rebel Girl

Hazel Dickens (1925-2011) var en bluegrassångerska från Mercer County i West Virginia som sjöng bluegrass som den ska sjungas: med hög, nasal röst the Bill Monroe style. Dickens var dessutom väldigt radikal, ovanligt i de kretsarna. Här i Joe Hills Rebel Girl.

Mora Träsk – Casey Jones

Lite otippat att dagispopparna Mora Träsk en gång i tiden tog sig an Joe Hills sånger. Men visst: 1979 gav de ut en hel LP, med bland annat den här sången om strejkbrytaren Casey Jones och hur det gick för honom.