Hoppa till huvudinnehåll

Skinnskallen som sadlade om

För 25 år sedan var Jimmie Åkesson ett hängivet fan till Midgårds Söner, som blev ett av Sveriges största vit-maktband. Ett faktum som länge plågat bandets sångare Patrik Asplund.

Patrik Asplund och Dogge Doggelito.
Lena Larsson

Midgårds Söner var ett av landets största band i vit makt-genren. Ett av bandets fans var Jimmie Åkesson.

– Han berättade en gång att han köpte skivan Ny Tid och gillade den, säger Patrik Asplund. Det där har jag tänkt på ett tag; det är något som inte känns bra idag.

25 år efter Midgårds Söner-låten Ny Tid släpper Patrik Asplund, tillsammans med gode vännen och Latin Kings-ikonen Dogge Doggelito, låten Ny Tid II. Den gör upp med rasismen och den storsvenska nationalismen i Ny Tid, som ställde svartskallarna och ortens barn mot villabarnen och skinnskallarna. Latin Kings mot Midgårds Söner.

– Jag avskydde Latin Kings och Dogge Doggelito som pesten. Jag minns att Dogge hade en keps med broderat budskap: Stockholms Svartskallar. Jag var en av Stockholms Skinnskallar, så vi var på varsin sida i en svart och vit tankevärld då. Idag är vi goda vänner, vi har båda familjer och barn och vi är oroliga för vad som händer.

– Jag var ju en av dem som demonstrerade i Sverigepartiet som sedan blev Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson var ett av mina fans, bland ungdomar som senare dömdes för våld, mord och dråp. Den storsvenska nationalismen är ett eko från förr, och jag kan konstatera att den våg jag var med och skapade på 90-talet bara lett till stor splittring i samhället, till tragiska dödsfall och spätt på motsättningarna mellan svenskar och invandrare, säger Patrik Asplund till Proletären.

Han gör en särskild markering genom att släppa låten på extremhögerns och nazisternas uppmarschdag framför Karl XII-statyn den 30 november.

Patrik Asplund är skinnskallen, rasisten och fotbollshuliganen som sadlade om. I snart 20 år har han jobbat mot våld och kriminalitet och för en bättre integration. Han är aktiv inom idrottsrörelsen som grundare och ledare i Djurgårdens kampsportförening och på Idrottsgalan förra året prisades Asplunds Stiftelsen Goodsport av prins Daniel för det arbete organisationen gör för att aktivera och få bort förortsungar och andra från gatorna.

Nattfotbollen, fredagar och lördagar från åttasnåret och en bit in på nätterna, sprider sig över landet och lockar bevisligen ungdomar som annars kanske skulle haft mer destruktiva saker för sig. Till exempel har polisen i Östergötland konstaterat att antalet anmälda brott i Hageby i Norrköping och i Skäggetorp i Linköping minskat med närmare 50 procent sedan nattfotbollen startade sin verksamhet. Samtidigt har aktiviteterna stärkt integrationen och gemenskapen.

– Ungdomar i Kista och Tensta tog kontakt med oss och nu har vi jobbat tillsammans för att få igång nattfotbollen där, säger Patrik Asplund. Vi skulle inte kunnat komma in där helt utan lokal förankring och dra igång en verksamhet, och de skulle knappast fått igång den utan oss.

Goodsport är en stiftelse och Patrik Asplund är starkt kritiskt till bristen på statligt stöd. Goodsport finansieras via ansökningar till stiftelser, donationer och företagssponsring.

– Det är väl ingen som tycker att Sveriges integrationspolitik fungerat bra. Sverige har en ordentlig baksmälla idag efter den misslyckade integrationspolitiken på 90-talet och framåt. Jag kallar de områden man lät växa upp då för ’glaskupoler’. Det är lätt att se in, men för dem som bor där är det nästan omöjligt att ta sig ut.

– Så varför går inte staten in i projekt av det här slaget och andra liknande projekt? Och varför har Sverige inte ett nationellt integrationsprogram? Jag ser ju hur segregationen ser ut när jag jobbar med våra projekt och jag förstår känslan av utanförskap.

I Ny Tid II sjunger Patrik Asplund och Dogge Doggelito ”idag hörs en röst från förr, seger eller död / Nyckel till svaret för integrationen / Är vi tillsammans mot våld som hotar nationen”.

Klicka här för att lyssna på låten.