Skyddsstopp på Göteborgs spårvägar: ”Inte vd:ar som åker spårvagn”
Sedan en tid tillbaka har många spårvagnsförare i Göteborg gått till jobbet med oro över att bli smittad med corona. Nu hotar skyddsombuden med skyddsstopp om inte arbetsgivaren tar sitt ansvar och inför samma regler som för bussar.
Under tisdagen meddelade fackförbundet Kommunal att de planerade att lägga ett skyddsstopp för all spårvagnstrafik i Göteborgsområdet kl 15.00 samma dag. Kort därefter sköts det planerade skyddsstoppet upp till onsdagen samma tid.
Fackförbundet menar att säkerheten för de anställda inte kan garanteras i dagsläget och att arbetsgivaren inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att lösa problemet. Proletären har pratat med Pablo Cozzi, skyddsombud för Kommunal och spårvagnsförare.
– Vi har suttit i förhandling med vd:n för Göteborgs Spårvägar och två driftschefer. Tillsammans kom vi överens om att de har 24 timmar på sig att lösa situationen. Annars gäller skyddsstoppet från och med 15.00 i morgon [onsdag 20 maj, reds anm].
Vad är anledningen till skyddsstoppet?
– Det handlar dels om att vi vill ha samma säkerhetsåtgärder som bussarna har. Det vill säga, främre delen av spårvagnen ska stängas av på grund av smittorisken. Resenärerna har ökat snabbt på kort tid och det kommer ofta fram folk och frågar oss om avgångar eller ber om annan hjälp.
– Många förlitar sig på en säkerhet som inte finns i förarhytten. De tror att vi sitter säkert men de här italienska vagnarna har haft en brist på underhåll i 25 år nu. Det är inte så tätt som folk tror.
Förarna på Göteborgs spårvagnar måste också resa med spårvagnarna i jobbet. De kan sluta på en hållplats och påbörja nästa körning någon helt annan stans. Något som är ett problem, enligt Pablo Cozzi eftersom vagnarna ofta är fulla.
– Det är cirka 100 förare som åker i tjänst varje dag för att kunna jobba. För någon månad sedan hade vi väldigt många sjukskrivna på spårvägarna och vi vill inte hamna där igen. Arbetsgivaren måste ta ett ansvar. Stänger man av främre delen av spårvagnen kan vi åka i tjänst utan risken att bli smittad.
– Det är skillnad på jobb och jobb. Det finns väl ingen vd som åker spårvagn till jobbet. Men vi som kör spårvagnarna sitter i denna verklighet varje dag, där smittorisken är större än för de som jobbar på ett kontor.