Hoppa till huvudinnehåll
Av

”De borde satsa på ungdomarna”

Med andan i halsen ringer vi på familjen Cachi-Cortes dörrklocka några minuter efter avtalad tid. Det var nämligen stopp i spårvagnstrafiken några hållplatser före Hammarkullen.


– Det är hela tiden stopp med spårvagnarna, säger Maricela Cachi uppgivet.

Hon är van. Hon, hennes man Hernan Cortes, och deras fyra barn har bott i Hammarkullen i två och ett halvt år; först i en lägenhet vid torget och nu i ett radhus. Under den tiden har det varit oräkneliga stopp i kollektivtrafiken.

Innan familjen flyttade till Hammarkullen bodde de i grannförorten Bergsjön. De berättar att de flyttade eftersom det bor fler med latinamerikanskt ursprung i Hammarkullen, och det finns flera latinamerikanska föreningar i området. Familjen Cachi-Cortes kommer själva från Bolivia.

– Vi trivs jättebra här, berättar Maricela. Jag kan jobba och studera samtidigt. Jag studerar heltid och jobbar med att städa fyra timmar varje kväll. Barnen hjälper till med att laga mat och städa medan jag jobbar.

Maricelas dröm är att bli socionom. De nuvarande studierna på barn- och fritids-programmet är förhoppningsvis ett steg på vägen dit. Hernan Cortes jobbar med sanering och städning.

– Jag började jobba direkt efter nionde klass, berättar han.

På köksbordet står frukosten uppdukad och en nybakad tårta är framställd. Hernan Cortes fyller år, och hela familjen firar honom innan det är dags att åka till jobb och skola. Kevin Jansson, pojkvän till äldsta dottern Ximena, är också med och hugger in på en tårtbit.

Även om familjen trivs väldigt bra i Hammarkullen finns det mycket som borde förbättras i området, menar de. I framtiden skulle de vilja se fler fritidsaktiviteter för barnen, och framförallt tycker de att politikerna borde satsa på skolan.

– Hammarkulleskolan är fattig. Det finns inga pengar till nånting. I förra veckan hade de musik, men det fanns ingen lärare och de tog inte in någon vikarie, berättar Maricela.

– De är 28 barn i klassen, och bara två lärare. Det funkar inte! Men rektorn säger: ”Det finns inga pengar”. Det är alltid så i Hammarkulleskolan. Det finns inga pengar till leksaker, och förra året var maten en katastrof, tillägger Hernan.

Sedan ett par år tillbaka har dessutom stora förändringar påbörjats på Angeredsgymnasiet. För ett år sedan flyttades estetiska programmets dans- och teaterlinje från Angered till Göteborgs centrum, och nästa år flyttas även musik och hantverk från skolan.

Det innebär att ännu fler program som också elever boende utanför Angered söker sig till försvinner. Konsekvensen blir att segregationen inom gymnasieskolan förstärks, och Angeredsgymnasiet framstår som mindre attraktivt för många ungdomar.

Ximena går andra året på Angeredsgymnasiet, så familjen märker av försämringarna.

– Det finns inga pengar, och det fungerar inte. Det är sorgligt, säger Maricela.

Själva har de ändå fullt upp med kulturella aktiviteter. Båda döttrarna Milka och Ximena dansar i en latinamerikansk grupp, som bland annat uppträder på Hammarkullefestivalen varje år.

Fast även där känner de av nedskärningarna.

– Vi har inga pengar så vi kan inte köpa nya dräkter. Vi har bara sju dräkter till tjejer och sju till killar. Det finns många nya som kommer till oss och vill vara med och dansa, men det går inte nu, berättar Milka.

– Politikerna lovar mycket, men gör inget. De säger att de ska ändra mycket, men sen gör de inte som de säger, tillägger Hernan Cortes.