Hoppa till huvudinnehåll
Av

Venezuela: Kvinnornas ställning stärks

Det är fredag kväll i Barrio Las Minas i Venezuelas huvudstad Caracas och ljuden från en gatufest och en kristen utomhuskonsert strömmar in i klassrummet så att läraren Florisabal Pachero tvingas höja rösten en aning för att göra sig förstådd.


Hon är rektor men har idag hoppat in som mattelärare i Mision Ribas. Det är en mision som startade 2003 för att vuxna invånare i Venezuela ska få möjlighet att skaffa sig gymnasieutbildning, och därmed också kunna fortsätta på universitet om så önskas. Åldrarna varierar kraftigt, den stora majoriteten är kvinnor.

– Jag var en av de första som började studera via Mision Ribas. Då var jag 33 år, det fanns inte några ekonomiska möjligheter att plugga vidare dessförinnan. Därefter fortsatte jag att studera till tandtekniker på universitet och tar examen efter fem års studier om bara några månader, säger Florisabal Pachero.

Hon har en intensiv utstrålning och pratar snabbt och engagerat med yviga gester. Det är tydligt att hon har mycket energi – och det krävs eftersom hon studerar på dagarna och befinner sig på skolan för Mision Ribas klockan sex till nio varje vardagkväll. Dessutom har hon tre barn och ett hem att ta hand om.

Florisabal Pacher och övriga som arbetar på Mision Ribas i Las Minas får i princip ingen ersättning för sitt arbete.

– Jag arbetar här för att jag vill delta aktivt i den stora förändringsprocess som nu pågår i Venezuela. Jag vill ge någonting tillbaka eftersom jag själv fick chansen att studera här. Och att träffa alla som kommer hit glada över att göra något som de kanske drömt om i årtionden värmer gott.

Det råder febril aktivitet i de fyra klassrum som skolan rymmer. Teckningarna på väggarna från de lågstadiebarn som huserar här på dagtid, utgör onekligen en viss
kontrast till 54-årige Maria Dille, som för ögonblicket är frustrerad över att hon inte lyckas få fram rätt svar på en matteuppgift.

Hon har gått den långa vägen. Hon började studera på Mision Robinson, innan hon fortsatte på Mision Ribas för att få sin gymnasiekompetens. De sammanlagt fem åren är avklarade om ett par veckor. Då skall hon äntligen förverkliga sin dröm; att studera på universitet och bli jurist.

– Med sju syskon fanns det aldrig någon möjlighet att mina föräldrar skulle ha råd att låta mig plugga vidare när jag växte upp. Det var jobb som gällde direkt, och jag har jobbat som städare i hela mitt liv. Jag och min man gjorde stora uppoffringar för att våra tre barn skulle få möjlighet att studera vidare – och nu bara några år senare kan jag helt gratis äntligen få studera. Det är fantastiskt, säger Maria Dilia och ler stort.

1999 års konstitution garanterar lika rättigheter för könen och inkluderar specifika bestämmelser som skyddar kvinnor – en i sanning revolutionär förändring i förhållande till tidigare.

Dessutom finns ett flertal särskilda lagar och handlingsplaner rörande jämställdhet, och 2006 antogs en ny lag om kvinnors rätt till ett liv fritt från våld.

Många konkreta initiativ har också tagits de senaste åren i syfte att på olika sätt stärka kvinnornas position i samhället, och kvinnorna ifråga har i allra högsta grad varit en deltagande kraft i denna process.

Som exempel kan nämnas Mision Madres de Barrios, vilket ger fattiga kvinnor villkorat ekonomiskt bistånd så att de skall ha råd att studera. Dessutom har projektet Banco de la Mujer startats, som ger lån till kvinnor för att starta upp olika projekt och småföretag.

Framförallt har de ökade möjligheterna att studera haft en stor betydelse för kvinnorna.

– Allting börjar och slutar med studier, säger Florisabel Pachero. Tillgången till studier är en grundläggande rättighet som är en förutsättning för kvinnors frigörelse och oberoende över hela världen. Och sambandet mellan studier och minskad fattigdom är erkänt, liksom det faktum att kvinnor som studerar väljer att föda färre barn. Utan tillgången till studier är det svårt att uppnå långsiktiga effekter, konstaterar hon bestämt.

Men trots att det formella skyddet för kvinnor är väl utvecklat och att många lovande reformer genomförts finns det oändligt mycket kvar att göra innan Venezuela kan betecknas som ett något sånär jämställt samhälle. Machismokulturen med dess sexistiska yttringar och stereotypa, patriarkala attityder beträffande könens givna roller i tillvaron är alltjämt den förhärskande normen inom stora delar av samhället.

Kvinnomisshandel är ett utbrett problem, den nya lagen från 2006 till trots, och mörkertalet är stort. Ineffektiviteten på detta område speglar de generella problem som Venezuela brottas med; en opålitlig poliskår, en trög rättsapparat och en gigantisk korruption inom alla samhällssektorer vilket plågat landet i decennier.

Men trots de problem som alltjämt finns ser Florisabel Pachero ljust på framtiden för henne och Venezuelas kvinnor.

– Vi har hunnit en bra bit på vägen, och det är väldigt mycket positivt som har hänt de senaste 10 åren, men det tar tid att vänja sig av med attityder som varit rådande under mycket lång tid. Studier är återigen nyckeln för att skapa en medvetenhet som på sikt kommer att göra samhället mer jämställt och kvinnor mindre utsatta, säger Florisabel Pachero.