Två år efter den svåra olyckan på Nordkalk

Klockan 23.30 den 1 november 2011 förändrades 19-årige Gustaf Seppelin Sollis liv. Nordkalk hade fått problem. I en av ugnarna hade det fastnat en kalkklump. Ugnen måste rensas.

Produktionen skulle igång så fort som möjligt. Normalt tar en nedkylning av kalkugn två veckor. Nu kylde man med vatten redan efter ett dygn. Rensningen är ett riskabelt jobb. Tidigare sköttes det av den ordinarie personalen, men nu tog man in entreprenörer. Gustaf Seppelin Solli blir under dagen kontaktad av sitt företag Empower.

– Jag fick veta att det behövdes folk och att det var fysiskt tungt.

Han lovar att ställa upp. De som utför jobbet kommer från tre inhyrda företag.

– Från en brandbil tog vi vatten som sprutades in i ugnen under hårt tryck. Det kom små ångpuffar hela tiden. Men jag trodde det hörde till. Det blev varmt som i en bastu. Det blev varmare och varmare. Så kom en explosion. Ut strömmade skållhet ånga och frätande kalk. Allt blev vitt. Jag försökte skydda mig genom att dra tröjan över mun. Alla sprang som yra höns. Jag kände hur krafterna rann ut. Till slut la jag mig ned på golvet. Jag fick hjälp att ta mig därifrån, berättar Gustaf Seppelin Solli.

Sju arbetare skadades när de översköljdes av blandningen. Nöddusch fanns på bottenplan. Gustaf Seppelin Solli befann sig på plan fem. Det tog uppskattningsvis fem minuter att ta sig till ögon- och nödduschen.

De två allvarligaste skadade, Johan Löfroth och Gustaf Seppelin Solli, transporterades till brännskadecentrum i Uppsala. Johan Löfroth dog av inre skador efter några veckor. Gustaf Seppelin Solli hade 55-procentiga bränn- och frätskador, men överlevde mirakulöst.

Tidigare under dagen hade det skett en mindre explosion och en hade blivit brännskadad. I stället för att avbryta fortsatte rensningen.

Enligt Nordkalk använde man en beprövad metod och hänvisade till sin anläggning på Gotland. Gustaf Seppelin Sollis pappa, Arvid Solli, ringde runt men alla förnekade att man använde metoden att kyla glödande kalk med vatten.

– Någon ljuger, säger Gustaf Seppelin Solli.

• Fanns det någon riskanalys gjort för jobbet?
– Jag har inte sett någon riskanalys, men säkert finns den i någon pärm.

• Vilken utbildning fick du för jobbet? Hur informerades du om riskerna?
– Ingen speciell utbildning. Fick ingen information om att kalk var frätande, men det kände jag till sen tidigare.

Det har gått två år sedan olyckan. Polisen räknar inte med att vara klar med utredningen förrän till julen 2013. Eventuell rättegång blir tidigast våren 2014.

Eftersom preskriptionstiden när det gäller det personliga ansvaret för arbetsplatsolyckor är två år kommer ingen att dömas för personligt ansvar när det gäller Gustaf Seppelin Solli. Nu är det något som företaget eventuellt döms till ansvar för. Däremot när det gäller arbetsplatsolyckor som leder till dödsfall är preskriptionstiden fem år, så när det gäller Johan Löfroth kanske någon person kommer att dömas.

– Jag önskar att det är någon som har tillräckligt stake att ta på sig ansvaret. Någon har suttit på ett kontor och tagit beslut. Någon får väldigt bra betalt för att ta ansvar. Men, när det skiter sig och händer en olycka då skyller man ifrån sig.

– Önskar också att det blir fler resurser till arbetsmiljöbrott. Idag är det en åklagare som ska driva alla mål från Östersund och norrut.

Gustaf Seppelin Solli är också mycket besviken på Nordkalk. Dom har bara hört av sig en gång. Däremot har Empower haft regelbunden kontakt.

I Uppsala var han tolv veckor, varav nedsövd i sex. Otaliga operationer. Han saknar ett antal fingrar och synen är kraftigt nedsatt. Ett ovärderligt stöd är hans fästmö, Pernilla Lövgren. Hon är utbildad undersköterska och har stöttat honom hela tiden. Det är också tack vare henne som han efter Uppsala bara har legat en natt på sjukhus. Mycket av omläggningarna har skötts hemma.

Det har varit en tung rehabilitering och mycket återstår. Men Gustaf Seppelin Solli är en kämpe och ser framåt.

I början av oktober var han i Linköping. Det planeras en ögonoperation. Man vill dock bygga på ögonlocken ytterligare en gång innan den genomförs.

– Det jag främst längtar efter nu är att få tillbaka så mycket av synen att jag kan köra bil och motorcykel. Drömmen är en semester på motorcykel. Jag är mer eller mindre uppfödd med motorcykel. Det finns ett gammalt kort där jag är cirka ett år och sitter i en sidovagn. Jag har åkt land och rike runt med motorcykel.

Ingen ska behöva dö eller skadas allvarligt på jobbet. Avslutningsvis betonar Gustaf Seppelin Solli:
– Glöm aldrig att Johan dog på jobbet.

Jan Englund