Hoppa till huvudinnehåll
Av

Tar strid för en bra skola

På Karl Johansskolan i Göteborgsstadelen Majorna-Linné har föräldrar och personal protesterat mot hotande nedskärningar. ”Jag slåss för min son och för alla andra barns rätt till en bra skolgång”, säger Peter Forsblad.


Proletären har tidigare uppmärksammat hur Annika Kummel, rektorn på Karl Johansskolan i Göteborgsstadsdelen Majorna-Linné, hotats med uppsägning, då hon medvetet valt att överskrida budget till förmån för att följa skollagen. Efter stora påtryckningar från föräldrar och övrig personal fick hon vara kvar, men är nu sjukskriven.

Problemen som rektorn Annika Kummel försökte råda bot på genom att sätta in de extra resurser som behövs riskerar alltså att fortgå. Den nya budgeten för Karl Johansskolan är ännu inte satt, åtminstone är den inte känd för föräldrar och personal som är redo att ta strid.

Om skolan tvingas hålla sig inom Stadsdelsnämndens budgetramar kommer det inte att räcka till den stödpersonal som behövs. Under Annika Kummels sjukskrivning har man hyrt in en rektor från ”Rektor bemanning” att genomföra nedskärningarna. Ett nätverk av upprörda föräldrar samlas på sociala medier.

Proletären har träffat tre föräldrar med barn på Karl Johansskolan i Majorna som har fått nog. De uttrycker alla en rädsla för vad som sker. De minns också tydligt hur det var innan den nu sjukskrivna rektorn Annika Kummel vände utvecklingen på skolan.

– Det var hemskt att lämna min son på morgonen, skolan var ett kaos, berättar Enrique de Gregorio. Maria Persson, också mamma till en son på skolan, vittnar om hur grovt våldet var, ända ner i förskoleklass.

– Det var barn som blev slagna med tillhyggen, blödde och personal som inte hann se eller ingripa. Jag mötte ofta barn som grät i korridorerna, säger Maria Persson.

Enrique de Gregorio håller med. Han var med en dag i skolan och fick se en verksamhet som inte fungerade. Samlingar var omöjliga att hålla, flera barn befann sig i korridorerna utan uppsikt och barn med särskilda behov fick inte det stöd de hade rätt till. Möbler kastades och flera barn rymde.

Peter Forsblad, med en son som är i behov av särskilt stöd, uttrycker en stor oro inför framtiden. Inte bara för sitt eget barn, utan för alla barn som kommer att drabbas.

– Jag har en son som har ett autismliknande tillstånd och är hyperaktiv. Han måste ha hjälp för att fungera, annars drabbas inte bara han, utan hela klassen.

Annika Kummel anställde den personal som behövdes och skapade förutsättningar för mindre grupper. Hon såg problemen och hade en bra dialog med föräldrar och personal.

Skolinspektionen som tidigare haft mycket att anmärka på Karl Johansskolan såg förändringarna och att skolan var på rätt väg.

Föräldrarna på skolan är kritiska till hur informationen kring rektorn Annika Kummel sköttes.

– Vi fick höra det av barnen och via ett mail som berättade att hon var på semester. Helt plötsligt stod hennes kontor tomt. Hennes saker försvann.

Personalen hade ingen information att ge och oron spred sig.

Föräldrarna på Karl Johansskolan anordnade ett möte och affischerade för att få fler med sig i protesterna, vilket visade sig vara lätt. Många föräldrar är förbannade och känner sig lurade. De var också närvarande på ett möte med politikerna i stadsdelsnämnden, men fick inga klara besked.

Trots att föräldrarna Proletären talat med är mycket nöjda med personalen, som verkligen gör sitt bästa, har flera av dem börjat fundera på alternativ.

– Men det är inte så enkelt, alla kan inte välja skola och varför ska vi behöva göra det, säger Peter. Man kan inte bara rycka upp barnens trygghet genom att flytta eller byta skola.

– Jag vill att den kommunala skolan skall fungera och har ingen möjlighet att åka längre för att hämta och lämna mina barn, säger Maria Persson och får medhåll av Enrique de Gregorio. Han misstänker att pengarna skolan fått från stadsdelsnämnden inte motsvarar pengarna man fått för skolan från staden centralt.

– Man har valt att ta av de pengarna för att täcka andra verksamheters förluster, menar Enrique de Gregorio.

– Varför finns det ingen ambition att ha en bra kommunal skola? Politikerna borde inse att det här blir dyrare i längden.

Maria Persson berättar om den broschyr om läxhjälp hon fått i brevlådan nyligen.

– Jag är inte intresserad, sätt skolan mot rutavdraget. Varför ska vi subventionera läxhjälp?

Alla tre är överens om att en central förvaltning av skolan vore bättre. I dag ställs stadsdelsnämnd mot stadsdelsnämnd och en verksamhet mot en annan.

Föräldrarna har i dagarna skickat ett öppet brev till Anna Johansson, kommunstyrelsen i Göteborgs stad, där de ställer frågan var de 26 miljonerna som var avsedda till stödundervisning hamnat.

Budgeten för Karl Johansskolan är ännu inte satt, åtminstone är den inte offentlig.

– Jag tror att de försöker att förhala beslutet och vänta ut oss, säger Enrique de Gregorio. Då har de misstagit sig. Vi föräldrar är många och kommer inte att ge oss.

– De leker med våra barn, säger Peter Forsblad. Man kan undra var politikerna själva har sina barn?

– Det är valår och sossarna och Vänsterpartiet står också bakom de här besluten. Folk måste reagera på hyckleriet och hur motsägelsefulla de är i sin skolpolitik.

– Det finns pengar. Göteborg vill gärna vara den stora eventstaden och massor med pengar läggs på marknadsföring, det är för jävligt, tycker Peter Forsblad.

Föräldrarna reagerar också mot myten om Majorna som ett ”finare” område och Karl Johanskolan som ett flaggskepp.

– Det är fel, Majorna är ett väldigt blandat område med sociala problem och en hel del droger. Skolan har definitivt en kompensatorisk uppgift här, men det kommer aldrig att lyckas om skolan blir tilldelad en ”svältkost”, menar Enrique de Gregorio.

– Det finns massor att göra, säger Peter Forsblad. Ta bara vägtullarna, gör något vettigt för pengarna! Låt politikerna leva på vanliga löner och komma ut och se verkligheten.

– Det handlar om barnens arbetsmiljö och uppväxt, säger Maria Persson. Det ska vara roligt att gå i skolan, man ska längta.

– Vi vuxna skulle aldrig tolerera att bli slagna på våra arbeten, men det blir barnen. Det handlar inte bara om betyg, utan också om nuet, om hur våra barns arbetsmiljö ser ut.

Kampen fortsätter och det står helt klart efter att ha pratat med föräldrarna på Karl-Johansskolan att de inte kommer att ge sig utan kamp.

– Det är valår och medias intresse för de här frågorna är stort, säger Enrique de Gregorio. Kanske kan politikerna skrämmas till rätt beslut.

Oavsett utgången inspirerar protesterna i Majorna-Linné andra skolor runt om i Göteborg och Sverige.

– Nu avvaktar vi budgeten, säger Peter Forsblad och han kommer inte att ge sig i första taget.

– Jag slåss för min son och för alla andra barns rätt till en bra skolgång.