Sätt arbetarklassens behov före näringslivets
Svenskt Näringsliv försöker med olika sorters rapporter framställa sig som objektiva mätare av kommnernas politik. (K) i Lysekil opponerade sig mot detta snäva perspektiv.
I aldrig tidigare skådat omfång styrs kommuner och landsting och lättdresserade politiker idag av rankinglistor, jämförelsetal och statistiska beräkningar i form av kurvor och staplar.
En strid ström av rapporter där offentlig verksamhet betygssätt, kommer från framför allt Svenskt Näringslivs ”tvärsäkerhetskonsulter”. Trots att det är en illa dold agenda styrs debatt och politiska beslut i avsedd riktning. Exempelvis används Svenskt Näringslivs mätning av ”företagsklimatet i kommunerna” som om det handlade om den främsta av sanningar.
Lysekils kommun utgör inget undantag från kapitalets lobbyverksamhet, där tendensiösa rapporter och rankinglistor blir slagträ i debatten.
På senaste fullmäktigemötet i Lysekil behandlades ett förslag till ”näringslivsstrategi”. Det är en komplicerad fråga hur man än attackerar den, och alstrets huvudrubrik, Till er tjänst, var väl inte världens tydligaste, eller var den det.
Vi i Kommunistiska Partiet anser bestämt att vi måste ha en strategi i förhållandet till det så kallade näringslivet eftersom vi annars blir än mer överkörda och utnyttjade. Vi är också av den uppfattningen att kommunen inte kan överleva genom nyproduktion av dyra köp-bostäder i strandnära lägen istället för hamnverksamhet och industri.
Grunden för vår uppfattning om näringslivsstrategi är att det behövs jobb/näring för att ett samhälle skall fungera. Men vi är i händerna på kapital och industriägare som jagar maximal profit. Det är inte välgörenhet som storföretag och industri sysslar med när man spelar ut kommun mot kommun, även om det borde vara välgörande med fler arbetstillfällen för den som ”vinner” budgivningen. Men kostnaden för nya arbetstillfällen är ibland förödande, det vet varenda småkommun och inte minst Lysekil.
Så visst behövs en näringslivsstrategi för att få kommunen att leva och överleva. Men det som dominerade debatten på januaris fullmäktigemöte var ett hej och håande om hur gräsligt det är att Svenskt Näringslivs ranking placerar Lysekil på X-hundrade plats för företagsklimat. Det är makalöst att denna gny och gnäll-organisation, som har sina organisatoriska rötter i SAF, Svenska Arbetsgivarföreningen, skall genomsyra den politiska debatten i varenda svensk kommun. Medan direktörer och aktieägare kvitterar ut sina snuskiga vinster och bonusar, och placerar dem i ickeproduktiv verksamhet, blir kommunpolitiker högljudda i sin ”själv”-kritik för att kommunen inte lyckats bättre i sin ranking på Svensk Näringslivs meritstege. Vad sysslar vi med?
På åttiotalet drev Svenskt Näringslivs föregångare SAF med Curt Nicolin i spetsen en kampanj för att förändra skattesystemet. ”Var och en måste själv kunna bestämma om han vill konsumera sjukvård eller en segelbåt” mässade Nicolin.
Visst är de framgångsrika med sina kampanjer! Det skattesystem vi har idag lever upp till SAF:s krav med råge. Idag är siktet inställt på att helt erövra den offentliga sektorn och inte minst med vård och omsorg som profitobjekt.
Och i den enkät som Svenskt Näringsliv skickar ut till alla förtroendevalda i landets kommuner ställer man bland annat frågan: I vilken utsträckning anser du att kommunernas verksamhet tränger undan privata näringsverksamheten?
Två tredjedelar av den rankingen för ”företagsklimat” som flitigt använts i media baseras på politiker och företagares svar på enkäten, sista tredjedelen snickras ihop på gamla SAF-kontoret.
Hade Lysekils kommun privatiserat skolor, vård, omsorg och genomfört LOV, lagen om den så kallade valfriheten, hade kommunen troligtvis varit lite högre upp på rankingen. Medan många kommuner precis som Lysekil har vägrat genomföra LOV-”reformen” och Norrköping precis har bestämt att skrota den, så finns förslag från regeringens utredare att man skall tvinga fram privatiseringar. På den ekonomiska högerns begäran skall kommunal verksamhet ”trängas undan” och social service skall ersättas med privat business.
Kommunistiska Partiet krävde på fullmäktigemötet att strategiförslagets skrivningar att ”nå plats 20 eller bättre i Svenskt Näringslivs ranking över företagsklimat (till år 2020)” ska strykas. Gör vi inte det hävdar vi, kan Lysekils kommunfullmäktige mer liknas vid en hundrastgård för enbart pudlar än en folkvald politisk församling.
Fullmäktige beslutade att ha kvar målsättningen att klättra på den ekonomiska högerns ranking. I detta fall kan man hoppas att strategin blir en hyllvärmare som så många andra kommunala strategier.