Härliga tider för de rika

Det är Företagsskattekommittén, med superkapitalisten Rune Andersson i spetsen, som föreslår den nya sänkningen, som träder i kraft 2016, om den klubbas i riksdagen.

Givetvis paketerar kommittén sin gåva till aktieägarna i ett vackert omslag. Så sägs att sänkningen fullt ut finansieras genom en begränsning av företagens generösa ränteavdrag, som idag gör det möjligt för fifflande finansdirektörer att skatteplanera bort hela bolagsskatten genom så kallade räntesnurror.

Också fjolårets bolagsskattesänkning påstods vara självfinansierad. Men det visade sig vara bluff. Det lär bli låga odds på att också den nu föreslagna sänkningen faller ut som en förlustaffär, men vi lämnar den sidan av saken därhän. För det anmärkningsvärda är att det uppenbart inte går att ingripa mot företagens skattefiffel utan att samtidigt kompensera fifflarna med en skattesänkning.

Visst är det märkligt. Istället för att ingripa mot fifflet och därmed stärka statskassan med ett tiotal miljarder, att använda till nyttiga ting, så står den ena handen beredd att ge tillbaka var den andra tar.

Företagsskattekommitténs utredning publiceras först 16 juni, så detaljerna i förslaget är inte kända. Men väl underrättade Dagens Industri, som anlitas för att läcka börsviktig information i förtid, anger att nivån på bolagsskatten hamnar under 20 procent. Det innebär att bolagsskatten i Sverige hamnar klart under EU-genomsnittet på 22,8 procent och ännu längre under OECD-snittet på 25,3 procent.

Det är ytterligare en märklighet. När det handlar om löneökningar sägs det att vi absolut måste följa EU och framförallt Tyskland. För den rättvisa konkurrensens skull. Men samma sak gäller uppenbarligen inte bolagsskatten; den kan sänkas långt under jämförbara länders nivåer.

I fjol inbringade bolagsskatten 83,5 miljarder kronor till staten. Det utgör ynka 5,2 procent av de totala skatteintäkterna i stat och kommun, vilket säger en del om kapitalets roll som skattefrälse.

Här finns alltså utrymme för en rejäl skattehöjning. För inte skulle väl Sverige gå under i konkurrensen om vi har samma nivå på bolagsskatten som Tyskland? Alltså. Om bolagsskatten höjs till Tysklands 29,5 procent, samtidigt som ränteavdragen begränsas enligt kommitténs förslag, så inbringar det 35,2 friska miljarder till statskassan. Om den höjs till Frankrikes 33,3 procent blir det ytterligare 14 miljarder.

Ingen kan påstå att det som är omöjligt i Tyskland och Frankrike är omöjligt i Sverige, så den nu föreslagna sänkningen handlar uteslutande om att gå roffande kapitalister till mötes.

Dessvärre lär Rune Andersson och hans kommitté få som de vill. Så uttalar sig såväl Magdalena Andersson (S) som Per Bolund (MP) positivt om förslaget, att läggas till det ryggmärgsmässig ja som lär komma från allianspartierna. Riksdagen ställer som vanligt upp som transportkompani för kapitalets krav.

Från arbetarhåll bör attityden dock vara en annan. Det går sannerligen ingen nöd på företag och aktieägare i Sverige. Samtidigt som de gör vinster och får utdelningar som aldrig förr, så har välvilliga politiker förvandlat dem till ett skattefrälse.
Kräv att pengarna tas där de finns! En höjning av bolagsskatten är en bra och nödvändig början.