Hoppa till huvudinnehåll
Av

Lysekils röda röst

– Det finns de i kommunen som vill sälja av hamnarna, allt för att få in pengar. Men vi vill ha det som nu att kommunen driver småbåtshamnen och vi betalar arrende för våra båt-platser, det är dyrt nog ändå.

Denna ljumma försommardag tillbringar Janne Andreasson som så ofta nere i hamnen i Stora Långevik, just norr om Lysekils stadskärna. Han lägger ifrån sig verktygen och vi slår oss ner på bryggan, njuter av den något bleka försommarsolen vars strålar lyser upp traktens unika röda granithällar. Han är relativt nybliven pensionär. Förutom omsorgen om den egna båten och snacket med gubbarna i hamnen finns det också underhållsarbeten att göra på anläggningen.

– Jag gick i pension ett år för tidigt, berättar han över en kopp kaffe. Kroppen sade ifrån, men så har jag jobbat som kock sedan jag var 14 år. Det är ganska tungt och värre och värre har det blivit i storhushåll. Numera jobbar man ensam och det blir att springa, springa, springa.

Intresset för båtliv och den sociala samvaron i båthamnen delar han med Yngve Berlin också relativt nybliven pensionär med bakgrund som bland annat verkstadsarbetare på Skandiaverken, stadens välkända tillverkare av båtmotorer, vars fabrik fram till varvsdöden på 1980-talet låg i den närbelägna norra hamnen.

Yngve Berlin är ciceron under vårt besök i västkustpärlan och, skulle vi kunna säga, den direkta anledningen till besöket. För han har nämligen i hela 35 år representerat Kommunistiska Partiet i Lysekils kommunfullmäktige och vi är på plats för att inför kommunvalet i september syna Kommunisternas framgångsrika politiska arbete i staden.

Nu är det så att Yngve Berlin protesterar livligt mot en dylik personfixering. Givetvis med rätta. För är det något som vår dag i Lysekil understryker så är det att Kommunisternas inflytande är resultatet av ett tålmodigt och mycket kollektivt politiskt arbete. Så sitter också tre kommunister i Lysekils fullmäktige, fler än på övriga orter där Kommunisterna har mandat.

Janne Andreasson är en återvändare i hemstaden efter ett yrkesliv utombys, inte minst i Göteborg. Han ser hur barndomens Lysekil, arbetarstaden med flera stora fabriker, med en livlig hamn och järnvägstrafik och har förvandlats till vad som mest måste betecknas som ett sommartillhåll för överklass. Där Skandiaverken en gång låg i norra hamnen planeras för exklusivt boende och strax intill finns nu en påkostad strandpromenad med svindyra bostäder. Kommunistiska Partiet ensamt var emot försäljningen av kommunens mark till exploatören Mangelus.

– Det finns inga jobb till de unga. Nu senast är budet att man ska de riva en av kommunens idrottshallar. Vart ska ungdomen ta vägen annat än att avreagera sig på gatorna, frågar sig Janne Andreasson.

– Jag fruktar att Lysekil är på väg att bli en renodlad pensionärsstad. Affärerna har det bekymmersamt, särskilt småaffärerna. Folk åker till köpcentrumet Torp i Uddevalla och handlar.

Yngve Berlin håller med om att jobbsituationen är riktigt besvärlig. Själv drabbades han av nedläggningen av Skandiaverken och senare fick han mångårig erfarenhet av ungas situation genom arbete i skolans värld.

– Nu snackas det om eventuellt kommande vågkraftsprojekt som ska ge jobb i hundratal. För två år sedan var snacket tusen jobb. Visst är vi luttrade, säger Yngve Berlin. Det är ett jäkla hycklande när de styrande snackar om jobb.

– Snart finns det inget kvar att sälja för kommunen. Det är en av de viktigaste frågorna i valet där vi kommunister kräver stopp för privatisering och all utförsäljning av kommunens mark och fastigheter.

Han påpekar att förr var socialdemokraterna i Lysekil rätt röda men det var länge sedan. Nutidens motto om en budget i balans och att kommunen ska drivas som ett företag, om det är sossar och borgare rörande överens. Ta sjukhusbyggnaden som exempel. Här avstod kommunen från att köpa fastigheten av Regionen, fastighetsbiolaget Kungsleden sedermera Hemsö köpte byggnaden och nu hyr kommunen det för fruktansvärt dyra pengar.

– Ishallens fortsatta drift är hotad, liksom att mindre skolbyggnader säljs för att bli lyxiga bostadrätter och en förskola har sålts för att bli lokal för ett privat drivet LSS-boende. Det handlar inte om några misstag, det sker väldigt medvetet, menar Yngve Berlin.

– Nyliberalismen har drivit fram ofinansierade pålagor på kommunerna genom direktiv från staten. Här i Lysekil har vi kommunister trots allt lyckats stoppa några av de värsta avarterna av den EU-anpassningen genom att vi fått stopp på Lov, privatiseringsprojektet man kallar för ”lagen om valfrihetssystem.”

Janne Andreasson är socialdemokrat och berättar att han fortfarande är medlem, men att han raggar röster för Kommunistiska Partiet som han mer och mer håller med.

– Jag tror på filosofin att man som kommunpolitiker ska bry sig om invånarna och värna om de som står lägst på rangskalan. Gul, svart, röd eller homosexuell, man eller kvinna så ska vi alla hjälpa varandra. Så tänkte Socialdemokraterna förr, före Göran Persson. Men nu tänker de bara på sin egen plånbok och politikerna dunkar varandra i ryggen.

– Här i Lysekil ser jag hur Kommunisterna vill göra något för medborgarna. Den tråden har de haft hela tiden och den håller de fast vid. Där finns ingen populism och till skillnad från Socialdemokraterna så byter de inte åsikter utan håller på ideologin.

Göran Fridolf som just lagt till kommer förbi och visar upp årets första fångst av makrill. Han hör samtalet och berättar att han själv upplevt negativa sidor av kommunismen under jobb i det forna DDR.

– Jag var på jobb i Dresden när muren föll och folket insåg att Honecker lurat dem. Det systemet är inget att rekommendera och jag tycker det är synd att ni kallar er kommunister, säger han i riktning mot Yngve Berlin.

– Det säger jag trots att jag röstade på Yngve. Det var ett personval, jag röstade inte på ideologin men jag gillar vad de gör i Lysekil. Jag kan inte förlåta Socialdemokraterna att de gick med på nybygget av en gymnasieskola och att man lägger ned andra skolor, säger Göran Fridolf.

– Halva sossegänget gick med borgarnas förslag att låta fastighetsmagnaten Mangelus, på billigt inköpt kommunal mark bygga en ny gymnasiebyggnad som kommunen hyr på ett 20-års kontrakt. Sedan anklagade de oss kommunister för att vara emot att bygga nya lokaler. Men det var vi inte utan vi anser att det är ett bättre alternativ att bygga ut det som redan finns, förklarar Yngve Berlin. Dessutom är det ett oavvisligt krav att kommunen ska äga de fastigheter där den bedriver verksamhet, en ståndpunkt som vi får brett stöd för. Vi fokuserade på ägandet vilket tydliggjorde att Kommunisterna inte är några bakåtsträvare.

Göran Fridolf skyndar hem för att tillaga den pinfärska makrillen. Vi tackar Janne Andreasson för kaffet och drar vidare mot gymnasieskolan där Yngve Berlin tidigare jobbade. Närheten till havet är påtaglig och i hamnbassängens fortfarande iskalla vatten övningsdyker elever på Gullbergsgymnasiets marinbiologiska linje där några av ungkommunisterna i den lokala RKU-gruppen studerar.

Solen värmer när vi går ut på bryggan och skådar ut mot den nybyggda strand-promenaden och lyxbostäderna i Norra hamnen.

– Bara stensättningen på vägen kostade kommunen 5-6 miljoner. Det är bara en av många exempel i Lysekil på hur kommunen tar onödiga kostnader som belastar skattebetalarna för att tillfredsställa privata investerare. Kanske de styrande partierna gör det i tron att smulorna från den rike mannens bord ska falla ner på oss, funderar Yngve Berlin.

– Det är tydligt hur de bygger för kapitalstarka på tvärs mot den boendestrategi som fullmäktige antagit och som skulle gynna den arbetande befolkningen. Då tänker jag på hyresrätter och billiga bostäder så att ungdomar kan stanna i Lysekil. Vi kommunister har bland annat agerat för att kommunen skulle använda de hyresfastigheter som nu är avställda. Med vår politik hade staden istället för bostadsrätter haft minst 70 billiga hyresrätter.

Eftermiddagen är sen och vi fortsätter in mot stadens centrum och passerar de idylliska husen i gamla Lysekil. På väg till ett möte med Kommunisternas partiavdelning har vi stämt träff med Stig Berlin, undersköterska som varit i Folkets hus på en träff med Kommunals arbetsplatsombud. Deras möte är just avslutat och vi får en kort pratstund med några deltagare.

– Arbetsklimatet i hemtjänsten har blivit hårdare och vårdtagarna är sämre. Numera är det lika mycket hemsjukvård som hemtjänst. Vårt jobb är betydligt tuffare än när jag började, berättar Line Hansen med 23 år som undersköterska i hemtjänsten i Lysekil.

– Vi har haft det besvärligt i hemtjänsten med chefer som slutar därför att ekonomin styr, menar Marita Zackrisson.

– Skriv också att här är en väldigt bra sammanhållning bland vårdpersonalen. Det är viktigt för det har varit turbulent i kommunen, mycket svågerpolitik, påpekar Ann-Louise Brunnström.

De gillar att Stig Berlin, som är en i arbetsgemenskapen i hemtjänsten, också använder sitt mandat för Kommunisterna i kommunfullmäktige för att driva på mot privatisering och nedskärningar.

– Han gör ett bra jobb. Det tycker många av oss anställda men också många av de äldre som vi vårdar. Jag vet till och med många gamla sossar som kommer att rösta på Kommunisterna, det berättar de spontant, säger Ann-Louise Brunnström och de övriga nickar instämmande.

I hela 35 år har Yngve Berlin varit Kommunisternas representant i kommunfullmäktige. Den senaste mandatperioden har fullmäktigegruppen bestått av fem personer, Britt-Marie Kjellgren och Per-Gunnar Ahlström som ordinarie och Stig Berlin och Henrik Källén som suppleanter.

• Vad har representationen i kommunens politikerförsamling betytt för partiavdelningen i Lysekil?
– Vi har haft möjlighet att agera i frågor där de styrande annars hade fått styra och ställa på marknadens villkor. Kommunisterna blir också tagna på ett helt annat allvar av vanligt folk därför att vi tvingas konkretisera vår klasspolitik i alla frågor som kommer upp i fullmäktige.

– Som i den grundläggande samhällsfrågan om ägandet där vi går mot det nyliberala när övriga parter säljer eller hyr ut. Vi har inte förhindrat den nyliberala processen, men folk begriper att det är Kommunisterna som ideologiserar debatten.

• Men har Kommunisternas deltagande i fullmäktige betytt något konkret för Lysekils arbetarbefolkning?
– Vi har lyckats mota införande av privat hemtjänst och vi har stoppat införande av Lov. Styrande borgare och sossar kan inte göra förändringar obemärkt. Genom att Kommunistiska Partiet lyfter fram frågorna så får folk själva chans att ta ställning, funderar Yngve Berlin.

– Våra framgångar med ökat röstetal i de senaste valen beror på att folk vill ha en kraft som visar alternativ till den EU-anpassade nyliberala kommunpolitiken. De får in en röst för sin egen kritik mot profitsamhället. Vår samhällskritik smittar av sig.

Av vår dag i Lysekil återstår endast kvällens möte med Kommunisternas partiavdelning där vi ges tillfälle att ställa några frågor om hur medlemmarna ser på det politiska arbetet för revolutionärer på en ort där det parlamentariska arbetet ständigt är aktuellt.

– Det viktigaste för oss kommunister i fullmäktige är att vi i alla sammanhang påpekar de sakfrågor där det inte står rätt till, att vi tar upp det som berör folk i Lysekil. Ett kvitto på att vi är rätt ute är när folk på stan säger att inga andra är så pålästa som ni kommunister, säger Britt-Marie Kjellgren.

– Jag sitter i bildningsnämnden, är där ensam kommunist, säger Stig Berlin. Men jag är trygg i mitt agerande därför att vi är ideologiskt förankrade, vi ställer upp för personalen och vi står för det vi sagt. Dessutom diskuterar vi gemensamt på partimöten alla frågor som tas upp i nämnden eller i fullmäktige.

Kommunisterna är representerade i den centrala nämnden Kommunstyrelsen och dessutom i Byggnadsnämnden, Bildningsnämnden. Yngve Berlin påpekar att i kommunpolitiken är ensam inte stark. Kommunisterna agerar som ett kollektiv. På medlemsmöten diskuteras politiken, inte minst utifrån hur medlemmarna lyssnat in hur folk tänker ute på stan.

– Ta den aktuella nedläggningen av Lysehemmet, ett äldreboende i ett ytterområde, säger Britt-Marie Kjellgren. Det finns ingen anledning att lägga ner ett väl fungerande boende, ett av de få där Lysekils kommun äger fastigheten.

– Sånt godkänner inte vi kommunister, påpekar Maria Ahlström. Vi accepterar inte att lägga ner för att rädda ett kvartalsbokslut. Med vårt agerande får vi folk att lyfta blicken, att inse att det inte behöver vara som det är.

Hälften av Lysekils kommunfullmäktigeledamöter har hoppat av uppdraget under mandatperioden. Från andra partier är det många som inte begriper att kommunpolitiken numera mest handlar om att skära ner. I praktiken administrera högerpolitiken.

– Först när de kommer in i fullmäktige så upptäcker de att här förväntas de ta beslut som de själva inte har gått till val på, påpekar Yngve Berlin.

– Hos Kommunisterna är alla medvetna om att det politiken handlar om är en strid mot överheten. Det är så vi går in i kommunfullmäktige.