Hoppa till huvudinnehåll
Av

Brutna löften om Lex Laval

Löftena om ordning och reda på arbetsmarknaden som socialdemokratin utlovade innan valet monteras ner bit för bit. Senast i raden är löftet om ett skrotande av Lavallagen. Arbetsmarknadsministern Ylva Johansson gav klara besked i tidningen Arbetet.


Inför valet utlovades ordning och reda på arbetsmarknaden av socialdemokraterna genom det så kallade 10-punktsprogrammet. En av punkterna var att riva upp migrationsuppgörelsen. Men efter valet meddelade Stefan Löfven att alliansregeringens och Miljöpartiets migrationsuppgörelse stod fast.

När uppgörelsen slöts 2008 försvann fackföreningarnas rätt att pröva om behov fanns på arbetsmarknaden, innan arbetskraft utanför EU kunde anlitas.

Regeringens anslutning till den blågröna politiken lämnade fältet öppet för SD att kritisera undanfallenheten mot ”den hotfulla massinvandringen”. På Aftonbladet Debatt angrep SD:s arbetsmarknadspolitiske talesman Sven Olof Sällström och gruppledaren Mattias Karlsson regeringen och utmålade SD som det enda arbetarpartiet.

Inom socialdemokratin togs regeringsbeslutet att lämna migrationsuppgörelsen orörd med jämnmod. I LO:s tidning Arbetet resonerade ledarskribenten Martin Klepke om att socialdemokratins anslutning till migrationsuppgörelsen skulle vägas upp av det utlovade skrotandet av Lavaldomen.

Klepke tog Löfven och LO:s Karl-Petter Thorwaldsson på orden när de presenterade programmet för ordningsregler på arbetsmarknaden. Trots att Lavaldomen är en tillämpning av Lissabon-fördragets utstationeringsdirektiv så fanns det en optimism hos Arbetet och i synnerhet Klepke.

Inte helt oväntat kom regeringens svar på hur Lavaldomen ska hanteras som en besvikelse för de som litade på Löfven och Thorwaldssons ord. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson klargjorde regeringens hållning i en intervju i Arbetet. Hon förklarar situationen utifrån juridik.

– Utstationeringsdirektivet ger oss bara rätt att kräva den hårda kärnan. Och det kan vi inte ändra på.

Den hårda kärnan innebär minimiregler för arbetsmiljö, arbetstid och lön. För den förhoppningsfulle utlovas en parlamentarisk kommitté som ska arbeta för förändringar av Lavallagen. Den luttrade kanske snarare ser att frågan om Lavaldomens framtid begravs i ännu en utredning.

Ylva Johansson presenterar även de europeiska fackföreningarnas krav på ett socialt protokoll som en väg framåt. Det finns ingen anledning att misstro fackföreningens vilja till att stoppa det katastrofala utnyttjandet av billig arbetskraft.

En verksamhet som i veckan kostade två människoliv på Fortums energiverksbygge i Hjorthagen.

För att förstå läget krävs dock en tillbakablick på hur EU utvecklats sedan 1980-talet. Den gemensamma marknaden med fri rörlighet som idag möjliggör utnyttjandet av billig arbetskraft och dumpning av löner kom till efter kapitalisternas förslag ”Europa 1990”.

Förslaget utarbetades av Phillips-chefen Wisse Dekker på uppdrag av den tidigare Volvochefen PG Gyllenhammars kapitalistsammanslutning ERT. Idag utgör förslaget en del av EU:s grundläggande kärna, Maastrichtfördraget.

Ylva Johansson tillhörde tidigare Vänsterpartiet men lämnade partiet för att hon var positivt inställd till EU. Som tidigare ledamot av socialdemokraternas partistyrelse borde hon varit på det klara med hur EU-juridiken fungerar efter mer än tjugo år som EU-anhängare.

Det lämnar inga andra förklaringar än att Löfven och Thorwaldsson visste att 10-punktsprogrammet endast var ett vallöfte med bäst före-datum 14 september. Något som borde uppröra fackligt aktiva socialdemokrater.
Erik Pettersson