Hoppa till huvudinnehåll
Av
Chefredaktör

”Inget händer utan kollektivt engagemang”

José Altamirano sa ifrån mot det privata hyresbolaget i Biskopsgården, Göteborg, men fick ingen hjälp från Hyresgästföreningen. Nu bor han i Hammarkullen och har gett Hyresgästföreningen en ny chans. Som ordförande i sitt område hoppas han på mer kamp framöver.


– Om man kollar historiskt, så finns det flera exempel då Hyresgästföreningen tagit i med hårdhandskarna, genom gatukamp och blockader, säger José Altamirano och tar slaget om Olskroken, där hyresgäster tog till kamp mot de privata hyresvärdarna i Olskroken som tjänade miljoner på dåligt underhållna hus.

– Men vi har heller inte råd att svära åt allt och alla. Vi måste också ha en dialog med bolagen.

Vi träffar José Altamirano utanför Röda stugan, Hyresgästföreningens lokaler vid Hammarkulletorget. Han är ordförande i den lokala Hyresgästföreningen, ett uppdrag han inte hade räknat med att få när han ställde upp.

– Men så fick jag en majoritet av rösterna!

Vi sätter oss ner i ett av kontoren i den lilla byggnaden. Uppdraget som ordförande innebär både ansvar och många praktiska sysslor, som att förbereda möten och förhandlingar. Hans förhoppning är att Hyresgästföreningen ska kunna bli en kämpande gräsrotsorganisation och en folkrörelse.

– Vi är bara så starka som antalet medlemmar som engagerar sig och vi är alldeles för få idag.

• Hur ser det ut högre upp i föreningen? Finns det någon vilja att bli en politisk kraft, det handlar ju också om politiska beslut som tagits i hyresfrågan?
– Vi är ingen politisk röst idag. Vi är bra på att nå ut i kampanjer, men vi får inte bli en evenemangsorganisation. Vi måste vara en folkrörelse.

José Altamirano menar att en sådan folkrörelse skulle kunna bli en verklig kraft.

– Jag gick med för att tillsammans med andra kunna köra över dem som annars skulle köra över oss. För mig är det en revolutionär idé.

Att Hyresgästföreningen av många upplevs som otillräcklig, eller rent av upplevs som ståendes på hyresbolagens sida, har José Altamirano förståelse för. Han har själv upplevt det som hyresgäst.

– Jag bodde hos privatvärden Willhem i Biskopsgården. Det var mögel, trasiga tvättmaskiner, trasiga fönster. Samtidigt som vi väntade vårt första barn, berättar han.

– Jag älskade Friskväderstorget, grannarna och naturen runt omkring. Men man kan inte uppfostra ett barn i mögel.

Han var med och drev frågan till Hyresnämnden under ett år utan att något hände. När han en dag, som medlem, ringde upp Hyresgästföreningens kontor fick han veta att det nog var han själv som använde fel tvättmedel. Inte tvättmaskinen det var fel på.

– De tog mig inte på allvar vilket gjorde mig förbannad.

Han fick nog och gick ur Hyresgästföreningen. Men efter flytten till Hammarkullen, den här gången till en kommunal värd, blev han medlem igen.

– Jag ville driva lokala frågor och började komma på möten igen.

José Altamirano menar att den ökade individualiseringen i samhället undergräver kampen. Tanken på att organisera sig tillsammans med andra är allt mer avlägsen.

– En del av våra medlemmar ser bara oss som en service, men inget händer utan medlemmars kollektiva engagemang.

Ett annat problem är kunskapsojämlikheten. I Hammarkullen bor många som är födda utomlands, som inte alltid pratar bra svenska och inte har kunskap om hur det svenska systemet fungerar.

– Willhem sa hela tiden att det inte var någon som klagade. Men det var ju inte så konstigt, eftersom de såg till att främst ta in nyanlända flyktingar som inte kunde svenska!

Vi lämnar Röda Stugan. José hälsar glatt på en äldre dam som går förbi utanför med sina två hundar.

– Det är så roligt att se att det äntligen kommer ut någon från den dörren, säger damen och pekar mot dörren. Det var länge sedan jag såg det. På min tid var det människor där hela tiden!

José Altamirano svarar att de är alldeles för få medlemmar nuförtiden. Att de önskar att de var fler som engagerade sig. Att utan medlemmar kan de inte göra något.

Damen vidhåller ändå, trevligt men bestämt, att Hyresgästföreningen gör för lite.

– Den kritiken får vi höra hela tiden, säger José Altamirano när vi går vidare. Men det är inte så lätt när vi är så få aktiva.

Rättelse: I en tidigare version citerades José Altamirano felaktigt om att ingen annan ställde upp när han valdes till ordförande i sin hyresgästförening, vilket alltså inte stämmer.