Hoppa till huvudinnehåll

Ledare: Tystnaden på jobbet är livsfarlig

Tio arbetare har dött på jobbet bara i år. Orsakerna är flera, men döden på jobbet handlar i grunden om att aktieutdelningar väger tyngre än arbetarliv.

Inom byggbranschen har kontrollen av ställningarna blivit sämre. Ofta saknas tillräcklig utbildning om regler och risker på arbetsplatsen.
Arkivbild/Proletären

Mer än en person i veckan dog på sin arbetsplats förra året. I 55 familjer fick man det tragiska budet att en av deras anhöriga aldrig mer skulle komma hem efter jobbet. I år har redan tio arbetare förolyckats. 

Att två av dessa är hamnarbetare, som dödats under den senaste veckan, är en smärtsam bekräftelse. Hamnarbetsköparnas attacker mot arbetarskyddet i hamnarna kan få ödesdigra konsekvenser.

I slutet på februari rasade en sex våningar hög byggnadsställning i centrala Göteborg. Det var ett rent under att olyckan skedde när samtliga arbetare hade lunchrast och att ingen annan människa kom under raset. 

Polisutredningen har ännu inte gett några besked om orsaken till raset. Ställningsfirmans chef hävdar bestämt att ställningen var rest och förankrad på ett regelmässigt sätt. 

Självklart gör han det och skyller raset på att byggnadsarbetarna ändrat eller tagit bort förankringar. Men en oberoende representant för branschen kom nog närmre sanningen. 

I en intervju i SVT konstaterade han att anbuden var så pressade att man aldrig kan utesluta fusk, eller utgå från att regelverket följs till punkt och pricka.

Både kontrollerna och ställningarna har blivit sämre. Om man klagar blir problemen hjälpligt åtgärdade. Men helt bra blir det inte om det byggts fel från början. Dessutom orkar eller förmår inte alla att klaga. 

Åren 1980-2008 minskade olyckorna på arbetsplatserna. Bland annat för att arbetsmiljölagen ändrades 1978. Arbetsköparnas ansvar skärptes och skyddsombuden fick en starkare ställning. 

Men efter 2009 pekar olyckskurvorna uppåt igen. Det finns flera orsaker till detta.

Tempot på jobbet är hårdare. Många har tillfälliga otrygga jobb via olika behovsanställningar eller utländska bolag. Det skapar tysta och ängsliga arbetsplatser. 

Dessutom saknas ofta tillräcklig utbildning om regler och risker och språkkunskaper för att kommunicera med andra på arbetsplatsen.

Men i slutändan kokar allt ändå ner till en avgörande orsak. Profitjakt. Bokslut och aktieutdelningar väger mer än arbetarliv. 

På senare är har många fått uppleva trakasserier riktat mot vad företagen tycker är ”obekväma” skyddsombud. De ryms inte i kostnadskalkylen. 

Svenskt Näringsliv lobbar numera också för att frikoppla arbetarskyddet från facket så att företaget får större makt över vem som utses till skyddsombud. 

Lagstiftningen i ansvarsfrågor vill de också ändra. Men den är redan så snårig och beviskraven så komplicerade att mer än varannan åtalad frias vid dödsolyckor på jobbet. På något sätt flyttas ansvaret över till den som förolyckats. 

Skillnaden mellan oss som utför jobben och de som tjänar grova pengar på det inskärps ända in i döden.