Krönika: Västvärldens sympati med flyktingar är humanrasism

Det heter folkfördrivning och lösningen heter inte välgörenhet. Det kallas migration och folkförflyttning. Vi borde säga folkfördrivning. Vi borde poängtera att grunden stavas fattigdom och att den späs på av Västvärldens krig.

Folkfördrivningen exploderade 2015/2016, något som FN:s flyktingorgan UNHCR flaggade för i december 2014. Västvärlden slog dövörat till. UNHCR halverade matportionerna för miljoner syriska flyktingar. Ställda inför det mediala bombardemanget smälte åtskilliga miljoner svenskars hjärtan. De fylldes av överväldigande sympati inför flyktingarnas öden och insamlingarna slog rekord.

Men sympati är en tveeggad känsla. Sympati är att betrakta andra människor lite ovanifrån. Man står vid sidan om. Tycker synd om. En jämlik relation kan aldrig bygga på sympati. 
Ordet är istället empati!

Då ikläder man sig någons skor och referensram. Ser livet med den andras ögon och tankar och associationer. Synar vardag, kultur, livsbetingelser.
 Det krävs ett dialektiskt synsätt – med sammanhang, perspektiv. Det krävs att man ser processerna.

Det sägs att Sveriges tillväxt ökar. Sverige behöver arbetskraft för att rädda välfärden. En fackförening räknade ut att det är sex gånger billigare med en syrisk läkare än att utbilda en i Sverige. Det skrivs om ensamkommande att de har lätt för att lära och är duktiga.

På 1800-talet sas att det är den kristna vita civiliserade världens uppgift att hjälpa de stackars ”vildarna”.
 Idag säger man att räddningen är en uppgift för den västerländska demokratin. Människorna skall räddas genom att bli västerlänningar, européer eller svenskar. Flyktingarna är dessutom Västerlandets räddning. De är billiga och duktiga.
 Ett hopkok av medkännande vackra ord och nedvärdering, diskriminering, kalkylerande cynism. En illaluktande smörja. Humanrasism.


Människorna skall räddas genom att bli västerlänningar, européer eller svenskar. Flyktingarna är dessutom Västerlandets räddning. De är billiga och duktiga.


Västerlandets människor är helt marinerade i tron på vår historiska överlägsenhet. År 1948 antogs FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Då ägde åtta av de västerländska demokratierna 50 kolonier jorden runt. Problemet för världens folk stavas Västvärlden och det kapitalistiska systemets plundring och utsugning under mer än 200 år.

Sympatiresonemanget kan liknas vid att sätta eld på ett hus för att sedan springa in och rädda någon för att visa sin medmänsklighet.

Visste ni förresten att för varje tusenlapp Västerlandet lägger på ”en egen flykting”, så lägger de nio kronor på alla övriga flyktingar i världen? Om t-shirten vi köper kostar 100 kronor, så stannar tre kronor kvar i tillverkningsleden. Resten hamnar i Västvärlden.

Skall man göra skillnad, då är varken analysen eller lösningen mainstream. Det finns överallt på jorden lokala progressiva aktörer, som om de fick tillräckligt med resurser skulle förbättra livsvillkoren för folken på de plundrade kontinenterna. Skulle motverka fattigdom och krig genom medborgerlig organisering – skapa framtidstro!

Det är att i handling omsätta parollerna: Internationell solidaritet med världens folk och Alla människor har rätt till sin hembygd!