Hoppa till huvudinnehåll

Val 2018: Växjös Maradona kandiderar för Kommunisterna

– Vi latinamerikaner har erfarenheter av högerregeringar och fascism, därför borde vi engagera oss mer i politiken, säger idrottsledaren Juan Carlos Sepulveda som står på Kommunisternas lista i kommunvalet i Växjö.

Juan Carlos Sepulveda, även kallad ”Växjös Maradona”.
Jan-Åke Karlsson

Många ungdomar i Växjö har genom åren kommit i kontakt med Juan Carlos Sepulveda, en idrottsledare som vet hur en framgångsrik integration ska se ut och som i höstens val kandiderar för Kommunisterna. 

Jag träffar Juan Carlos på Sportfältet i Växjö när det är dags för A-lagsmatch i division fyra mellan Växjö BK och Åryd. Juan Carlos är lagledare i BK men det är tydligt att han känner lika många av spelarna i Åryd. Innan han blev A-lagsledare för fem år sedan var han ungdomsledare i många år. Juan Carlos är därför ett välkänt ansikte inom lokalfotbollen. En del ungdomar i stadsdelen kallar honom Maradona, men om det är för hans utseende eller hans fotbollskonster vet han inte riktigt.

Du kom som politisk flykting till Sverige på 80-talet. Hur ser din bakgrund ut?

– Min pappa jobbade på skofabrik i Chile och när jag var 12 år strejkade de i 90 dagar och då lagade jag mat till dem. Då började jag fundera över varför de strejkade och varför de var vänster.

Juan Carlos berättar att under gymnasietiden började han och flera andra engagera sig mot Pinochet och fascismen. Efter det var Juan Carlos politiskt aktiv i flera år. När polisen till slut grep några av hans kompisar och dödade en, förstod han att han måste lämna landet.

– Jag kom till Norrköping och började läsa svenska men efter ett år flyttade jag till Växjö där jag hade många kompisar. Mottagande av oss fungerade bra, jag fick jobb som diskare på Scandic men sedan började jag studera till plåtslagare på AMU-center. Att jag och de andra som kom till Sverige fick jobb gjorde att vi lärde oss språket och kunde integreras fort. 1990 fick jag jobb på Volvo och det är nog mitt första och sista jobb.

– Redan i Chile spelade jag fotboll och när jag kom till Växjö fanns det ett veteranlag som min kompis var med i, så vi blev två utlänningar i det laget. Där lärde jag mig mycket om Sverige av lagkompisarna, det var bra samhörighet och vi kände oss välkomna.

Efter karriären blev du ledare. Varför?

– Det började med att min sons lag behövde en ledare, men när han slutade fortsatte jag. Jag gillar att träffa folk och det gör man i fotbollen. Men det är stor skillnad på fotbollen i Chile och här. Där är det sämre planer och inte så fina skor och bollar. Här lämnar killarna in sina grejer och så fixar ledarna till dem. Fotbollen i Sverige ger invandrarna en möjlighet att komma upp sig. Fotbollen fungerar även som integration, man kommer in i gänget och får kompisar för livet, man börjar tala svenska och lär sig om andra kulturer. Men fotbollen har blivit en dyr sport. Ju äldre spelarna blir desto dyrare blir det, så en del slutar för tidigt.

Du kandiderar i kommunvalet för Kommunistiska Partiet, hur kommer det sig?

– Jag är inte medlem, men det är det partiet som har den bästa politiken här i Sverige. När man börjar med politik måste man se till programmet och vilka de grundläggande idéerna är bortom valaffischerna, där de lovar mycket men sedan inte håller det. Det handlar om synen på demokrati. Vi talar mycket om det på jobbet. Jag har varit många gånger på Kuba och vet att det finns en annan sorts demokrati, som är bättre. Se bara på hur det gått till på Kuba nu när de diskuterat den nya konstitutionen, där ser vi hur folk får vara med och delta.

Vilka är de viktigaste politiska frågorna för dig?

– Att arbetarna ska få högre lön och att vi inte ska behöva arbeta mer. Sex timmars arbetsdag behövs och att pensionärerna ska få bättre pension. Jag brukar säga att jag jobbar för att leva, inte leva för att jobba. Arbetet på Volvo har förändrats med mer jobb och tidsstudiemän som vill att vi ska jobba mer, men för samma lön. Sedan är frågor om kultur och idrott viktiga för mig. Idrotten måste få mer stöd. Och kulturen har mycket att hämta från Kuba, med gratis muséer och billigare böcker.

Hur ser du på integrationen i dagens Sverige jämfört med när du kom på 80-talet?

– Det fungerade bättre innan. Vägen till integration är att få ett jobb. Jag kan se att vi inte länge har samma standard som när jag kom, nu ser man klasskillnaderna tydligare i samhället. Vi har förlorat mycket grejer och det är både högerregeringar och sossar som försämrat i samhället. Det skiljer inte mycket på dem och jag skulle inte vilja kalla sossarna för vänster. 

– Det kan inte vara slavlöner till de nyanlända, de gör ju samma jobb som vi andra och de ska ha samma lön. Sedan har ju SD kommit. Vi latinamerikaner har erfarenhet av högerregeringar och fascism, vi vet vad det innebär. Därför borde vi latinamerikaner engagera oss mer i politiken.

Och matchen? Ja, denna gång förlorade BK med 1-2 och missade därmed chansen at gå upp i serieledning.

Fakta

Kommunistiska Partiet i valet 2018