Hoppa till huvudinnehåll
Av
red@proletaren.se

Från oss som bygger landet: Vem tjänar på tystnaden?

Om vi inte pratar med varandra om det som händer i vår verklighet, hur ska vi då kunna bygga egna tankar?


Min arbetsplats är fantastisk och jag trivs väldigt bra. Trevliga arbetskamrater, bra chef och härlig stämning. Men det finns något jag saknar.

Som logoped på barn- och ungdomshabiliteringen ligger kommunikation mig varmt om hjärtat. Kommunikationen är livsviktig. Att kunna förmedla när man har ont eller är hungrig. Att kunna tala om för den man älskar hur man känner, eller kunna beställa en kaffe.

Kommunikationen är viktig för överlevnad och livskvalitet. Men kommunikationen är också viktig för vår gemensamma framtid och rättvisa. Vi måste prata med varandra också om politik.

Hamnarbetarförbundet strejkar, vid fikabordet är samtalsämnet senaste avsnittet av Bonusfamiljen. Piloterna strejkar, semesterplaner diskuteras vid lunchen.

Det pratas om vad vi ska göra i helgen. Någon ska sitta klistrad i soffan framför Eurovision, ska du se det Ellen? Nä. Inte denna gång, det är ju i Israel. Jag förklarar varför jag inte ska titta och ger en snabbgenomgång av hur det är i Palestina. Några är med, andra inte. En obekväm tystnad uppstår i några sekunder innan någon återgår till att diskutera bidragens kläder och framförande. De flesta hakar lättade på.

Jag försöker ofta prata om samhälleliga frågor och politik. Eftersom det är så vi alltid gjort hemma och jag fortfarande vill prata om ”varför” och ”vem tjänar på det”, när frågor som katastrofen till ombyggnation av sjukhuset i Helsingborg kommer på tal. Jag vill gå djupare in i orsakerna till orättvisorna som vi alla ser och faktiskt ändå nämner. Det är svårt. När en intressant diskussion tar sin början blir många obekväma och stirrar ner i sin kaffekopp tills samtalsämnet byts.

Vad är det som är så farligt? Är det rädsla för konflikt? Eller att framstå som okunnig? Eller handlar det om att riskera att ett dåligt samvete kryper fram? Brist på ork?

Ingen på mitt jobb lider någon ekonomisk nöd. De flesta har det riktigt bra, det är utlandssemestrar och båt, fina hus och bilar.

Och skulle det vara någon som har det svårt att få det att gå ihop så pratas det ju såklart inte om det.

Det finns några frågor inom politiken som är mer eller mindre riskfria att prata om; rasism och SD, de för så många förödande neddragningarna av assistans och slutligen frågan om sex timmars arbetsdag. Men vi kommer sällan särskilt långt i diskussionerna. En djupare analys dribblas skickligt bort med en fråga till någon kring bordet om hur det var i Alperna eller om vi sett Trädgårdstider.

Tystnaden är farlig. Vi har lärt oss att lön är en privatsak så det pratar vi inte om. Men vem tjänar på att vi inte pratar med varandra om vad vi tjänar?

Tystnaden är farlig även när det gäller andra frågor. Om vi inte pratar med varandra om det som händer i vår verklighet, hur ska vi då kunna bygga egna tankar? Hur ska vi då kunna komma framåt i slutsatser och ifrågasätta den verklighet vi blir serverad? 

De flesta av oss tjänar inte på tystnaden. Vi måste våga prata med varandra om vad vi tänker, tycker och funderar på. Det är i samtalet med arbetskamrater och medmänniskor vi bygger medvetenhet. Men väljer vi att prata om allt annat än politik riskerar vi att bygga okunskap istället. 

Ellen Kall