Hoppa till huvudinnehåll

”Yttrandefriheten tar inte stopp vid grindarna”

Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen har hakat på Svenskt Näringslivs kampanj mot politiksnack på jobbet. I förra veckans Proletären kunde vi berätta om Teknikföretagens direktiv till sina medlemsföretag om att inte tillåta politik på arbetsplatserna.

Darko Davidovic, IF Metall, och Nils Funcke, yttrandefrihetsexpert, invänder båda mot Teknikföretagens syn pånyttralndefrihet på arbetsplatsen.
Arild Vågen/IF Metall (Montage: Proletären)

I utskicket från Teknikföretagen står bland annat att ”utgångspunkten är att politisk propaganda, informationsmaterial eller andra manifestationer inte ska förekomma på arbetsplatsen. Detta gäller även utanför arbetstid. Våra fackliga motparter delar i princip denna inställning”.

Darko Davidovic är IF Metalls förbundsjurist. Han säger till Proletären att det inte stämmer att IF Metall delar Teknikföretagens inställning.

– Absolut inte. Men det är valtider och då skickar alla ut vad de tycker och tänker. 

Darko Davidovic intervjuas i en artikel i IF Metalls tidning för förtroendevalda om vad som gäller för att prata politik på jobbet.

– Vi är mer korrekta. I den artikeln påstår jag inte att motparten håller med, däremot menar jag att lagstiftaren håller med om vår hållning. 

Hållningen som IF Metall företräder är att det är helt okej att prata politik på jobbet så länge som det inte går ut över arbetet eller stör arbetskamraterna.

– Vi har yttrandefrihet i det här landet och ingen arbetsgivare kan stoppa den vid grindarna. Så länge man inte stör produktionen, eller tränger sig på någon som säger att ”jag vill inte prata med dig”, så råder det yttrandefrihet.

Att ha med sig tryckt material till jobbet är också okej, säger Darko Davidovic.

– Om vi sitter och fikar och jag har med en broschyr jag vill ge till dig så har du ju ett val att ta den eller att strunta i det.

Proletären har låtit journalisten och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke läsa Teknikföretagens direktiv. Han säger att dokumentet innehåller såväl självklarheter som dumheter och felaktigheter. 

– Självklart får arbetsgivaren beivra aktiviteter som går ut över arbetet. Men det är också en självklarhet att grundlagen gäller även innanför fabriksgrindarna. 

I direktivet finns ett stycke som säger att ”grundlagens tryck- och yttrandefrihet gäller inte mellan arbetsgivaren och anställda inom den privata sektorn”.

– En dum och vilseledande formulering som ger sken av att yttrandefriheten är begränsad för anställda inom det privata, och det är nys, säger Nils Funcke.

Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe intervjuades i förra veckans Proletären. Han liknade arbetsplatsen vid ett hem, som arbetsgivaren har dispositionsrätt till.

– Det stämmer att innanför fabriksportarna är det den som förfogar över området som bestämmer om det ska få gå ett demonstrationståg eller hållas ett politiskt möte där, säger Nils Funcke. Och om vi pratar om en större organiserad flygbladsutdelning kan arbetsgivaren säga till de som delar flygblad att gå utanför grindarna. Men att ha med sig Proletären i matlådan, och initiera en diskussion om någon samhällsfråga med arbetskamrater, ryms inom vad en anställd kan göra.

Så vad gäller egentligen?

– Du har rätt att prata politik och att dela ut ett flygblad eller en tidning till en arbetskamrat. Huvudsaken är att det inte går ut över arbetets gång. Samtidigt är det arbetsgivaren som disponerar området och kan avgöra vad det ska vara för aktiviteter där. Men att det skulle gå så långt som att man inte kan prata politik i lunchrummet eller dela ut ett flygblad eller en tidning, det blir bisarrt.

Weihe sa också att ”det skapar inte samma motsättningar att diskutera ifall Zlatan ska spela i landslaget eller inte”, som att prata politik.

– Han tycker det är okej att prata om Zlatan och fotboll. Det är klassiskt och påminner om hur brukspatroner agerade för att hålla arbetarna i schack i slutet av 1800- och början på 1900-talet. Då anlade de fotbollsplaner vid fabrikerna, så arbetarna skulle ha något annat att hålla på med än att fundera över hur de skulle förändra samhället.