”De första åren hade jag mardrömmar varje natt”

Publicerad 8 februari 2017
Gustaf Seppelin Solli fick ingen utbildning eller information om riskerna i arbetet han blev inringd att göra den ödesdigra novemberkvällen 2011.
Gustaf Seppelin Solli fick ingen utbildning eller information om riskerna i arbetet han blev inringd att göra den ödesdigra novemberkvällen 2011.

– Jag hoppas, men förväntar mig ingenting. Rättssystemet fungerar inte, säger Gustaf Seppelin Solli som skadades svårt vid olyckan på Nordkalk för fem år sedan där en bemanningsarbetare dog. Proletären är på plats vid rättegången mot bolaget som anklagas för att ha åsidosatt säkerheten.

Bilder
Fakta och bakgrund
Arbetsplatsolyckor
  • Mellan 2008 och 2014 skedde 73 dödsolyckor inom byggnadssektorn. 15 av dessa fall ledde till åtal. Fem dömdes. Ingen dömdes till fängelse.
  • Enligt arbetsmiljöverkets statistik för 2015 skedde 44 dödsfall. 33203 arbetsolyckor med sjukfrånvaro och 61961 arbetsolyckor utan sjukfrånvaro. Bland olyckor utan sjukfrånvaro finns ett stort mörkertal. Tilläggas kan också anmälda arbetssjukdomar (till exempel förslitningsskador) som 2015 var drygt 12000.

”Nordkalk och underleverantörerna har ett arbetsmiljöansvar för sin personal. Ingen riskanalys gjordes. Nu slår man ifrån sig.”

Entreprenörer kallas in för snabba jobb. Produktionen måste igång så fort som möjligt. Säkerheten sätts ur spel.

Så kan man sammanfatta verkligheten på många arbetsplatser. En verklighet som leder till olyckor och dödsfall. Ett fåtal fall drivs till åtal och en bråkdel arbetsköpare döms. 

1 november 2011 inträffade dödsolyckan vid Nordkalk i Luleå. Nu, efter mer än fem års helvete för de drabbade, pågår rättegången i Luleå. Åtalade är en platschef från Nordkalk och företaget.

Dödsolyckan inträffade när man skulle rensa kalkugnen från en klump som hade fastnat. Från en brandbil spolades vatten in i en fortfarande varm ugn. En explosion och sju arbetare översköljdes av frätande kalk.

Fyra skadades allvarligt. Johan Löfroth, 24 år, dog efter sju veckor till följd av yttre och inre frätskador. Gustaf Seppelin Solli, då 19 år, överlevde mirakulöst.

När Gustaf berättar sin historia under rättegången är det få som är oberörda. Detaljerat berättar han om händelseförloppet. Hur han ringdes in samma dag. Ingen information om riskerna. Ingen utbildning.

Själva olyckan. Hur han lade sig ned för att dö. Den obeskrivliga smärtan. I ambulansen svimmar han. Vaknar inte upp förrän vid jul, nästan två månader senare. Är som ett barn. Måste lära sig hålla huvudet rakt, lära sig sitta, lära sig gå, lära sig gå på toaletten.

Gustaf har bestående skador. 55-procentiga brännskador, åtta amputerade fingrar, nervskada i vänster ben med droppfot och rejält nedsatt syn.

Under rättegångsförhöret berättar han om sina mardrömmar.

– De första två åren hade jag mardrömmar varje natt. Nu någon gång då och då. Jag drömmer att jag är i någon industribyggnad som brinner.

I en av pauserna säger han till Proletären:

– Det känns viktigt att få fram vad som hänt så att de på andra sidan [Nordkalk] verkligen förstår vad de ställt till med.

Åklagaren driver linjen att den metod som användes, kraftig vattenbegjutning, var felaktig. Arbetsinstruktioner saknades. Den personal som användes saknade erfarenhet av liknande arbete.

Dödsolyckan inträffade vid elvatiden på kvällen. Vid fyratiden samma dag inträffade en liknande olycka.

En arbetare fick en puff i ansiktet med het ånga och kalkstänk. Arbetaren tvingades söka upp en jourcentral.

Från ansvariga chefer kallade man det för en incident. I stället för att avbryta jobbet fortsatte man. Det gällde att få igång produktionen så snabbt som möjligt. Resultatet: dödsolyckan.
Jörgen Näsström, ombudsman i IF Metall Norrbotten, kommenterar:

– Rättegången visar på stora brister. Arbetsmiljölagen är tydlig. Alla har ett ansvar. Nordkalk och underleverantörerna har ett arbetsmiljöansvar för sin personal. Ingen riskanalys gjordes. Nu slår man ifrån sig. Man skyller på varandra. Ingen tar på sig ansvaret.

På Proletärens fråga om vad han tror om utgången säger Gustaf Seppelin Solli:

– Jag hoppas, men förväntar mig ingenting. Det har varit alltför många friande domar. Rättssystemet fungerar inte.

Rättegången fortsätter veckan ut och domen väntas inom några veckor.

Jan Englund