Hoppa till huvudinnehåll
Av

EU-frågan mörkad i valrörelsen

80 procent av besluten i riksdagen är på ett eller annat sätt påverkade av EU. 60 procent av punkterna på en dagordning från kommunfullmäktige påverkas av EU. Därför kan det tyckas konstigt att EU-frågorna fått så lite utrymme i valrörelsen.



Statsvetaren Maria Oskarsson på Göteborgs universitet anser att partierna har undvikit att politisera EU-frågorna.

Hon säger att den enda EU-affisch hon lagt märke till är Folkpartiets där EU-minister Birgitta Ohlsson poserar intill en text där det står ”Ja till Europa”.

– Det känns som ett ganska tomt budskap, säger Maria Oskarsson.

Enligt henne finns det en anledning till att de stora partierna inte tagit upp EU-frågorna.

– De är rädda för det. Det vet att de inte har sina väljare med sig, säger hon.

Oviljan att diskutera EU-frågorna avspeglar sig också i partiernas valmanifest. Höger-alliansen ägnar knappt en sida, av 48, åt EU-frågor. Det mest konkreta budskapet är att Sverige ska tillhöra EU:s kärna, vilket rimligen betyder att den borgerliga regeringen vill slå följe med Tyskland och Frankrike i den fortsatta marschen mot ett Europas förenta stater.

De rödgröna har inte ens ett eget avsnitt om EU-frågor i sitt valmanifest. De har däremot en egen överenskommelse så i den meningen är de rödgröna mer utförliga om sin EU-politik. I den rödgröna överenskommelsen om EU-politiken slås det fast att ”EU är en central arena som ger möjlighet att tillsammans finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem”.

Men konkret en diskussion om vad de olika politiska blocken vill med EU var helt frånvarande i valrörelsen. Underligt eller avslöjande? Välj själv. Efter Lissabonfördraget styrs Sverige från Bryssel snarare än Stockholm.

En annan anledning till att EU borde varit en central fråga i valdebatten är att riksdagen den 2 juni beslutade att grundlagfästa det svenska medlemskapet i EU. I regeringsformen skrivs det in att ”Sverige är medlem i Europeiska unionen”. Eftersom det är en grundlagsändring krävs det två riksdagsbeslut med mellanliggande val.

Meningen med denna ordning är naturligtvis att väljarna ska ges möjlighet att tycka till om grundlagsändringar, innan riksdagen fattar det andra och avgörande beslutet.

Men ingen av riksdagspartierna sade ett enda ord om den föreslagna grundlagsändringen under valrörelsen.

Snacka om konstitutionell mörkläggning.

Gösta Torstensson
Proletären nr 39, 2010