EU öppnar marknad för vapenhandel

Vapen (i det här fallet försvarsmateriel) har hittills varit undantaget från EU:s inre marknad, det vill säga fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Varje land har skyddat sin egen vapen-industri med bland annat hänvisning till nationell säkerhet. Men Warszawapaktens sammanbrott har förändrat försvarspolitiken inom hela EU.

Den anpassningen har även Sverige genomfört med stora nedskärningar inom försvaret som följd. Det viktigaste för svensk militär är numera inte att försvara Sveriges gränser utan att ingå i en försvarslinje som i princip sträcker sig runt hela världen, inom ramen för EU:s försvarskapacitet för krishantering.

Snabbinsatsstyrkor
Ambition från EU:s sida är att försvara unionens intressen var som helst i världen. Det sker bland annat genom upprättandet av snabbinsatsstyrkor, så kallde Battle Groups. Varje grupp ska vara klar för strid inom tio dagar och inom en radie på 600 mil från Bryssel. På sikt väntas radien att utökas till 1000 mil.

Gruppernas insatstid är 30 dagar, vilket vid behov kan förlängas till 120 dagar. I dag står 13 snabbinsatsstyrkor till EU:s förfogande, varav två står i beredskap (sex månader) samtidigt. Under första halvåret 2008 ska Sverige ansvara för Nordic Battle Group med 1500 soldater från Sverige, Finland, Norge och Estland.

För att utveckla vapenkapaciteten för ”krishantering” bestämde sig EU:s ministerråd i juli 2004 för att inrätta Europeiska försvarsbyrån, European Defence Agency (EDA). I januari 2005 startades verksamheten och i maj 2006 beslutade EU:s försvarsministrar på initiativ från försvarsbyrån att konkurrensutsätta handeln av vapen inom EU från och med 1 juli i år.

I praktiken fungerar det så att Försvarsbyrån upprättar en uppförandekod, en IT-portal, där alla kontrakt över en miljon euro (cirka 9,5 miljoner kronor) ska upphandlas. Kärnvapen och kemiska vapen är undantagna. Koden för upphandling är än så länge ett frivilligt åtagande från EU-länderna.

Svergie drivande
Sverige, som ingår i den så kallade 6-nationsklubben, de länder som står för 95 procent av forskning och utveckling av vapen inom EU, har varit ett av de mest drivande länderna för att upprätta en gemensam europisk marknad för krigsmateriel.

Europa ska beväpnas och givetvis är svenska vapenföretag nöjda med att få delta i den upprustningen. Utökat samarbete med krigsmateriel gör att EU alltmer tar formen av en militärallians. Hittillsvarande reglerna för svensk vapenexport kommer också att ändras för att anpassas efter den nya ordningen.

Väntar till efter valet
Redan i dag finns det ett förslag till nya vapenexportregler som ligger på regeringens bord, som utgår från att svenska riktlinjer ska ersättas med EU-koden. Men regeringen har inte vågat sig på att få förslaget antaget i riksdagen innan valet, eftersom samarbetspartierna v och mp kan sätta sig på tvären.

För att inte tala om den fredsopinion som vuxit sig stark i landet under senare år. Regeringen vill helt enkelt inte ha en debatt om vapenexport som handlar om synen på mänskliga rättigheter, om hyckleri och Sveriges alltmer påtagliga roll som imperialismens hantlangare just innan valet.

Därför har avgörandet skjutits på framtiden. Men efter 17 september blir det bara en formsak (oavsett regering) att anpassa svenska regler efter EU:s uppförandekod. EU ska rustas för ”krishantering” och här kommer svenska vapen väl till pass.

Krämarmentalitet
Under 2005 exporterade Sverige vapen till ett 50-tal länder för 8,6 miljarder kronor, varav mer än hälften av länderna bryter mot mänskliga rättigheter och utövar förtryck mot befolkningen, enligt Amnesty International. Detta sker trots att det hävdas att Sverige har ”restriktiva vapenexportregler”.

Regeringen har det fulla ansvaret för att vapen hamnar i orätta händer, eftersom det är regeringen som i sista hand avgör till vilka länder vapen expoteras och inte kontrollmyndigheter som Inspektionen för strategiska produkter, ISP, eller det parlamentariska Exportkontrollrådet, EKR.

När EU-reglerna ska börja tillämpas kommer svenska vapen i allt större utsträckning att exporteras till stater som är i väpnad konflikt med andra stater och till stater som systematiskt kränker mänskliga rättigheter.

Det är krämarmentalitet och knähundspolitik som i dag är grunden för svensk vapenexport, en skam som vi alla tvingas bära på regeringens vägnar.

KENT HALDEBO
Proletären 28, 2006