EU-ordförandeskap, nej tack!

Så får nu Fredrik Reinfeldt agera herre på EU-täppan i ett halvår. Han kallar själv detta för höjdpunkten i sin politiska karriär. Vilket säger mer om Reinfeldt än om själva ordförandeskapet. Det svenska inflytandet och ordförandeskapets makt är en myt. Ständigt underblåst av det EU-etablissemang som i varje fråga verkar för att flytta mer makt till Bryssel.

Ur demokratisk synvinkel är det inte mycket att skryta över att trona med ordförandeklubban i en union som saknar folkligt stöd. Att bara 43 procent av Europas 375 miljoner röstberättigade röstade i valet till EU-parlamentet för en månad sedan visar detta med all tydlighet.

Så har EU aldrig varit och kommer heller aldrig att bli något demokratiskt projekt annat än i retoriken. Hela tanken med projektet är att flytta makten från folket för att utan de hinder som demokratin innebär genomföra den högerpolitik som beställts av de europeiska storföretagen. Att detta ska göras under svenskt ordförandeskap ändrar inte någonting.

Helst vill man bara vända ryggen åt hela eländet. Men som alltid när de rika dukar borden är det de fattiga som får betala. Så kostar kalaset över en miljard kronor för de svenska skattebetalarna. Att läggas till de runt 30 miljarder kronor om året som Sverige betalar i medlemsavgift.

Det är kanske inte så mycket pengar i förhållande till de resurser som behövs för att skydda vanligt folk och välfärden från den kapitalistiska krisens härjningar. Men det visar tydligt på cynismen hos borgarregeringen och för den delen hela överheten.

Den drös med välbetalda byråkrater som anställts för att administrera ordförandeskapet är den enda aktiva arbetsmarknadspolitik regeringen genomfört. När det gäller att rädda jobben inom bilindustrin eller offentlig sektor då håller regeringen hårdare i plånboken än en Östermalmsherre som råkat hamna i Rinkeby mitt i natten. Men när det kommer till EU är regeringen generös som en nyförälskad som precis fått sin första löning.

Det enda rätta i dessa kristider vore att avböja ordförandeskapet. De folkvalda i Sverige har ansvar för det svenska folkets väl och ve. Detta måste gå före att hålla hov för EU-eliten. Inte en krona till EU så länge arbetare kastas ut i arbetslöshet, välfärden slaktas och pensioner sänks.

Under det kommande halvåret kommer det att hållas elva möten – i Göteborg, Jönköping, Malmö, Stockholm, Växjö, Umeå och Åre. Mötena kallas informella ministermöten då de saknar beslutanderätt. Ännu ett bevis på den parodi på inflytande som ordförandeskapet innebär. Men trots detta måste det svenska EU-motståndet ta tillfället i akt och visa att kravet på att Sverige skall lämna EU lever. Kommunisterna uppmanar alla

EU-motståndare att delta i de arrangemang som anordnas under det kommande halvåret.
Låt inte EU-kramarna stå oemotsagda! Sverige ut ur EU!

Ledare
Proletären nr 27, 2009