Hoppa till huvudinnehåll

Felmeddelande

  • Notice: Undefined index: field_byline i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).
  • Warning: Invalid argument supplied for foreach() i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).

EU-tvång för mammor

Vi måste in och påverka. Så sa EU-förespråkarna inför folkomröstningen om Sveriges medlemskap i unionen. Sverige skulle som föregångsland visa var skåpet ska stå i en rad olika frågor. Nu femton år senare har EU-kommissionen lagt ett förslag om att tvinga alla kvinnor att stanna hemma från jobbet i minst sex veckor i samband med förlossningen. Om pappornas skyldigheter inte ett knyst.


När förslaget behandlades i EU-parlamentets utskott för kvinnors rättigheter ville ledamöterna lägga till ett sex månaders amningstvång och förbjuda mammor att arbeta nattetid.

*
Det finns mycket att säga om den kvinnosyn som ligger till grund för dessa tankegångar i EU:s korridorer. Men låt oss bara konstatera att den är föråldrad och reaktionär och lägger hela föräldraansvaret på kvinnorna. Ett synsätt som helt uppenbart står i motsättning till den svenska diskussionen om att ytterligare kvotera föräldraledigheten.

Idén att förbjuda nattarbete diskuterades och förkastades i Sverige för nästan exakt hundra år sedan.

Men det största problemet är inte andra europeiska länders eventuellt ruttna kvinnosyn. Irlands och Polens tuffa abortlagstiftning är djupt beklaglig men EU har inte med den saken att göra. Det måste vara upp till kvinnorörelsen och politiken i varje enskilt land att driva fram förbättringar för landets kvinnor.

I några få EU-länder är naturligtvis sex veckors mammaledighet med full ersättning för inkomstbortfall ett steg framåt. Men det spelar ingen roll. Med varje gemensam lagstiftning som medlemsländerna tvingas underkasta sig förvandlas EU mer och mer till en stat. Något som majoriteten av kvinnorna i samtliga medlemsländer förlorar på över tid.

Det vi förlorar är möjligheten och rätten att på det nationella planet kämpa för jämställdhetsfrågor som är angelägna just i det egna landet. En katastrofal förlust som vi kanske ännu inte ens kan överblicka konsekvenserna av.

*
Förslaget om den sex veckor långa tvingande mammaledigheten ska nu behandlas i ministerrådet, där medlemsländerna inte längre har någon vetorätt. Sveriges regering kan, trots att den genom EU-minister Birgitta Ohlsson säger sig vara motståndare till förslaget, inte stoppa den lagstiftning som kommer att tvingas på oss.

Så mycket för att ge sig in och påverka.

JENNY TEDJEZA
Proletären nr 9, 2010