EU-valet: Majoriteten vände EU ryggen

I Sverige drog makteliten en suck av lättnad över att valdeltagandet i EU-valet ökade med 6 procent-enheter och blev det högsta någonsin i landet. För att sedan åter förfasa sig över det låga valdeltagandet i Sverige och övriga EU.

För sanningen är ju att det är Sverige och ytterligare några länder som våra grannar Danmark, Finland, Estland, Lettland och Polen som går mot trenden i hela EU. Till glädje för alla EU-motståndare så sjunker valdeltagandet i hela EU för sjunde valet i rad.

”Onödig lekstuga”
Detta, den allt svagare folkliga förankringen för EU-parlamentet i hela unionen, är huvudsidan när valresultatet nyktert ska analyseras. För EU-motståndare, liksom för den EU-frälsta maktsfären.

”Få väljare sargar EU”, säger rubriken i måndagens Dagens Industri och Svenska Dagbladets påläste EU-vänlige reporter Rolf Gustavsson konstaterar lite uppgivet: ”Fortfarande efter trettio år och sju val uppfattas denna församling som en onödig lekstuga.”

– Det är en väldig besvikelse för alla som engagerat sig att deltagandet är så lågt, sa en totalt mimiklös Margot Wallström i tv på valnatten. Den avgående svenska EU-kommissionären var påtagligt störd.

För bakom den ytliga positiva bild av EU som såväl före som efter valdagen översvämmar oss i tidningar, på nätet och i tv så ger valresultatet bekymmer för makten. EU-minister Cecilia Malm-ström deklarerar käckt i tisdagens Göteborgs-Posten att i nästa EU-val blir euron en valfråga.

Kom då ihåg att det låga valdeltagandet i förra EU-valet 2004 grundlades genom nej-sidans förkrossande seger i folkomröstningen om EMU året innan. Så blir årets EU-val till en nyttig påminnelse för marxister att val styrs av materiella omständigheter, där EU-motståndet och skepsisen i årets val inte hade någon fråga att samlas kring i vårt land.

Miljö och fildelning
De i krisen högaktuella frågorna om arbetsrätt och arbetskraftsimport var genom riksdagens ja till EU:s grundlag Lissabonfördraget förlorade på hemmaplan. Till skillnad mot i Storbritannien där konservativa Torys löfte om en ny folkomröstning vid eventuellt maktskifte i det brittiska underhuset bar fram EU-motståndet till en skrällseger. Trots sjunkande valdeltagande.

Så blev andra frågor utan direkt EU-anknytning mer avgörande för valdeltagandet i årets EU-val. Som integriteten på nätet, fildelningen och miljöfrågan, sakfrågor som fick ungdomen och förstagångsväljarna att rösta fram Piratpartiet och Miljöpartiet som valsegrare. Samma effekt fick ungdomsväljarna upp till 30 år att lämna Vänsterpartiet och bädda för partiets stora valförlust. Visst har Lars Ohly rätt när han säger att partiet inte lyckades mobilisera EU-skeptikerna.

Givetvis beror de stora svängningarna också på att de medborgare som röstar vet att i EU-parlamentsvalet betyder inte rösten någonting för den politik som kommer att bedrivas de närmaste fem åren. EU-parlamentet väljer inte regering och att få rösta fram 18 av 736 parlamentariker ger inte väljarna speciellt stor makt. Detta underlättar proteströstande.

Räkna med att det i maktens boningar funderas på hur valdeltagandet ska ökas ytterligare i framtiden. Det finns ingen anledning till vidlyftiga spekulationer om hur detta kan göras men EU-ministern Malmströms uttalande om att göra ett svenskt euro-inträde till huvudfråga om fem år reser några tankar.

Kombinerade val
I årets val lyftes det danska valdeltagandet i EU-valet från 47 till 59 procent när folkomröstningen om tronföljden i Danmark samtidigt avgjordes. Nog skulle det svenska folkets röstande i EU-valet skjuta i höjden om en ny folk-omröstning om EMU skulle avgöras samtidigt i juni 2014. I dagsläget är det bara Folkpartiet som driver frågan om EMU-inträde. Men EU-ministern är förvisso moderat och en borgerlig seger i riksdagsvalet nästa år skulle kunna öppna EMU-frågan igen.
Slutligen tvingas vi konstatera att ytterligare analys av EU-valet, som exempelvis andelen LO-anslutna som bojkottar, får anstå till dess siffrorna från valundersökningar föreligger.

LARS ROTHELIUS
Proletären nr 24, 2009