EU vill ha beskattningsrätt

”Det är ditt lands regering – inte EU – som bestämmer hur mycket skatt du ska betala.” Så inleds texten om skatter på EU:s officiella webbportal. Men nu gör EU-kommissionen helt om i ett initiativ som är ett grundskott mot medlemsländernas nationella självbestämmande.

EU:s budget uppgår till 1300 miljarder kronor om året. En jättelik summa som bland annat ska betala EU:s omfattande byråkrati.

Men det räcker inte för de krafter som vill se ett federalt EU med makt att bestämma över medlemsstaterna. EU-kommissionen lanserar nu en särskild EU-moms. Andra förslag är EU-skatt på energi, EU-skatt på företag, avgifter på flygtransporter samt EU-skatt på finanssektorn.

EU:s budgetkommissionär Janusz Lewandowski går så långt att han förordar att insamlandet av EU-skatten ska administreras av EU självt vid sidan av medlemsländernas nationella budgetar. Var och en begriper att detta ge EU en karaktär av federal statsbildning.

Hittills har EU:s dryga tusen miljarder kronor höstats in till Brysselmakten genom medlemsländernas årliga avgifter som betalas i förhållande till varje lands BNI, bruttonationalinkomst. Därför är Sveriges EU-avgift på dryga 30 miljarder kronor om året större än vår andel av EU:s befolkning.

Samtidigt har några länder som Storbritannien genom att ställa krav på unionen fått rabatt på sin medlemsavgift.
Budgetkommissionären Lewandowski presenterade nyligen planerna för EU-parlamentet och underströk att det inte handlar om att avskaffa ländernas avgifter utan snarare att komplettera dem. Men frågan är givetvis mycket känslig då den förutom den federalistiska profilen innebär ett stort ingrepp i de enskilda ländernas beskattningsrätt.

I Sverige förordas EU-skatter av de federalistiska vänstersossarna kring Dagens Arena. ”En vänsterfråga som fått oväntat genombrott”, skriver chefredaktör Per Wirtén i webb-tidningen. Skatter har inget egenvärde, resonerar han i måndagens ledare, men rätt använda kan de utjämna skillnader mellan länderna:

”Ojämlikheten skadar arbetsmarknaden, gör euron destruktiv, hindrar tillväxten och omöjliggör lika sociala rättigheter. En europeisk new deal för att lyfta de fattiga delarna, med investeringar i infrastruktur och utbildning, är en överlevnadsfråga för hela EU.”

Ett europeiskt new deal, ett keynesianskt folkhem, genomfört av monopolkapitalets EU! Man tar sig för pannan inför den våta sossedrömmen.

Dock intressant att EU-kommissionens nyliberaler och svenska vänstersossar hamnar i samma skattesäng i den rosa drömmen om ett starkare federalt EU.

Lars Rothelius
Proletären nr 43, 2010