Hoppa till huvudinnehåll
Av

Femton år sedan Sverige blev EU-land

En snål januarivind sveper in från Öresund. Visserligen svag, men så fuktig och råkall att ingen frivilligt håller sig utomhus. Ändå ses på kajen i Helsingborg en ensam tullare betrakta pärlbandet av bilar som rullar ut ur färjan från Helsingör.



Långtradare efter långtradare varvar sina motorer, blåser ut stinkande dieselavgaser och passerar tullstationen i god fart. Tullaren huttrar i kölden men gör ingen ansats att stoppa och kontrollera lasten. Rutin i den viktiga kampen mot knarket.

Denna dag står tjänstemannen blickstilla. Ändå gör han sitt jobb. För
vi skriver måndagen 2 januari 1995. Några timmar tidigare har folket i
Helsingborg och resten av landet vaknat upp till den första vardagen i
det nya EU-landet Sverige.

*
Kampen mot narkotika och alkohol var en av knäckfrågorna i den politiska striden mellan ja- och nejsidan inför folkomröstningen om EU 19 november 1994. En omröstning som nej-sidan förlorade med minsta möjliga marginal.

Undertecknad, på plats som Proletärens reporter för att skildra hur EU-medlemskapet påverkar Sverige, möter en bister samling tullare. De har just fått besked att 1200 tjänster ska bort när EU skrotar tullkontrollen.

– Vill Göran Persson uppnå ett samhälle av flummare, frågar sig tullassisten Per Joppien.
Tullarna i Helsingborg är stolta yrkesmän och -kvinnor. Väl medvetna om att 70 procent av alla landets narkotikabeslag görs i Skåne och 80-90 procent av knarket i Sverige kommer från EU-länder.
Nu är det slut på kontrollerna. Inga mer stickprov efter knark, alkohol, vapen…
 
Det tillåter inte EU. Därför tvingas tullarna maktlöst betrakta de stora lastbilar som försvinner i fjärran med sin okända last.

*
Inför folkomröstningen om EU varnade kommunisterna och andra EU-motståndare på nej-sidan för konsekvenserna. I en av många artiklar i ämnet hösten 1994 skrev Proletären 45/94: ”EU utgör idag världens knarkliberala centrum /…/ Gränskontrollen måste anpassas till EU:s regler. Det ger ett ökat narkotikainflöde och därmed ökat narkotikamissbruk.”

Men på ja-sidan förnekades problemet. Av sossar såväl som borgare, som i skön förening gjorde allt för att vilseleda folket in i EU. Bland dessa märktes flera än idag politiskt högaktuella figurer…

… som Mona Sahlin och Marit Paulson vilka i ett gemensamt brev till Sveriges kvinnor hösten 1994 utlovade: ”Lika självklart ska gränskontrollen mot knark vara kvar.”

…och Carl Bildt som i Expressen12 november, en vecka före folkomröstningen, självsäkert deklarerade: ”Tullens gränskontroller försvinner inte. Det är en felaktig uppgift. Vi får bättre möjligheter att genom samarbete bekämpa knarkbrottsligheten.”

Frågan är om inte värsta lögnen spreds i den statliga propagandabroschyren från utrikesdepartementet med den koncisa titeln ”EU-avtalet”:

”Kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är prioriterade områden i EU. /…/ Regeringen avser att noga bevaka att en friare gränspassage för personer inte medför ökad handel med narkotika vid ett medlemskap.”

*
I 25 år har Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, årligen rapporterat om konsumtionsutvecklingen på missbrukarfronten. Några citat ur CAN:s lakoniska årsrapporter säger mycket om hur EU omdanat Sverige.

2002: ”Alkoholförsäljningen har ökat med 12 procent sedan 1998 /…/ Andelen ungdomar som använt narkotika har tredubblats de senaste tio åren.”
2004: ”Narkotikatillgången ökade under hela 1990-talet och förefaller vara större än någonsin.”
2008: ”Tillgängligheten av hasch, amfetamin och kokain har varit stabilt god den senaste femårsperioden och priserna har varit förhållandevis låga.”
2009: ”Narkotikamissbruket förefaller ha förvärrats under senare år visar en ny rapport från CAN. /…/ Vidare finns tecken på en hög narkotikatillgänglighet eftersom priserna på de vanligaste narkotikasorterna idag är de lägsta på 20 år.”

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning ger ett skrämmande facit av Sveriges 15 år i EU vad gäller narkotikapolitiken. Åskådliggör inom sitt område förljugenheten i den politiska retorik som för femton år sedan bredde väg för Sveriges inträde i bygget av en nyliberal EU-stat.

*
En liknande genomgång kan göras på samhällsområde efter område. Att ja-sidans utfästelser inför EU-inträdet mest var ren bluff. Låt ta några exempel från den statliga propagandabroschyren ”EU-avtalet”.

• ”Sverige har i förhandlingarna fått bekräftat att de svenska kollektivavtalen betraktas som ett fullgott medel att genomföra EU-direktiv på arbetsmarknadsområdet.”

Säg Lavaldomen – det räcker. Det var genom den som svenska kollektivavtal och svensk lag, Lex Britannia, pulvriserades av EU:s domstol i Luxemburg.

Saken effektueras av svenska Arbetsdomstolen som dömt Byggnads och Elektrikerförbundet till skyhöga skadestånd för ”brottet” att enligt då gällande svensk lag blockera lönedumpande företag. EU:s massaker på svensk arbetsrätt fullföljs nu av riksdagen som slutgiltigt skrotar Lex Britannia.

• ”Sveriges alliansfrihet består” påstår EU-broschyren. Vem i maktens centrum talar längre om allianfrihet? Ingen!

Därför att Sverige genom EU blivit en del i Natos och USA:s operativa imperialistriska angreppsstyrkor. Med krigsförband i fjärran Afghanistan som på plats inspekteras av kronprinsessan med fästman, Sveriges blivande statschef.

• ”Sverige får behålla sina stränga miljökrav.” Tvärtom har Sverige blivit en aktiv operativ kugge i den internationella miljöförstörelsen. Säg bara statliga Vattenfall med brunkålgruvor i Tyskland och utbyggd kärnkraft i Sverige.

*
I tjugo år har EU-frågan varit högprioriterad i den kommunistiska arbetartidningen. Vi började vår granskning av EU efter den socialdemokratiska regeringen Ingvar Carls-sons kovändning i november 1990 för att efterkomma monopolkapitalets krav på svenskt EU-medlemskap. Sedan EU-inträdet för femton år sedan har Proletären så gott som varje vecka en eller flera sidor med den uppkäftiga rubriken Sverige ut ur EU.

Vi kommunister är envisa som synden. Vi ger aldrig upp. Högervinden må vara lika isande kall som på kajen i Helsingborg för femton år sedan. För i likhet med tullaren som vägrade lämna sin post driver vi kommunister istadigt de för arbetarklassen avgörande frågorna.

Vårt mål är att Sverige ska lämna EU vilket är en förutsättning för att arbetarklassen och folket en gång ska kunna börja bygga socialismen.

LARS ROTHELIUS
Proletären nr 1, 2010