Irland tvingas rösta igen

EU-ledningen vägrar att omförhandla det nya fördraget och tvingar irländarna att rösta en gång till om samma fördrag som de redan röstat nej till i juni förra året.

Vid EU-toppmötet i december förra året enades stats- och regeringscheferna om att Irland – liksom andra EU-länder – tills vidare behåller rätten att sända en ledamot till EU-kommissionen, trots att Lissabonfördraget förutser att antalet ledamöter ska minska efter 2014 och bara motsvara två tredjedelar av antalet medlemsländer.

En tredjedel av länderna skulle därigenom under en mandatperiod sakna ”en egen kommissionär”.

Den regeln kan emellertid sättas ur spel genom ett kryphål i Lissabonfördraget, om alla medlemsländer samtycker till det.

Så skedde under visst grymtande vid decembertoppmötet. Men eftersom Lissabonfördraget inte kommer att ändras så kommer EU-kommissionens storlek att vara en öppen fråga i framtiden. I fördraget kommer det att stå att antalet ledamöter ska minska till två tredjedelar av antalet medlemsländer, och att ändra på det kräver ett nytt, enhälligt beslut i Europeiska rådet.

Det räcker således med att ett medlemsland sommaren 2014, när frågan blir aktuell nästa gång, sätter sig på tvären, för att den försäkran som Irland fick i december 2008 ska upplösas i intet.

På decembertoppmötet kom man i princip överens om att Irland, trots att övriga regeringar och de flesta experter redan anser att Irland också med Lissabonfördraget kan bestämma över skatter, familjepolitik och militärt samarbete, ska få någon form av utfästelser att detta är frågor som även i framtiden bestäms i Irland.

Stora problem
Sedan början av året har det förts diskussioner bakom stängda dörrar i fönsterlösa sammanträdesrum i Bryssel mellan det tjeckiska ordförandeskapet och den irländska regeringen, assisterade av jurister, diplomater och byråkrater från EU-kommissionen och EU-rådets generalsekretariat i Bryssel.

Parallellt har det pågått förhandlingar mellan medlemsländernas EU-ambassadörer i Bryssel, och bilaterala diskussioner mellan Dublin och huvudstäderna i de 26 andra EU-länderna.

Man har haft problem, stora problem. Det visade sig vara juridiskt komplicerat att formulera de irländska garantierna så att de kan anses vara tillräckliga för att anställa en ny folkomröstning i Irland, samtidigt som de ska vara så sladdrigt utformade att man kan undslippa en ny ratificeringsprocess i de 26 andra EU-länderna.

Knepig situation
Storbritannien, Holland och Polen ska enligt dagstidningen The Irish Independent ha varit mest omedgörliga.

Sveriges EU-minister Cecilia Malmström sade efter ett samråd med riksdagens EU-nämnd veckan före toppmötet i Bryssel:
– Det är knepigt, garantierna ska formuleras på ett sätt som ger irländarna trygghet men som också gör oss andra övertygade om att det inte innebär någonting som ändrar fördraget i dag eller i morgon.

På midsommartoppmötet fattade stats- och regeringscheferna ett ”beslut /…/ rörande det irländska folkets betänkligheter avseende Lissabonfördraget”, som omfattar tre avsnitt; ett som säger att den irländska författningen vad gäller frågor som rätten till liv, familjer och utbildning inte kommer att påverkas av vare sig EU:s rättighetsstadga eller de nya rättsliga och inrikespolitiska artiklarna i själva fördraget, ett som säger att Lissabonfördraget inte förändrar EU:s befogenheter när det gäller skattepolitik, samt ett som säger att Irlands neutralitet inte kommer att påverkas eller förändras av Lissabonfördraget.

Dessa ”rättsliga garantier” (legal guarantees på brysselska) har utformats som ett ”beslut” fattat av stats- och regeringscheferna i EU:s 27 medlemsstater och fogats som en bilaga till Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 18-19 juni 2009.

I slutsatserna står det att ”beslutet är rättsligt bindande och kommer att få verkan samma dag som Lissabonfördraget träder i kraft”.
För vem och på vilket sätt beslutet är ”rättsligt bindande” framgår inte.

Oklara beslut
Men slutsatserna innehåller ett åtagande att omvandla ”bestämmelserna i det bifogade beslutet” till ett protokoll som ska fogas till EU:s fördrag ”vid tidpunkten för ingåendet av nästa anslutningsfördrag”.

Detta tillfälle skulle kunna vara när Kroatiens (eller Islands) medlemskapsförhandlingar med EU är färdiga, nästa år eller året därpå.
Det tilltänkta irländska protokollet skulle då hakas på det kroatiska (eller isländska) anslutningsfördraget (medlemskapsavtalet) och därmed underkastas ratificering (godkännande) i alla medlemsländer.

Hur det ska gå till i praktiken är mycket dimmigt. Något liknande har aldrig inträffat tidigare.

Om de så kallade rättsliga garantierna ska bli juridiskt bindande ska de ompaketeras till ett protokoll som ska fogas till Lissabonfördraget genom ett godkännande av samtliga nationella parlament. Denna fråga har absolut ingenting med Kroatiens (eller Islands) medlemskapsavtal att göra.

Aldrig ändrat
EU har aldrig ändrat en stavelse i de egna fördragen när man förhandlar med blivande medlemsländer. Vad förhandlingarna gäller är hur, och i vissa fall när, det nya medlemslandet ska implementera EU:s regelverk.

En fråga är om det ett eller två beslut som ska tas? Om det irländska protokollet på något outgrundligt sätt ska godkännas i ett och samma klubbslag som det kroatiska (eller isländska) anslutningsfördraget, skulle det kunna äventyra den geografiska utvidgningen.

Om det irländska protokollet däremot ska ratificeras i ett separat beslut av de nationella parlamenten, finns risken att irländarna blir snuvade på konfekten.

Det räcker med att ett parlament säger nej för att de ”rättsliga garantier” som irländarna fick löfte om på midsommartoppmötet inte blir mer värda än det papper de är skrivna på.

Hursomhelst. Folkomröstningen i Irland kommer att handla om samma Lissabonfördrag som det irländska folket redan röstat nej till.
Inte en stavelse har ändrats, inte ett kommatecken har flyttats.

Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt pratade vid sin avslutande presskonferens i Bryssel om att han och hans kollegor enats om ”rättsliga garantier” för Irland.

– De rättsliga garantierna gäller bara Irland och ändrar ingenting i själva fördraget, sade Reinfeldt.

Svenska Dagbladets Brysselreporter Rolf Gustavsson var än mer rättfram och beskrev de så kallade rättsliga garantierna för ”juridiskt hokus-pokus”.
Han menar att ”de irländska garantierna egentligen bara är förtydligande av självklarheter som indirekt följer av de gällande fördragen”.

”EU-kosmetik”
På Svenska Dagbladets ledarsida kunde man läsa under rubriken ”EU-kosmetik ska vinna irländarnas röster” om att irländarna i höst ska folkomrösta en gång till om ”i princip samma sak”.

Men nu med tillägget: ”Vi garanterar att ni inte ska tvingas göra det ni ändå inte behöver göra.”

Och på Aftonbladets ledarsida, vars redaktion är minst lika EU-entusiastisk som Svenska Dagbladets Rolf Gustavsson, skrev man under rubriken ”EU-trolleriet övertygar inte”, att EU-toppmötet har gett Irland ”rättsligt bindande garantier” som ska få väljarna på den gröna ön att ändra sig.
”Hur det går är fortfarande osäkert. Räcker det verkligen att trolla med ord?”

GÖSTA TORSTENSSON
Proletären 26, 2009