Irlands nej besvärligt för EU-makten

Frankrike, som sedan halvårsskiftet är ordförandeland i EU, hade hoppats på att leda förhandlingarna om hur Lissabonfördraget skulle sjösättas och vilka som skulle utses till de nya topposterna som unionens nya president och utrikesminister.

Nu blir det inte så. Den irländska folkomröstningen satte käppar i hjulet. Den 12 juni röstade 53,4 procent av irländarna nej till Lissabonfördraget. 46,6 procent röstade ja. Frankrikes president Nicolas Sarkozys främsta uppgift blir istället att rädda det havererade fördraget.

Den 21 juli hade Sarkozy bjudit in sig själv till den gröna ön för att med sedvanliga fransk stormaktsfasoner tala de bångstyriga irländarna till rätta. Men Sarkozy fick i stället försvara sig mot en uppretad opinion. Han hade veckan tidigare sagt till franska partikollegor att Irland kommer att tvingas rösta om Lissabonfördraget en gång till, något som retat upp irländarna. Inte bara alla de som röstat nej, utan även förespråkarna för Lissabonfördraget eftersom Sarkozys uttalande kan få motsatt effekt.

Självständigt folk
Premiärminister Brian Cowen uppges vara rasande och utrikesminister Michael Martin har sagt att Irland inte kommer att gå med på något tvång.

– Vi är ett självständigt folk och vi måste nå våra slutsatser på vårt eget sätt. Alla spekulationer om en andra folkomröstning är förhastade, säger miljöminister John Gormley till Irish Times.

Samtidigt försöker Irlands regering tona ner det inträffade och säger att man inte vet exakt vad Sarkozy sagt till de franska parlamentarikerna och att EU-ledare måste kunna uttala sig i frågan.

Och vid en presskonferens i Dublin viftade Sarkozy snorkigt kritiken ifrån sig:

– Jag sade att irländarna vid någon tidpunkt skulle behöva uttrycka sin åsikt, jag sade aldrig vilken fråga de skulle rösta om.

Alla partier i parlamentet, The Dail, utom vänsterpartiet Sinn Fein var för att Irland skulle säga ja till Lissabonfördraget i folkomröstningen. Irlands regering har begärt time-out för att få tid på sig att analysera orsakerna till förlusten i folkomröstningen och bett att få återkomma i frågan till de andra EU-länderna i oktober eller december.

Under det kontroversiella besöket i Dublin inbjöd Sarkozy ett antal personer från ja- och nej-sidorna under folkomröstningskampanjen till ett privat möte på den franska ambassaden. Från nej-sidan deltog bland annat Gerry Adams, ordförande i Sinn Fein, Patricia McKenna, ordförande i Peoples Movement (Folkrörelsen Nej till EU:s systerorganisation) och Declan Ganley, ledare för organisationen Libertas vilken företräder de delar av näringslivet och den politiska högern som säger nej till Lissabonfördraget.

Oklart syfte
Patricia McKenna från Peoples Movement, som tidigare varit EU-parlamentariker för Green Party, sade att hon uppskattade inbjudan till den franska ambassaden för att träffa president Sarkozy men underströk att hennes organisation hade stora betänkligheter inför mötet.

– Jag accepterade inbjudan utifrån respekt för folket i Frankrike – som också röstade nej till i realiteten samma förslag – trots att syftet med mötet fortfarande var oklart och att det inte får ses som en form av prokura samråd med det irländska folket, förklarade Patricia McKenna i ett pressmeddelande från Peoples Movement.

Hon menar att premiärminister Cowen struntat i att förmedla till de andra EU-ledarna varför folket röstade nej till Lissabonfördraget och framför allt att kräva respekt för det irländska folkets beslut.

– På grund av Mr Cowens tafflighet återstår det nu för vanliga irländska medborgare som jag att gå till en utländsk ambassad i Dublin och säga vad premiärministern skulle ha sagt från början: Beslutet är slutgiltigt. Det kommer inte att bli någon andra omröstning, förklarade McKenna. Hon fortsatte:

– Peoples Movement vägrar att dras in i en omstuvning av folkomröstningskampanjen. Valet är över. Resultatet är klart. Folket i Irland har förkastat Lissabonfördraget. Det är den enkla sanningen.

Dött fördrag
Naoise Nunn, talesman för Libertas, håller med.
– Enligt den europeiska unionens egna regler kan Lissabonfördraget bara antas om det ratificeras av alla 27 medlemsländer. Irland kan inte ratificera fördraget och därför är det dött.

President Sarkozy uttalade inför resan till Irland att han skulle ”lyssna och samtala och försöka hitta lösningar”. Men Sarkozys position var redan bestämd – och orubblig. Lissabonfördraget ska inte omförhandlas. Ratificeringsprocessen ska fortsätta som om ingenting har hänt.

Det enda som kommer att erbjudas de trilskande irländarna kommer att bli juridiskt ickebindande deklarationer, som bifogas Lissabonfördraget (utan att ändra dess innehåll). Sådana skriftliga uttalanden kommer troligen att inkludera neutraliteten, abortfrågan, företagsskatter etcetera.

På samma vis fick Irland en ”förtydligande deklaration” om neutralitetspolitiken på toppmötet i Sevilla i december 2001 inför den andra folkomröstningen om Nicefördraget.

Arrogans
Att ratificeringsarbetet med Lissabonfördraget fortsätter trots Irlands nej och den franske presidentens uttalande om att Irland måste ha en ny folkomröstning om Lissabonfördraget, är exempel på den arrogans som makteliten ger uttryck för så snart folket inte gör som de tycker.

Och Nicolas Sarkozy står i en klass för sig. Patricia McKenna säger att hans uttalande om att irländarna måste rösta en gång till inte kommer som någon överraskning ”från en man som offentligt medger att hans eget folk skulle förkastat Lissabonfördraget igen om de hade fått chansen att rösta om det”.

Sarkozy är inte bara otroligt arrogant och omåttligt fåfäng, utan också mer av gambler än de flesta av sina kollegor. Dessutom kan inte den franske presidenten, till skillnad från premiärminister Brian Cowen, bli straffad av de irländska väljarna.
Redan före folkomröstningen skapade Frankrike ilska i Irland när utrikesminister Bernard Kouchner, som var med på Sarkozys dagsutflykt till Dublin, hotade med att Irland kommer att få lida om det blir ett nej.

Lika förmätet kritiserade Sarkozy i ett tal i EU-parlamentet i Strasbourg den 10 juli att Irland lät folket försätta EU i ett kristillstånd.

– Europas institutionella frågor ska avhandlas av parlamentet, inte i folkomröstningar, förkunnade Sarkozy och fick stående ovationer från det överväldigande flertalet EU-parlamentariker.

Men irländarna låter sig inte imponeras av det franska ordförandeskapets odemokratiska rackarspel utan håller fast vid sitt motstånd mot Lissabonfördraget. Det visar om inte annat en ny opinionsundersökning från den brittiska tankesmedjan Open Europe.

• 71 procent av irländarna är emot en ny folkomröstning om EU:s nya fördrag. 24 procent vill folkomrösta igen.

• 52 procent anger att de skulle rösta nej i en andra folkomröstning. 32 procent skulle rösta för Lissabonfördraget.

Ett nej är ett nej
Patricia McKenna och Peoples Movement är helt emot en ny irländsk folkomröstning om Lissabonfördraget, och håller fast vid att ett nej är ett nej. De får medhåll av Naoise Nunn från Libertas.

– Eftersom president Sarkozy insisterar på att det irländska folket ska rösta igen i en fråga som de redan svarat på med ett starkt nej kanske han är intresserad av att utlysa ett nytt franskt presidentval också. Särskilt som många av hans landsmän verkar vara missnöjda med utgången i det senaste, säger Naoise Nunn.

GÖSTA TORSTENSSON
Proletären nr 31, 2008