Hoppa till huvudinnehåll
Av

Motstånd organiseras på på löntagarkonferens


I söndags ägde en ”Europeisk löntagarkonferens” rum i Stockholm. Syftet var att diskutera hur löner, kollektivavtal och arbetarnas strejkrätt skall kunna försvaras efter EG-domstolens domar i Vikingline-, Laval- och Rüffert-målen.

En europeisk konferens blev det knappast, men av 50-talet deltagare var ändå cirka 40 fackliga aktivister från sju länder. Av dessa kom drygt 30 från Sverige.

Och, som Nej till EU:s ordförande Jan-Erik Gustafsson sade från presidiet (Nej till EU stod också för de praktiska arrangemangen):
– Konferensen sker i en passande tid. Nästa vecka startar LO:s kongress och även Kommunal och ST ska ha sina kongresser denna månad.

Han påpekade också hur motståndet mot att Sveriges anslutning till Lissabonfördraget ska avgöras i riksdagen nu nått ända in till socialdemokratins trognaste.

– På Metalls kongress nyligen ville 70 procent av delegaterna ha en folkomröstning om Lissabonfördraget.

Johan Lindholm, ordförande för Byggettan i Stockholm, var en av de fackliga företrädarna på konferensen. Han förklarade hur Byggettan vill att när Sverige 2009 är ordförandeland i EU skall regeringen ta upp kollektivavtalen som en huvudfråga.

Allvarligt läge
Lissabonfördraget tog även Johan Lindholm upp. Han menade att först skall alla frågetecken om arbetsrätten vara borta och någon ratificering med enkel majoritet skall det inte bli i riksdagen. För läget är allvarligt.

– Lavaldomen är ett av de allvarligaste angreppen på europeisk fackföreningsrörelse. Nu kan endast minimikrav försvaras, sade han och fortsatte:

– Och efter denna dom kom ytterligare en smäll med Rüffertdomen. Den bekräftade att kapitalets fria rörlighet står över social anständighet.

Hur det kan se ut när ingen som helst social anständighet finns berättade den lettiske snickaren Gints Kaplers från Örebro, som nu arbetar åt Byggnads med att söka upp utländska byggnadsarbetare.

För Proletärens läsare har han redan tidigare beskrivit hur samvetslösa företagare utnyttjar baltiska och polska arbetare. Och detta har inte upphört.

– Ibland ser det riktigt illa ut, folk jobbar 10-14 timmar om dagen och tjänar mellan 20 och 70 kronor i timmen. Sedan sover de i samma lokal på frigolit mellan verktygen, giftiga färger och damm.

Gints Kaplers erfarenheter säger honom att i Sverige har varken Skatteverket eller andra myndigheter någon kontroll över sådana usla arbetsköpare.

För honom är det endast facket som har kunnat erbjuda skydd.

– Men efter Lavaldomen kan företagen skita i alla regler och fortsätta lura arbetare och staten. Därför menar jag att svenska kollektivavtal är viktiga för att alla arbetare ska få rätt lön och känna trygghet på arbetsplatsen.

EU-motstånd
Fem arbetare från Kommunistiska Partiet deltog på konferensen. Av dessa rapporterade spårvagnsreparatören Janne Strömqvist från Göteborg om erfarenheter från Kommunal avd Väst, sektion 4.

Han berättade hur ett enigt uppträdande från arbetarna fick ett inhyrt företag med polskt kollektivavtal att ansluta sig till det svenska avtalet.

Janne Strömqvist ville också sätta in konferensen i sitt sammanhang:
– Som EU-motståndare är det för mig självklart att föra fram kravet om utträde. I detta arbete gäller det att ena så många som möjligt utifrån olika utgångspunkter. Att som Byggnads kräva de undantag i Lissabonfördraget som ger skydd åt svenska kollektivavtal. Att kräva en folkomröstning om Lissabonfördraget.

Många av de svenska talarna tog upp Lissabonfördraget. Några resonerade om det går att utnyttja att det är så viktigt för EU-anhängarna att få igenom det.

Martin Viredius är andre vice ordförande för Transport och han förklarade:
– Transport är det enda svenska förbund som protesterat mot Lissabonfördraget, att det ska drivas igenom så snabbt och utan debatt. Vi anser detta vara en grundlagsfråga som kräver två riksdagsbeslut med ett val emellan.

Utan att precisera hur det skall göras tillade han sedan:
– Men vi bör använda Lissabonfördraget på smartast möjliga sätt för att förhandla fram nya garantier.

De aktuella domarna visar, ansåg Martin Viredius, hur EG-domstolen letar efter metoder för att underminera fackföreningarna. Domstolen använder till och med utstationeringsdirektivet, som egentligen ska säkra lika villkor åt alla arbetare, för att skapa social dumping.

Positivt innehåll
Från de utländska fackföreningsrepresentanterna kom flera mycket informativa inlägg. Men den önskan några utländska deltagare framförde att genast gå vidare med ett internationellt samarbete motsvaras inte av läget i Sverige.

Christel Niby, ombudsman för Livsmedelsarbetarförbundet i Malmö, tog upp den brist som ännu finns i det svenska fackliga EU-motståndet:
– Det borde vara alldeles fullt med LO-folk här i salen, sade hon i sitt anförande.

Fast Byggnads och Transports handlande kan vara starten på en förändring. De är mycket glädjande och viktiga saker i motståndet mot EU:s antifackliga politik.

De var också viktiga inslag i att ge konferensen ett verkligt positivt innehåll.

Nu kan den ligga till grund för en ökad facklig aktivitet i frågan om att försvara kollektivavtalen och strejkrätten.

LASSE SIMMONS
Proletären 22, 2008