Hoppa till huvudinnehåll
Av

Nej till Lissabonfördraget!

Torsdag 20 november ska riksdagen enligt planen rösta ja till Lissabonfördraget, EU:s nya grundlag som ytterligare befäster Europeiska Unionen som en överstat.



Det är en stor skandal att Sveriges riksdag tänker rösta ja trots att det folkliga motståndet mot EU är stort. I en demokrati värd namnet borde en folkomröstning om de stora förändringar som Lissabonfördraget innebär vara en självklarhet.

Men inte för svenska högerpolitiker och inte heller för svenska högersossar. Orsaken är uppenbar. Det finns nämligen en överhängande risk att svenska folket skulle rösta nej till Lissabonfördraget, såsom folket röstade nej till EMU. Något sådant kan inte den kapitalistiska makteliten och dess politiska bandhundar riskera.

Hos svenska folket och arbetarklassen finns en djup insikt om värdet av nationellt självstyre, alliansfrihet och borgerligt demokratiska rättigheter. Genom Vaxholmsdomen inser arbetarna att EU hotar arbetsrätt och löner. På liknande sätt förstår folket att kronan är bättre än euron. Eller att det är bättre att den politiska makten finns i riksdagen än i de slutna rummen i Bryssel.

Kort sagt, svenska folket vill ha ett självständigt Sverige, medan de reella makthavarna i svenska bolagsstyrelser och direktörsrum vill ha ett starkare EU. Så har dessa verkliga makthavare i alla Europas länder medvetet skapat och byggt upp det EU vi idag har, med benäget bistånd från politiker, borgare och sossar.

Allt sedan Romfördraget 1958 verkar makthavarna i EU:s kärnländer oförtrutet på att uppfylla den kapitalistiska drömmen om ett enat, ekonomiskt starkt och imperialistiskt Västeuropa. Här fanns början till det unionsbygge som ytterst syftar till att främja kapitalets intressen på de arbetandes bekostnad.

Efter andra världskriget var Europa slaget till grus. USA steg fram som den enda imperialistiska stormakten och erbjöd Europas kapitalister ekonomisk hjälp mot att de politiskt underordnade sig USA-imperialismens intresse att expandera och att bekämpa Sovjetunionen och Östeuropa.

Folkfientligt unionsbygge
Här föddes tanken på EU som den europeiska kapitalismens möjlighet till revansch, ytterst i tanke att en gång utmana det uppstickande US-amerikanska kapitalet om världsherraväldet. Mer närliggande sågs EU som ett verktyg i drömmen att knäcka och trycka ner Europas en gång så kampvilliga arbetarklass.

Om Lissabonfördraget blir verklighet tas ytterligare ett viktigt steg i det folkfientliga unionsbygget. Än är inte Lissabonfördraget i hamn. Bara det faktum att folket i Irland faktiskt röstade nej borde innebära att fördraget faller. Sådana är EU:s regler. Men i den avart till demokrati som EU är uttryck för gäller inte det demokratiska regelverket när maktens planer gäckas.

Därför röstar Sveriges riksdag 20 november som en del i EU-maktens plan att ställa ja-rösterna till Lissabonfördraget i 26 EU-länders parlament mot det lilla Irlands folkomröstning. I riksdagens omröstning räcker det att 47 socialdemokrater röstar med de EU-kritiska partierna v och mp för att Sverige ska ansluta sig till Irlands nej.

Men oavsett utgången så vet vi att motståndet mot den allt starkare unionen lever hos den svenska arbetarklassen och i folkdjupet. Vi kommunister kommer oförtrutet att kämpa vidare mot EU – för demokrati och arbetarrätt.

LARS ROTHELIUS
Proletären 46, 2008